• Anonym (Jaså?)

    Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn

    Som barn så gapades och skreks det på honom. Han var stökig, sprang runt och roade sig på det sättet. Man sa till honom att sluta, men han gjorde inte det. Skämde ut mig vid middagsinbjudningar m.m.

    Ibland var jag stressad och stod inte ut alla gånger med att ha barn. Han ställde frågor eller gjorde saker och då flög det ur grodor ur min mun. Jag kallade honom dum och skrek m.m.

    Idag är han 25+ år. Ingen respekt gentemot mig. Det minsta lilla sak jag säger, så fräser han, skriker och överdriver sin ''ilska''. Det minsta lilla, blir han jättearg på mig. Han gör inte så mot någon annan, men mot mig. Han håller sig undan sin storebror och mot mig är det inte heller någon vidare större kontakt.

    Men han säger varför han gör dessa saker och det är för att jag gjorde så mot honom som barn. Ibland kan han agera plötsligt och spontant med sina skrik och utskällningar och sedan påstå att jag gjorde så.

    Han vill inte ha kontakt med sin familj. Det är ju inte normalt, precis?

    Jag  vill att han skall glömma allt. Inte normalt att säga: ''Du gjorde så mot mig''. Jag vet att han inte vill ha någon kontakt alls.

    Kanske kan jag få honom att tänka: ''Hans storebror är det fel på. Men jag vill få respekt och gör allt för honom då?''. Men vad jag än försöker med, funkar det inte. Man måste kunna få respekt tillbaks. Men det går inte att prata med honom. Ingenting funkar, precis.

    Jag vill skriva av mig.

  • Svar på tråden Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Jaså?)
    fornminne skrev 2024-01-26 14:18:27 följande:

    TS, har dina söner haft en närvarande pappa? Eller var du ensam med dem?


    Jag tog hand om mina pojkar helt för mig själv.
    Agda90 skrev 2024-01-26 14:21:42 följande:
    Ingenstans skriver du att du älskar dina barn villkorslöst. Allt handlar om dig, dig och åter igen dig och hur fantastisk du var som gav dina pojkar mat och tak över huvudet. Vad vill du ha!? Ett grattis och en buckla där det står "årets mamma"?

    Du är inte en bra förälder och har inte varit. Det spelar ingen roll vad du skriver!
    Du förstår inte hur misshandlade barn beter sig! De älskar sina föräldrar villkorslöst och hoppas in i det sista att föräldern ska göra detsamma. När det hoppet sedan överger dem så är det över. Game over!
    Min yngsta älskade mig villkorslöst och måste göra det någonstans innerst inne och jag tror han egentligen saknar mig. Så svårt att få kontakt.

    Det har synts på honom som pojke att han älskade mig jättemycket.  Eftersom han var glad och dessutom älskade mig, betyder det att jag gjorde bra saker.

    Det är inte över, eftersom han kan börja visa kärlek igen till mig.

    Jag försökte i mitt inlägg 79# att ge förståelse, men jag verkar ''misslyckas'' om och om igen. Inklusive inlägg 70#, där jag försökte förklara bra saker, så hoppades jag att ni skulle få läsa och ta till er positiva saker.

    Att älska mig, att han var allmänt glad, betyder det att jag gjorde honom så.



  • Anonym (Sök hjälp)

    För egen del lämnar jag denna tråd nu.

    Meningslöst att skriva när TS uppenbarligen inte har någon förmåga att ta in olika perspektiv, varken från oss här i tråden eller sina barns upplevelse/trauman.
    Hoppas att TS för sitt eget välbefinnande söker professionell hjälp, jag tänker faktiskt att det är en sjuk människa vi har att göra med här.

  • Agda90
    Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-26 14:34:02 följande:
    Jag tog hand om mina pojkar helt för mig själv.
    Agda90 skrev 2024-01-26 14:21:42 följande:
    Ingenstans skriver du att du älskar dina barn villkorslöst. Allt handlar om dig, dig och åter igen dig och hur fantastisk du var som gav dina pojkar mat och tak över huvudet. Vad vill du ha!? Ett grattis och en buckla där det står "årets mamma"?

    Du är inte en bra förälder och har inte varit. Det spelar ingen roll vad du skriver!
    Du förstår inte hur misshandlade barn beter sig! De älskar sina föräldrar villkorslöst och hoppas in i det sista att föräldern ska göra detsamma. När det hoppet sedan överger dem så är det över. Game over!
    Min yngsta älskade mig villkorslöst och måste göra det någonstans innerst inne och jag tror han egentligen saknar mig. Så svårt att få kontakt.

    Det har synts på honom som pojke att han älskade mig jättemycket.  Eftersom han var glad och dessutom älskade mig, betyder det att jag gjorde bra saker.

    Det är inte över, eftersom han kan börja visa kärlek igen till mig.

    Jag försökte i mitt inlägg 79# att ge förståelse, men jag verkar ''misslyckas'' om och om igen. Inklusive inlägg 70#, där jag försökte förklara bra saker, så hoppades jag att ni skulle få läsa och ta till er positiva saker.

    Att älska mig, att han var allmänt glad, betyder det att jag gjorde honom så.



    Och så var vi där igen. 

    Läs mitt inlägg igen. 
    Jag skrev att DU skriver ingenstans att DU älskar dina barn villkorslöst. Det vänder du till att din son ska göra det?

    Du förtjänar inte att kalla dig själv för mamma. Du är en skam till förälder! Att du inte skäms att skriva som du gör! Det är pinsamt hur du vänder allt till att vara dina barns ansvar! PINSAMT!
  • Anonym (Jaså?)
    Agda90 skrev 2024-01-26 14:43:51 följande:
    Och så var vi där igen. 

    Läs mitt inlägg igen. 
    Jag skrev att DU skriver ingenstans att DU älskar dina barn villkorslöst. Det vänder du till att din son ska göra det?

    Du förtjänar inte att kalla dig själv för mamma. Du är en skam till förälder! Att du inte skäms att skriva som du gör! Det är pinsamt hur du vänder allt till att vara dina barns ansvar! PINSAMT!
    Jag glömmde då skriva att jag också älskar mina barn. Jag tänkte att det var underförstått.

    Jo, jag älskar mina barn!
  • fornminne

    Varför fanns deras pappa inte med i bilden? Var han inte intresserad, eller fanns det någon annan anledning?

  • Anonym (klassiskt)

    Det här är väl ett klassisk exempel på att "barn gör som man själv gör inte som man säger"

    Ni lärde ju honom sen liten att det är så man resonerar med andra och då är det ju inte så konstig om han gör som han blev uppfostrad att göra.

  • Anonym (Wow)
    Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-26 14:34:02 följande:
    Jag tog hand om mina pojkar helt för mig själv.
    Agda90 skrev 2024-01-26 14:21:42 följande:
    Ingenstans skriver du att du älskar dina barn villkorslöst. Allt handlar om dig, dig och åter igen dig och hur fantastisk du var som gav dina pojkar mat och tak över huvudet. Vad vill du ha!? Ett grattis och en buckla där det står "årets mamma"?

    Du är inte en bra förälder och har inte varit. Det spelar ingen roll vad du skriver!
    Du förstår inte hur misshandlade barn beter sig! De älskar sina föräldrar villkorslöst och hoppas in i det sista att föräldern ska göra detsamma. När det hoppet sedan överger dem så är det över. Game over!
    Min yngsta älskade mig villkorslöst och måste göra det någonstans innerst inne och jag tror han egentligen saknar mig. Så svårt att få kontakt.

    Det har synts på honom som pojke att han älskade mig jättemycket.  Eftersom han var glad och dessutom älskade mig, betyder det att jag gjorde bra saker.

    Det är inte över, eftersom han kan börja visa kärlek igen till mig.

    Jag försökte i mitt inlägg 79# att ge förståelse, men jag verkar ''misslyckas'' om och om igen. Inklusive inlägg 70#, där jag försökte förklara bra saker, så hoppades jag att ni skulle få läsa och ta till er positiva saker.

    Att älska mig, att han var allmänt glad, betyder det att jag gjorde honom så.



    Det är skrämmande att läsa vad du skriver. Stackars pojkar som fått växa upp med detta.

    Det enda jag läser i alla dina inlägg är dina behov och hur du vill bli förlåten och älskad gör något du inte verkar förstå vad för fel du gjort.
    du har haft problem med att visa kärlek för barnen, du har inte engagerat dig i deras behov. Du har inte skyddat dom eller sökt hjälp när allt blev fel. Att misshandla och stå bredvid när någon blir misshandlad är så långt från kärlek som man kan komma. DU har inte gett kärlek, då kan du inte heller förvänta dig att få det tillbaka.

    det är klart och tydligt att du har en empatistörning och säkerligen andra diagnoser. Du behöver söka hjälp för att kunna förstå vad det innebär och varför det blivit som det blivit.
  • Anonym (Y)

    Låter ju som du vill sopa under mattan att du var dålig som förälder och tycker att han bara ska gå vidare med livet trots att det är uppenbart att sättet du betedde dig mot honom när han var litet barn har påverkat honom so vuxen.

    Ni behöver terapi bägge två, han pga av dig och du för att du inte verkar fatta hur ditt agerande fortsätter påverka honom.

Svar på tråden Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn