"Partner", "hen" och "vårdnadshavare"

Man borde säga vårdnadshavare och vårdnadshavarinna för att betona den viktiga könsaspekten.

Likadant sambo och samba, plus börja igen att använda ord som lärarinna, doktorinna, prästinna och lansera ordet partnerinna.

Sen får Språkrådet klura på fler kvinnliga yrkestitlar, busförarinna osv. Lite svårare med tex kvinnlig motsvarighet till elektriker - elektra, elektrinna, elekrinista. Borde få ner arbetslösheten väsentligt bland språkvårdarinnor. 

Partner är ju tusentals år gammalt och avsåg från början en juridisk term för att vara affärspartners av olika slag.  En överenskommelse av olika slag ingicks juridiskt. Där ingick även dåtidens äktenskap som i många fall gjordes upp mellan fäderna i ett slags affärsavtal.  I ett äktenskap var man partners och inget annat. 

Den termen övertogs med åren till att omfatta även icke-juridiska avtal men väl överenskommelser/tjänster/gentjänster.   Som också anammades av dom som inte kunde/fick ingå äktenskap med varandra och därmed kunde gå under radarn och kunde leva ihop.  Vilket var lika vanligt för tusen år sedan som det är idag.  Och som i modern tid blev ett statement när det var omodernt att gifta sig, då skulle man vara sambos eller partners. (Ish 60-talet och en bit in på 70-talet i samband med kvinnans frigörelse och mer jämlikt samhälle och kvinnans juridiska rättigheter stärktes) 

Intressant att lära sig, detta visste jag inte 

Om kvinnor bara hade vett att hålla sig borta från okvinnliga yrken så slapp vi det problemet. Samma med män som sjuksköterskor. Usch! Var och en på sin plats! ;) 

Skämt åsido är det ju väldigt krångligt för folk som är nånting mitt emellan (som Karl Gerhard sjöng) i språk som hela tiden preciserar kön, inte bara i titlar utan att alla adjektiv tex böjs olika beroende på kön.

I tyskan vet jag att kvinnosakskvinnorna varit noga med att det ska vara tydligt i yrkestitlar att det rör sig om tex en Lehrerin och inte en Lehrer - att det är ett sätt att synliggöra yrkesverksamma kvinnor. Här har vi valt andra vägen - att inkludera alla i den redan existerande titeln. En doktorska är/var ju inte heller en kvinnlig läkare, utan läkarens fru. Det kan nog ha varit ett skäl att svenskan valde den könsneutrala vägen. Och så ligger ju tyskarna en bit efter svenskarna vad gäller jämställdhet mellan könen. Det spelar kanske också roll. 

Mvh
Målsmanninna (eller målskvinna kanske?) 

Har vi vaknat på den lite paranoida sidan idag? Gå en kurs i lingvistik så kommer det kännas bättre.

Utöver TS inlägg och frågor på Familjeliv så verkar inte det där med kunskap vara så viktigt. Det är mer känslor som räknas.

Ja och fjompiga män som har kvinnliga yrken borde också få nya titlar, sjukbror, barnfarske? (manlig barnmorska) osv. Maken till en prästinna, prästman.

Kvinnlig sjöman, sjökvinna eller sjömaninna kanske. Tyskan är ju väldigt smidig med sitt Liebe(r) Leser(in). LeserInnen osv tar bara fem minuter extra för varje mening på tyska att korrekt identifiera kön, det kan det tydligen vara värt.

Jag och mannen i mitt liv pratade om just detta för ett tag sedan.

Har väl sagt partner eller särbo, men det låter så trist... och det är ju som så att han är en man och han är min, så han är min man.
Sen struntar jag i om folk tror att vi är gifta, det får de gärna tro. Inte mig emot.

För honom är det så mycket lättare att bara säga min kvinna.

Ordet hen är ju ganska nytt och det ordet förstår jag att man kan ha invändningar mot, även om jag inte håller med.

Men andra mer etablerade ord handlar enbart om förenkling och tydlighet! Ordet partner har inget med aktivism att göra, annat än i TS förvridna hjärna. 

Är det fel att säga förälder också? Måste man säga mamma eller pappa? Även om man inte vet könet på den förälder som följer med barnet till tandläkaren eller vad det nu handlar om.

Man kanske inte får säga barn heller? Det är ju också könsneutralt. Alla måste få veta att det är en flicka som ska till tandläkaren med sin pappa, det räcker inte att ett barn ska till tandläkaren med sin förälder, för då är det vänstervriden aktivism? 

Jag glömde, man får naturligtvis inte säga tandläkare. Det måste framgå om det är en manlig eller kvinnlig tandläkare.

Språket ändras och utvecklas, så är det bara. 
Migrationsverket hette invandrarverket förr. Vård anläggningar för psykiatrisk vård kallades förr för sinnessjukhus, dårhus eller mentalsjukhus. Mellanmål kallar många för mellis. I Stockholm finns det de som kallar t-shirt för "Tisha" (hur de nu vill stava till det) eller balkong för balle (vi andra vet ju vad balle betyder men det fattar visst inte 08:orna)

Att använda ord som vårdnadshavare ser jag inte som ett problem eller något maktspel från någon sida. Jag är biologisk mamma till mina barn och även deras vårdnadshavare. Det finns gott om barn vars biologiska föräldrar inte har vårdnaden om dem. 

Att använda ordet hen för att man vill hålla någon anonym eller inte vet könet på är väl inte hela världen? Eller du utgår kallt i från att en läkare alltid är en HAN och en lärare en HON?

Och min partner är just det det låter - min partner. Vår relation är full av kärlek och respekt och bygger på ömsesidigt partnerskap.