Hen. Bakgrund, attityder och användande
Hur används hen?
Hen kan användas på olika sätt, och svaret på hur ordet bör användas varierar beroende på vem som tillfrågas. Ett syfte med den här rapporten är därför att beskriva hur svenska språkanvändare faktiskt använder hen, samt vilka åsikter de har om hur hen bör användas.
Tidigare litteratur om hen redovisar framför allt två användningsområden (Ledin & Lyngfelt, 2013; Milles, 2013). Det första användningsområdet är en praktisk, generisk (allmän) användning där hen ersätter dubbelformerna hon/han eller han/hon. Till exempel kan hen användas för att anonymisera en person, om avsändaren av olika skäl inte vill eller kan avslöja vem som beskrivs. Hen kan också användas när kön är okänt, irrelevant eller när det handlar om en generell beskrivning (Lindqvist et al., 2016). Ett exempel är ?När studenten registrerar sig för studier, måste hen uppvisa giltig legitimation? (generisk användning) eller ?Ikväll kommer en hemlig gästartist. Hen är framför allt känd för sina julsånger? (anonymisering).
Det andra användningsområdet är att specifikt referera till personer med icke-binär könsidentitet, det vill säga personer som varken identifierar sig som kvinna eller man. Det innebär att hen här används om personer som befinner sig mellan eller bortom de traditionella pronomina hon och han, eller som inte har någon särskild könsidentitet alls (Lindqvist et al., 2016; RFSL3). Hen används alltså när personer själva önskar hen som sitt pronomen.
Personer med icke-binär könsidentitet, liksom ordet hen, utmanar en etablerad samhällsnorm om att kön är en dikotom kategori. Det betyder att det finns en vanlig uppfattning om att kön bara kan anta två möjliga alternativ kvinna och man, där det ena nödvändigtvis utesluter det andra. Denna uppfattning är dock felaktig, både i relation till intersex och till individers egna upplevelser av könsidentiteter (Lundberg, Malmquist & Wurm, 2017; Boskey, 2014). Det är samtidigt detta icke-binära användningsområde som väckt mycket känslor och gjort att hen fått så mycket uppmärksamhet. Mellan debatten och användandet finns däremot en stor obalans, såtillvida att utmanandet av könsdikotomin är det som främst debatterats, medan det generiska eller anonymiserande användandet är vanligast förekommande. Till exempel stod det icke-binära användandet år 2012 för 15% av det totala hen-användandet i bloggar, medan den icke-binära användningen inte förekom alls i studentuppsatser (Ledin & Lyngfelt, 2013)
[...]
Reformer för genusrättvist språk
Språkreformer med målet att minska manlig bias, minska betydelsen av könsstereotyper och förhindra diskriminering kallas ofta för feministisk språkplanering (se t ex Milles, 2011) eller genusrättvist språk (Szeszny, Formanowicz & Moser, 2015). Historiskt har framför allt två olika reformer använts; feminisering/balansering och/eller neutralisering (Szeszny et al., 2015). Feminisering har använts för att synliggöra kvinnor i en androcentrisk värld, genom till exempel dubbla, balanserade former (han/hon, kvinna/man) i stället för manligt generiska (t ex endast han)
[...]
Införandet av hen år 2015 är till stor del resultatet av en aktiv feministisk språkplanering (Milles, 2013; Wojahn, 2015). Gemensamt för tidigare feministisk språkplanering har varit att öka synligheten av kvinnor (Stahlberg, Braun, Irmen & Sczesny, 2007). Det som därmed skiljer hen-reformen från tidigare feministiska språkreformer är att hen utmanar idén om könsdikotomin. Genom reformen skulle både betydelsen av kön kunna minskas, samtidigt som reformen inkluderar personer med icke-binär könsidentitet (Ledin & Lyngfelt, 2013; Milles, 2013).
www.psy.lu.se/sites/psy.lu.se/files/plr_1801.pdf
