Dubbelliv - era erfarenheter?

Ja, jag har gjort det, vid några olika tillfällen och på lite olika sätt under livets gång, och jag gör det i dag.

Jag älskar min fru och jag älskar barnen, familjen och det liv som vi lever.
Men i kärleken mellan min fru och mig, i vårt liv gemensamma liv, och också i min egen del av livet, så har det saknats vissa saker som är viktiga för mig, saker som jag vill att livet ska innehålla för att livet ska vara harmoniskt, för att jag ska vara en harmonisk människa, och för att ge den livskvalitet som jag vill ha.
Dels saknas en del inom sexlivet.
Och dels saknas en del rent känslomässigt.

Jag, och vi tillsammans min fru och jag, har under många år försökt att finna vägar för att utveckla dessa saker som jag upplever som brister i vår kärlek och i vårt liv.

Jag har ibland lyckats förbättra vissa saker och jag har ibland lyckats få min älskling att förstå och vilja vara med på att utveckla också de saker som jag tycker behöver utvecklas. 
I allt det här har vi lyckats utveckla en hel del som min fru har önskat sig och hon har många gånger berättat hur glad och nöjd hon är med denna utveckling. 

Dock måste jag erkänna att vi inte lyckats särskilt bra med de saker jag önskar utveckla. 
Tvärtom har denna min strävan och mina önskemål ställt till med motsättningar och min älskling har snarare upplevt att hon inte duger och att jag inte är nöjd med henne i samband med att jag önskat gemensam utveckling.

Detta påverkade snarare vår kärlek och vår relation i negativ riktning.

Mot bakgrund av att vi älskar varandra och att vi har ett mycket bra äktenskap i övrigt, vi är båda överens om att vi har det bättre eller minst lika bra som alla par vi känner, så har jag till slut valt acceptera att avstå från min strävan att utveckla vår relation inom de saker som jag tycker hade behövt förbättras.

Jag har fått acceptera att vara nöjd med att vi har utvecklad de saker som min fru önskade sig, vilket ju ändå är något positivt. Jag har bestämt mig för att välja att se detta som något positivt hellre än att fokusera på min saknad gällande utveckling i det jag önskar.

I stället har jag valt att skaffa mig dessa delar i livet på annat sätt.

Min fru är numera mycket mera nöjd med mig och med vår relation, när jag inte längre försöker utveckla oss inom dessa saker. 
Hon är lyckligare och mera nöjd med sig själv. 
Jag är lyckligare och mera harmonisk och min älskling har många gånger sagt att hon märker att jag numera är en mera nöjd och harmonisk person än jag var förr. När även jag är harmonisk (inte bara min fru), vårt liv och vår familj är mera harmoniska, så blomstrar min fru och vår ömsesidiga kärlek blomstrar. 

Jag har självfallet sett till att sköta allt på så sätt att min älskling aldrig har behövt få reda på något och inte ens behövt ha anledning misstänka något. Detta säkerställer att hon är harmonisk och lycklig och att vår starka ömsesidiga kärlek är harmonisk.

Vare sig min fru, familjen eller någon annan drabbas negativt utan snarare tvärtom, alla är mera nöjda, glada och lyckliga för att vi alla gemensamt har en sådan harmoni i vårt liv.

Mot bakgrund att allt är positivt för oss alla, jag och vi alla upplever harmoni i livet, ingen drabbas negativt på något sätt, så har jag självfallet inga som helst problem att känslomässigt, eller på något sätt, hantera mitt val att komplettera livet på detta sätt.

En av de orsaker som gör att jag kan se lite mera rationellt på detta är nog att vi har bott en hel del i andra länder och lärt oss så mycket om människor av andra nationaliteter och med lite annan kultur. Vi bodde och arbetade i Frankrike under ganska många år, och tillbringar fortfarande mycket tid där varje år då vi har kvar både ett fritidshus och många nära vänner i Frankrike.

Livet i andra länder har gett mig och oss en mera öppen och en vidare syn på kärleken, på lycka och på livet, vilket har underlättat för mig att välja en väg som är bättre för mig och för alla mina nära.

Det har hjälpt mig förstå att det är bättre välja avstå från att strida och skapa motsättningar i relationen, att det är mycket bättre vara mera öppen för att prioritera glädje, lycka och kärlek och därför är det mycket bättre att medvetet sträva efter att välja en väg som ger mer lycka och harmoni, för mig själv och för alla.

Det finns många länder i världen där människor generellt är mycket mera öppna, är lyckligare och mer harmoniska än vad de flesta av oss ofta väldigt allvarstyngda Svenskar är, rent generellt. Många människor och länder i världen prioriterar kärlek, lycka och harmoni i livet på ett mycket bättre sätt än vad många av oss i Sverige gör.

I dag lever vi i en mycket internationell värld, men många av oss svenskar verkar fortfarande försöka begränsa oss själva till att se det mesta med gamla vanliga trångsynta Svenska traditionella ögon. Många verkar inte ens ha vilja eller förmåga vara öppna för det faktum att traditioner, kultur, vanor, miljö, religion och allt annat har förändrats väldigt mycket under senare tid.

Självfallet är det gamla traditionella svenska sättet är inte så självklart, att det är det enda rätta sättet att se på livet, är inte så givet som det var förr och historiskt sett.

Men det är väl ändå du som blandar ihop saker och ting?

Min fru mår alldeles utmärkt. Hon känner absolut inte något alls av vare sig svek, lögner eller manipulation.
Hon är gladare och mera harmonisk nu än vad hon var när hon kände att jag önskade utveckling också inom de saker som jag önskade utveckla. 
Hon slipper känna detta.
Hon är harmonisk och hon är nöjd och lycklig med det faktum att jag är mera harmonisk än tidigare och därmed är hennes liv, vårt gemensamma liv och hela familjens liv mycket bättre och mera harmoniskt nu.

Min fru mår alldeles utmärkt och on har inga som helst sådana problem som du räknar upp.
Jag känner min fru mycket väl och jag är absolut säker på att hon önskar inte ändra på något.
De råder absolut ingen tvekan om att hon skulle inte vilja ändra på något, hon skulle inte föredra at återgå till att det blev som tidigare, när hon bar på känslor att jag inte var nöjd med vårt äktenskap och därmed inte nöjd med henne.
Jag känner henne mycket väl och jag är absolut säker på detta.

Lögner är självfallet inget problem för någon människa, i alla de fall där lögnen inte medför några som helst negativa konsekvenser.
Alla människor ljuger någon gång.
Min fru har ljugit, jag har ljugit, du har ljugit, alla människor har ljugit och kommer att ljuga. Det vet du lika väl som jag.
Alla människor manipulerar andra människor. Säljare som försöker sälja något manipulerar andra. Redan mycket små barn som vill ha något av sina föräldrar manipulerar mamma och pappa för att få det de önskar sig.

Vi vet alla att alla människor ljuger och manipulerar.
Du pratar som att detta inte skulle förekomma men den enda du kan lura är ju dig själv. Om du vill försöka inbilla dig själv att din partner inte ljuger och manipulerar så är det helt upp till dig själv.

Din partner och alla andra levande människor förstår att du bara försöker inbilla dig själv något annat. 

Alla människor i hela världen ljuger och manipulerar, oavsett viken världsdel eller kultur.
Om du vill försöka inbilla dig något annat så får det stå för dig själv. 

Min fru, våra barn, vår familj och alla nära mår alldeles utmärkt. Ingen drabbas på något sätt och ingen har några som helst negativa känslor av det slag som du försöker påstå.
Jag känner min fru mycket väl, ingen annan människa känner henne så väl och så på djupet som jag, och jag är absolut säker på att hon föredrar att slippa drabbas av några sådana känslor som du beskriver. Jag älskar henne och jag tänker inte för något i världen sätta henne i den situationen så att hon skulle utsättas för sådana känslor som du beskriver.
Att du önskar att jag skulle utsätta henne för detta spelar mig ingen som helst roll, för du har inte ens den minsta lilla aning vad du pratar om.

Nej, du har fel. Det finns inget i det jag skriver som är motsägelsefullt. Missade du att läsa de två sista raderna innan du rent känslomässigt reagerade med att slänga iväg ditt inlägg?

Jag älskar det liv som vi lever. Men:
Dels saknas en del inom sexlivet.
Och dels saknas en del rent känslomässigt.

Gällande din sista rad; 
Hur menar du? Jag gör ju faktiskt nåt åt min och vår situation. Läser du inte eller har du bara svårt att förstå?

Jag har beskrivit vad och hur jag tidigare har gjort, faktiskt, konkret och konstruktivt, utan att lyckas.
Nu har jag valt att "Gör nåt åt din situation" på ett annat sätt, faktiskt, konkret och konstruktivt, på ett sätt som lyckas bättre, ger mycket bättre utfall och som känns mycket bättre för både min fru och för mig själv.

Jag har fullt medvetet valt att göra detta på ett sätt så att min fru slipper drabbas av svåra känslor och för att orsaka svåra följder för familjen, barnen och alla andra. Du får kalla det "gå bakom ryggen" om du vill men det rör mig inte för jag känner till min och vår situation, och jag känner min fru, mycket bättre än du.
Och jag vet att mitt medvetna val är ett bättre val också för min fru, även om du känner att du har något konstigt personligt behov av att försöka få till en negativ vinkel på det.

Ja, jag är helt säker att min fru håller med mig om att för henne och för vårt äktenskap, för vår kärlek och för vårt liv, så är allt är mycket bättre nu än vad det var innan.
Så jag, jag är helt säker på att min fru håller med mig.

Hon vill absolut inte ändra på allt detta som har blivit bättre.
Därför går jag givetvis inte mot hennes vilja och berättar något som faktiskt och känslomässigt skulle försämra allt detta.
Jag är tillräckligt klok för att inte göra tvärtemot hennes vilja.

Jag menar att jag faktiskt vet, av erfarenhet, av att själv ha sett det, på nära håll, i många olika exempel, att i många andra länder ser man inte alls lika allvarligt på ett tillfälligt sexuellt äventyr på sidan om, på samma sätt som vi många mycket allvarstyngda svenskar ofta gör.
Många människor i många andra länder verkar vara mera öppna för, ser det som en sanning, att man inte alltid har rätt att kräva av sin partner att man bara ska få uppleva en enda förälskelse, en enda sexuell partner, i hela sitt vuxna liv. Väldigt många verkar klara av att hantera tanken att detta kan i många fall och i den krassa verkligheten vara ett orimligt krav att ställa på en annan människa.

I moderna, väl utvecklade, framstående och fullt demokratiska länder, med kultur, religion, samhälle och ekonomi som ligger väldigt nära vad som anses vara normalt i Sverige, så finns det länder där det är fullt accepterat att ha älskare/älskarinna. Att detta är känt och etablerat hela vägen från landets högsta ledare, genom alla samhällsskikt och till alla "vanliga" människor är detta väl känt, vanligt, etablerat och allmänt accepterat. 
Alla förstår att det inte alltid är önskat av alla på ett rent personligt plan, men likväl så förstår och accepterar alla rent generellt att verkligheten faktiskt ser ut på detta sätt.
Man väljer alltså att acceptera den uppenbara sanningen i stället för att ständigt försöka ljuga för sig själv.

Det är så ovanligt att det knappt ens förekommer att två personer, båda på lika villkor och fullt ömsesidigt, skulle önska ett öppet förhållande.
Om båda inte ömsesidigt vill detta på samma sätt så är givetvis ett öppet förhållande en omöjlighet. 

Allt detta, varje sak och varje fråga, har jag klart och tydligt svarat på.
Läs en gång till, försök förstå innebörden i det jag skriver, i stället för att bara utgå från dina egna känslor.
Du kan inte försöka inbilla dig själv att du finns i vår relation och att du skulle känna min fru.

Du får tycka annorlunda.
Du får gärna berätta vad du tycker.
Men du har varken rätt eller någon kunskap för att kunna säga att jag inte skulle har rätt att tycka annorlunda än du och det som jag ger uttryck för. 
 
När du läser, glöm då inte att du har ingen aning om vår situation och vårt liv, du känner inte min fru.
Jag vet allt detta oändligt mycket bättre än du.

Hon vill vara lycklig och må bra.
Jag gör självfallet mitt medvetna val att INTE gå mot hennes vilja i den saken.

Sedan är det upp till dig om du känner ett personligt behov av att få till någon negativ vinkling på detta. Du vet ju själv att du i verkligheten saknar all kunskap för att kunna döma, ändå försöker du göra det.
Allt det negativa, dina egna behov, alla dina egna negativa känslor, det får stå för dig själv. 

Du ger intryck av att du mår riktigt dåligt av att både jag och min fru mår bra och är lyckliga i vår kärlek och i vår relation. Du ger intryck av att ha mycket svårt för att unna andra människor lycka?

Ja, du får tycka det. Du får odla alla dina negativa känslor hur mycket du vill och så mycket som du själv känner behov av.

Det du påstår är sakfel och en lögn. Jag har aldrig hävdat det som du verkar inbilla dig.

Inget av det jag har skrivit är motsägelsefullt.
Du gillar det inte, det jag skriver ger dig svåra känslor, detta är mycket uppenbart. Men likväl så stämmer det jag skriver och det är sant.
Oavsett vilka spratt du tillåter dina egna känslor att spela dig.

Du hittar ju bara på saker. Min fru är absolut inte emot det som är bra. Tvärtom, vilket jag tydligt har beskrivit, så är hon för och hon gillar att allt detta numera är mycket bättre än tidigare.

Jag har mycket tydligt beskrivit vad som ligger bakom mitt medvetna val att inte berätta. 
Att du inte gillar detta har inget med saken att göra.
Vad du gillar eller inte gillar, vilka problem du har med dina egna personliga känslor, det är i verkligheten ingenting som rör eller berör vare sig min fru eller mig på minsta sätt. Klarar du inte att förstå ens detta?

Jag förstår och respekterar att du känner så och att du tycker så.
Du har självfallet rätt till dina åsikter och du har förmodligen rätt, eller ganska rätt, gällande dig själv, ditt liv och din egen relation.

Men en sak är 100% säker.
Om din partner går bakom din rygg med en handling, oavsett vilken handlingen är, men du aldrig får någon vetskap om det, så mår du inte ont av det.

Handlingen skapar inga som helst känslor hos dig, handlingen kommer inte skapa några dåliga känslor eller några följder för någon av era nära och kära, inga faktiska följder i praktiken och i verkligheten.
Mot den bakgrunden är det ganska givet att din partner, eller någon partner vem som helst, fattar sitt beslut att låta allt förbli okänt.
Som grund för detta beslut kan självfallet ligga djup äkta kärlek, och hänsyn, till dig och alla nära.
Den som har begått handlingen kan vara tillräckligt begåvad för att veta att det du inte vet, det mår du inte ont av.