Ni som valt att stanna i en icke fungerande relation av olika anledningar men istället för att lämna har ni valt att distrahera er genom en att leva lite dubbelliv där ni leker av er på sidan diskret? Vad är era erfarenheter av detta? Hur länge? Separerade ni tillslut? Moraltanter undanbedes i denna tråd. Söker endast svar från de som valt denna typ av väg i en relation. Hiss eller diss? Ångrar ni er?
Nej, du har fel. Det finns inget i det jag skriver som är motsägelsefullt. Missade du att läsa de två sista raderna innan du rent känslomässigt reagerade med att slänga iväg ditt inlägg?
Jag älskar det liv som vi lever. Men:
Dels saknas en del inom sexlivet.
Och dels saknas en del rent känslomässigt.
Gällande din sista rad;
Hur menar du? Jag gör ju faktiskt nåt åt min och vår situation. Läser du inte eller har du bara svårt att förstå?
Jag har beskrivit vad och hur jag tidigare har gjort, faktiskt, konkret och konstruktivt, utan att lyckas.
Nu har jag valt att "Gör nåt åt din situation" på ett annat sätt, faktiskt, konkret och konstruktivt, på ett sätt som lyckas bättre, ger mycket bättre utfall och som känns mycket bättre för både min fru och för mig själv.
Jag har fullt medvetet valt att göra detta på ett sätt så att min fru slipper drabbas av svåra känslor och för att orsaka svåra följder för familjen, barnen och alla andra. Du får kalla det "gå bakom ryggen" om du vill men det rör mig inte för jag känner till min och vår situation, och jag känner min fru, mycket bättre än du.
Och jag vet att mitt medvetna val är ett bättre val också för min fru, även om du känner att du har något konstigt personligt behov av att försöka få till en negativ vinkel på det.
Det man inte vet mår man inte ont av.
Men om du däremot får veta så kan det medföra mycket svåra känslor för dig, för er båda som ett par, för många människor som är era nära och kära, och det kan få massor av negativa följder i praktiken, i er familj, på era jobb, och i många andra sammanhang.
Den som ser till att det får förbli okänt kan genom sitt medvetna val skydda dig och rädda dig från svåra känslor och från svåra konsekvenser.
Många säger (rent reflexmässigt?) att man inte vill leva i en lögn.
Men om man bara tillåter sig själv reflekterar lite över den saken så är det nog också givet att ingen vill veta hela sanningen om allt här i livet.
Om du är helt ovetande förblir du helt opåverkad. Er kärlek och er relation fortsätter precis lika som tidigare.
Du vet ingenting, du mår utmärkt och dina känslor är lika fina som om handlingen aldrig har skett.
Era nära och kära slipper hantera några svårigheter.
Om man åtminstone vill försöka vara lite öppen i sitt sinne så är det inte alls svårt förstå om det skulle vara så att din partner, av bl a kärlek och hänsyn, fattar ett medvetet beslut att låta handlingen förbli okänd för dig och för alla.
Mot bakgrund att han på djupet verkligen känner sin fru så skulle det inte vara särskilt konstigt om han är övertygad att detta var det bästa för hans fru och för alla nära och kära.
Ingen kan nog med säkerhet säga att han skulle ha fattat ett helt felaktigt beslut för alla.
Det är självklart att alla de som inte har en aning om vilken person han är, vilken relation ni har, vilken situation ni och er familj befinner er i, vilka alla övriga omständigheter i livet som gäller just för er, de kan aldrig någonsin veta med säkerhet att han skulle ha fattat ett felaktigt beslut.
Alla vi människor går genom livet utan att veta allt.
För de allra flesta finns självfallet också något som direkt skulle beröra dem på ett eller annat sätt, troligen också något man anser vara viktigt, men som man aldrig någonsin får reda på.
Självfallet går livet vidare helt opåverkat, trots att det finns saker som vi inte vet.
I många fall kan de allra flesta säkerligen skatta sig lyckliga att de slapp få reda på vissa saker. Livet skulle ha påverkats negativt eller det skulle skapa negativa känslor om man fick reda på vissa saker.
Självfallet finns saker som är bra för mig att jag slipper känna till dem. Och jag är säker på att det kan vara lika för alla, eller för de allra flesta.
Det är helt uppenbart, och det är absolut sant, att vi alla lever i en lögn, och att vi faktiskt vet om detta och vi accepterar att vi lever i en lögn. Det är inget märkvärdigt i sig.
Om min partner har varit otrogen utan att jag får reda på det och utan att det i praktiken medför någonting alls, så påverkar det inte mig överhuvudtaget. Detta är självklart och det är sant.
Men om jag får reda på det så gillar jag det inte, jag gillar inte otrohet, att få reda på det skapar svåra känslor hos mig och det ställer till med massor av problem med kärleken och i vårt liv.
Därför vågar jag säga att jag skulle föredra att inte veta.
Mot bakgrund av det jag skriver så är det svårt för mig förstå att så många rent reflexmässigt hävdar att de alltid vill veta, med alla dessa ganska extrema svårigheter som följer av att få veta.
Det man inte vet mår man inte ont av.
Sedan vad man tycker om handlingen och vilka känslor man tillåter sig själv att skapa omkring detta, det är ju givetvis en helt annan sak.
Håller inte med om det sista. Jag och .in sambo är väldigt öppen och pratar om allt. Jag har t.o.m sagt att om han någon gång får känslor eller känner lust för någon annan kvinna då vill jag att han kommer prata med mig om det. Jag har vart ärlig och sagt att jag kommer inte gilla sanningen, kommer inte bli arg men kommer vara tacksam för ärligheten. För jag ser hellre att han berättar om det är något för då kan vi jobba mer på vår relation och hellre se till att vi hittar tillbaka till varandra. Pratar man om det kanske man kan komma fram till gemensamt vad som saknas i relationen och vad som kan bli bättre.
Hellre ärlighet och vi kan tillsammans ta oss igenom allt. För allt kommer inte vara fantastiskt hela tiden.
Jag och sambon är dock väldigt öppen och säger mycket saker till varandra som andra i relation kanske inte är bekväm med. Vi pratar om pinsamma saker och saknar nog lite gränser och gör sådant som andra inte ens kan tänka sig att göra inför sin partner. Men det är väldigt befriande på något sätt, skönt att känna sådan tillit, känna att jag kan vara mig själv och att han är det också.
Skulle min partner vara otrogen gång på gång och det kom fram skulle det vara ett enormt svek. Inte bara för att han ligger med en annan, utan att han låter mig tro att det är bra mellan oss, att han låter mig tro att han är nöjd med sexlivet vi har. När han egentligen saknar något så pass mycket att han går bakom ryggen på mig flera gånger. Samtidigt skulle jag känna mig oälskad eftersom att en otrohet är en handling där man sätter sitt ego högre än kärleken till den man påstår sig älska.
Skulle vara lättare att förlåta om han skulle vara otrogen, känna ånger och själv berätta. Jag skulle bli ledsen men ändå känna tacksamhet att han är ärlig att erkänna för mig. Då skulle det finnas en chans att arbeta på det som saknas i relationen dock med skadad tillit som man också får jobba med.
Håller inte med om det sista. Jag och .in sambo är väldigt öppen och pratar om allt. Jag har t.o.m sagt att om han någon gång får känslor eller känner lust för någon annan kvinna då vill jag att han kommer prata med mig om det. Jag har vart ärlig och sagt att jag kommer inte gilla sanningen, kommer inte bli arg men kommer vara tacksam för ärligheten. För jag ser hellre att han berättar om det är något för då kan vi jobba mer på vår relation och hellre se till att vi hittar tillbaka till varandra. Pratar man om det kanske man kan komma fram till gemensamt vad som saknas i relationen och vad som kan bli bättre.
Hellre ärlighet och vi kan tillsammans ta oss igenom allt. För allt kommer inte vara fantastiskt hela tiden.
Jag och sambon är dock väldigt öppen och säger mycket saker till varandra som andra i relation kanske inte är bekväm med. Vi pratar om pinsamma saker och saknar nog lite gränser och gör sådant som andra inte ens kan tänka sig att göra inför sin partner. Men det är väldigt befriande på något sätt, skönt att känna sådan tillit, känna att jag kan vara mig själv och att han är det också.
Skulle min partner vara otrogen gång på gång och det kom fram skulle det vara ett enormt svek. Inte bara för att han ligger med en annan, utan att han låter mig tro att det är bra mellan oss, att han låter mig tro att han är nöjd med sexlivet vi har. När han egentligen saknar något så pass mycket att han går bakom ryggen på mig flera gånger. Samtidigt skulle jag känna mig oälskad eftersom att en otrohet är en handling där man sätter sitt ego högre än kärleken till den man påstår sig älska.
Skulle vara lättare att förlåta om han skulle vara otrogen, känna ånger och själv berätta. Jag skulle bli ledsen men ändå känna tacksamhet att han är ärlig att erkänna för mig. Då skulle det finnas en chans att arbeta på det som saknas i relationen dock med skadad tillit som man också får jobba med.
Jag förstår min fru, och respekterar hennes åsikter, i mycket högre utsträckning än någon annan människa, framförallt oändligt mycket mera än vad du någonsin kan göra.
Det är ju helt uppenbart att du tillåter dig själv må illa av att min fru är lycklig och mår bra!
Hon har ingen som helst åsikt och inga som helst känslor gällande det du skriver. Hon mår utmärkt, hon älskar mig och vi älskar varandra ömsesidigt. Det som du försöker påstå och inbilla dig själv existerar inte.
Du har ingen som helst aning, det du försöker påstå är bara dina egna fantasier. Du verkar vara fruktansvärt negativ och du verkar ha mycket allvarliga personliga problem.
Jag känner min fru mycket väl. Hon har inga som helst problem, inget som ens är i närheten av de problem som du tycks ha.
Både min fru och jag är positiva, glada och lyckliga människor som lever ett kärleksfullt och bra liv.
Vi är mycket nöjda med våra liv.
Och du bör lägga märke till och du bör försöka förstå att vi finner ingen som helst anledning att döma och fördöma andra människor och deras handlingar.
Allt detta till skillnad mot dig då.
Vårt liv, vår lycka och våra personligheter verkar stå i väldigt stark kontrast till dig och det miserabla mående som du verkar ha.
Att vi och andra människor faktiskt är lyckliga verkar få dig att må sämre.
Har du ens funderat på varför du gör ditt personliga val att må på detta sätt och att leva ditt liv på detta miserabla sätt?