Anonym (Jaså?)

Wed 24 Jan 2024 16:23

111 svar

Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn

Som barn så gapades och skreks det på honom. Han var stökig, sprang runt och roade sig på det sättet. Man sa till honom att sluta, men han gjorde inte det. Skämde ut mig vid middagsinbjudningar m.m.

Ibland var jag stressad och stod inte ut alla gånger med att ha barn. Han ställde frågor eller gjorde saker och då flög det ur grodor ur min mun. Jag kallade honom dum och skrek m.m.

Idag är han 25+ år. Ingen respekt gentemot mig. Det minsta lilla sak jag säger, så fräser han, skriker och överdriver sin ''ilska''. Det minsta lilla, blir han jättearg på mig. Han gör inte så mot någon annan, men mot mig. Han håller sig undan sin storebror och mot mig är det inte heller någon vidare större kontakt.

Men han säger varför han gör dessa saker och det är för att jag gjorde så mot honom som barn. Ibland kan han agera plötsligt och spontant med sina skrik och utskällningar och sedan påstå att jag gjorde så.

Han vill inte ha kontakt med sin familj. Det är ju inte normalt, precis?

Jag vill att han skall glömma allt. Inte normalt att säga: ''Du gjorde så mot mig''. Jag vet att han inte vill ha någon kontakt alls.

Kanske kan jag få honom att tänka: ''Hans storebror är det fel på. Men jag vill få respekt och gör allt för honom då?''. Men vad jag än försöker med, funkar det inte. Man måste kunna få respekt tillbaks. Men det går inte att prata med honom. Ingenting funkar, precis.

Jag vill skriva av mig.

Humblebeee247

Wed 24 Jan 2024 22:27

#21

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

Core

Wed 24 Jan 2024 22:41

#22

Du har uppenbarligen fuckat upp hans barndom, många finns det som har sår i själen av det gångna. Man kan starkt misstänka att d gjort det största misstaget i föräldrarskap, ställa barnen mot varandra och jämföra.

Anonym (Jaså?) Trådstartaren

Wed 24 Jan 2024 23:15

#23

Aniiee skrev 2024-01-24 18:07:11 följande:

Jag känner igen det här..... Både historien i sig och TS sätt att skriva.....

Anonym (@) skrev 2024-01-24 19:05:34 följande:

TS, både det du skriver och ditt sätt att uttrycka dig påminner extremt mycket om två tidigare trådar, där en mamma klagade över att hennes ena barn var arg och inte ville ha kontakt med henne för att hon misshandlat honom när han var barn. Och i båda de trådarna var mamman precis så oförstående som du är och tyckte att barnet bara skulle glömma vad som hänt. I den första fanns det även en våldsam storebror, precis som i denna.

Anonym (gg) skrev 2024-01-24 19:07:38 följande:

Mm jag med, fast lite annorlunda skrivet, men exakt samma empatilöshet

Humblebeee247 skrev 2024-01-24 22:27:46 följande:

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

Korrekt. Jag är samma mamma. Hans pappa (min ex) gick bort. Vår gemensamma bekant, försökte få honom att ta kontakt med mig. Till slut gick han med på det. Det var september år 2022, som jag fick kontakt med honom, tillsammans med vår gemensamma bekant, på ett villkor och det var att storebrorsan inte skulle finnas med på mötet.

Min son, var otroligt kall under mötet. Han var hemma hos mig och jag sa till honom: ''u vet att din storebror är elak, va?''. Jag försökte få honom att tänka att jag är på hans sidan. Jag hade lagat mat, men han ville inte äta. Han ville inte prata med mig. Han bara satt där.

Jag ville sitta bredvid honom, så det gjorde jag. Så mitt under mötet, byte jag plats med vår gemensamma bekantas fru och jag, byte plats. Jag försökte sitta bredvid honom så mycket det gick. Han är ju trots allt min son.

Sen skulle alla åka. Jag följde med och försökte få honom byta nummer med mig, men han ville inte det. Jag försökte ge honom 500 kr, men han ville inte ta emot pengar. Inte äta mat hemma hos mig, vill inte ta emot 500kr och byta nummer villa han inte heller. Men att gå med på mötet, det ville han? Det är svårt att förstå honom.

Anonym (Självklart)

Wed 24 Jan 2024 23:44

#24

Någonstans bör du förstå att du kan inte reparera år av trauma med vare sig pengar, omtanke nu eller en präktig förväntan av att han ska glömma allt. Han gick säkert genom ett helvete. Ett helvete du konstruerade. Hur du uttrycker dig är ett praktexempel på s.k Devouring Mother - psykologiskt fenomen. Samt en djup patologi som antingen är resultatet av din egna barndom eller genetik som gjort att vissa kopplingar i din hjärna inte fungerar.

Om du verkligen vill reparera relationen handlar det om självinsikt, att förstå vart du totalt misslyckats & begått våld mot ditt egna barn.

Låter inte så på dig, du är totalt världsfrånvänd. Tackar gud för att mina föräldrar, med alla deras fel - inte uppvisade samma sorts rubbning som du uppenbart lider av.

Vad är det som är så svårt att förstå? Om jag vore din son hade jag aldrig befunnit mig i samma rum som dig. Aldrig i livet!

Anonym (@)

Thu 25 Jan 2024 05:33

#25

Humblebeee247 skrev 2024-01-24 22:27:46 följande:

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

I den tråden skrev TS också att hon själv hade misshandlat sonen.

Anonym (@)

Thu 25 Jan 2024 05:37

#26

Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-24 23:15:10 följande:

Anonym (@) skrev 2024-01-24 19:05:34 följande:

TS, både det du skriver och ditt sätt att uttrycka dig påminner extremt mycket om två tidigare trådar, där en mamma klagade över att hennes ena barn var arg och inte ville ha kontakt med henne för att hon misshandlat honom när han var barn. Och i båda de trådarna var mamman precis så oförstående som du är och tyckte att barnet bara skulle glömma vad som hänt. I den första fanns det även en våldsam storebror, precis som i denna.

Humblebeee247 skrev 2024-01-24 22:27:46 följande:

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

Korrekt. Jag är samma mamma. Hans pappa (min ex) gick bort. Vår gemensamma bekant, försökte få honom att ta kontakt med mig. Till slut gick han med på det. Det var september år 2022, som jag fick kontakt med honom, tillsammans med vår gemensamma bekant, på ett villkor och det var att storebrorsan inte skulle finnas med på mötet.

Min son, var otroligt kall under mötet. Han var hemma hos mig och jag sa till honom: ''u vet att din storebror är elak, va?''. Jag försökte få honom att tänka att jag är på hans sidan. Jag hade lagat mat, men han ville inte äta. Han ville inte prata med mig. Han bara satt där.

Jag ville sitta bredvid honom, så det gjorde jag. Så mitt under mötet, byte jag plats med vår gemensamma bekantas fru och jag, byte plats. Jag försökte sitta bredvid honom så mycket det gick. Han är ju trots allt min son.

Sen skulle alla åka. Jag följde med och försökte få honom byta nummer med mig, men han ville inte det. Jag försökte ge honom 500 kr, men han ville inte ta emot pengar. Inte äta mat hemma hos mig, vill inte ta emot 500kr och byta nummer villa han inte heller. Men att gå med på mötet, det ville han? Det är svårt att förstå honom.

Då är mitt svar detsamma som förra gången. Det är inte konstigt att din son inte vill ha kontakt med dig. Du har misshandlat honom fysiskt och psykiskt. I din första tråd skrev du att du inte känner vare sig ånger eller skuld över det du har gjort. Respektera din sons vilja och lämna honom ifred.

Anonym (Rosalee)

Thu 25 Jan 2024 08:07

#27

Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-24 23:15:10 följande:

Anonym (@) skrev 2024-01-24 19:05:34 följande:

TS, både det du skriver och ditt sätt att uttrycka dig påminner extremt mycket om två tidigare trådar, där en mamma klagade över att hennes ena barn var arg och inte ville ha kontakt med henne för att hon misshandlat honom när han var barn. Och i båda de trådarna var mamman precis så oförstående som du är och tyckte att barnet bara skulle glömma vad som hänt. I den första fanns det även en våldsam storebror, precis som i denna.

Humblebeee247 skrev 2024-01-24 22:27:46 följande:

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

Korrekt. Jag är samma mamma. Hans pappa (min ex) gick bort. Vår gemensamma bekant, försökte få honom att ta kontakt med mig. Till slut gick han med på det. Det var september år 2022, som jag fick kontakt med honom, tillsammans med vår gemensamma bekant, på ett villkor och det var att storebrorsan inte skulle finnas med på mötet.

Min son, var otroligt kall under mötet. Han var hemma hos mig och jag sa till honom: ''u vet att din storebror är elak, va?''. Jag försökte få honom att tänka att jag är på hans sidan. Jag hade lagat mat, men han ville inte äta. Han ville inte prata med mig. Han bara satt där.

Jag ville sitta bredvid honom, så det gjorde jag. Så mitt under mötet, byte jag plats med vår gemensamma bekantas fru och jag, byte plats. Jag försökte sitta bredvid honom så mycket det gick. Han är ju trots allt min son.

Sen skulle alla åka. Jag följde med och försökte få honom byta nummer med mig, men han ville inte det. Jag försökte ge honom 500 kr, men han ville inte ta emot pengar. Inte äta mat hemma hos mig, vill inte ta emot 500kr och byta nummer villa han inte heller. Men att gå med på mötet, det ville han? Det är svårt att förstå honom.

Det går inte att köpa sina barns kärlek?.ett STORT misstag.

Aniiee

Thu 25 Jan 2024 08:34

#28

Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-24 23:15:10 följande:

Anonym (@) skrev 2024-01-24 19:05:34 följande:

TS, både det du skriver och ditt sätt att uttrycka dig påminner extremt mycket om två tidigare trådar, där en mamma klagade över att hennes ena barn var arg och inte ville ha kontakt med henne för att hon misshandlat honom när han var barn. Och i båda de trådarna var mamman precis så oförstående som du är och tyckte att barnet bara skulle glömma vad som hänt. I den första fanns det även en våldsam storebror, precis som i denna.

Humblebeee247 skrev 2024-01-24 22:27:46 följande:

Vänta lite, var det inte du som skapade en tråd för nåt år sen om din son som vägrade kontakt med dig på grund av att du bland annat visste att storebror slog lillebror sönder och samman men inte gjorde något? Du slängde hans leksaker, skrek och bråkade med honom under hans barndom. Det var samma visa där, du hade noll förståelse för att han inte ville ha kontakt, noll självinsikt och egoismen och självömkan flödade i dina inlägg.

Du verkar i ärlighetens namn sakna fundamentala delar som en förälder behöver. Låt bli din son, låt honom läka och skapa sig ett nytt liv. Sök hjälp.

Korrekt. Jag är samma mamma. Hans pappa (min ex) gick bort. Vår gemensamma bekant, försökte få honom att ta kontakt med mig. Till slut gick han med på det. Det var september år 2022, som jag fick kontakt med honom, tillsammans med vår gemensamma bekant, på ett villkor och det var att storebrorsan inte skulle finnas med på mötet.

Min son, var otroligt kall under mötet. Han var hemma hos mig och jag sa till honom: ''u vet att din storebror är elak, va?''. Jag försökte få honom att tänka att jag är på hans sidan. Jag hade lagat mat, men han ville inte äta. Han ville inte prata med mig. Han bara satt där.

Jag ville sitta bredvid honom, så det gjorde jag. Så mitt under mötet, byte jag plats med vår gemensamma bekantas fru och jag, byte plats. Jag försökte sitta bredvid honom så mycket det gick. Han är ju trots allt min son.

Sen skulle alla åka. Jag följde med och försökte få honom byta nummer med mig, men han ville inte det. Jag försökte ge honom 500 kr, men han ville inte ta emot pengar. Inte äta mat hemma hos mig, vill inte ta emot 500kr och byta nummer villa han inte heller. Men att gå med på mötet, det ville han? Det är svårt att förstå honom.

Jag tror inte att han ville vara med på mötet. Jag tror att han kände sig tvingad pga press från utomstående, som egentligen inte borde ha lagt sig i.

It is the season of the spirit, the message, if we hear it, is "make it last all year"

Anonym (normalt)

Thu 25 Jan 2024 09:11

#29

Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-24 16:23:36 följande:

Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn

Som barn så gapades och skreks det på honom. Han var stökig, sprang runt och roade sig på det sättet. Man sa till honom att sluta, men han gjorde inte det. Skämde ut mig vid middagsinbjudningar m.m.

Ibland var jag stressad och stod inte ut alla gånger med att ha barn. Han ställde frågor eller gjorde saker och då flög det ur grodor ur min mun. Jag kallade honom dum och skrek m.m.

Idag är han 25+ år. Ingen respekt gentemot mig. Det minsta lilla sak jag säger, så fräser han, skriker och överdriver sin ''ilska''. Det minsta lilla, blir han jättearg på mig. Han gör inte så mot någon annan, men mot mig. Han håller sig undan sin storebror och mot mig är det inte heller någon vidare större kontakt.

Men han säger varför han gör dessa saker och det är för att jag gjorde så mot honom som barn. Ibland kan han agera plötsligt och spontant med sina skrik och utskällningar och sedan påstå att jag gjorde så.

Han vill inte ha kontakt med sin familj. Det är ju inte normalt, precis?

Jag vill att han skall glömma allt. Inte normalt att säga: ''Du gjorde så mot mig''. Jag vet att han inte vill ha någon kontakt alls.

Kanske kan jag få honom att tänka: ''Hans storebror är det fel på. Men jag vill få respekt och gör allt för honom då?''. Men vad jag än försöker med, funkar det inte. Man måste kunna få respekt tillbaks. Men det går inte att prata med honom. Ingenting funkar, precis.

Jag vill skriva av mig.

Så du får gapa på honom, till och med när han var ett litet barn och du var vuxen? Men han får inte gapa på dig, trots att du lärt honom att det är så man hanterar relationer i er familj? Du stod inte alltid ut med att ha barn, och nu står han inte ut med att ha dig som mamma.

Du avkräver honom respekt trots att du inte visar honom respekt?

Varför ska han vilja ha kontakt med dig när du beter dig illa mot honom?

Anonym (Jaså?) Trådstartaren

Thu 25 Jan 2024 09:19

#30

Anonym (Självklart) skrev 2024-01-24 23:44:45 följande:

Hur du uttrycker dig är ett praktexempel på s.k Devouring Mother - psykologiskt fenomen.

Vad är detta?
Ge mig större exempel. Vet inte vad denna fenomen är.

Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn

INNEHÅLL