• ivf90

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv. 

    En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

    Ålder: 33 
    Vecka nu: 12+6 
    Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1 
    Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år 


    Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:


    Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.


     


    När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka. 


     


    Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt. 


     


    I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren. 


     


    När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till. 


     


    Hur jag blev gravid: 


    I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck. 


     


    Hur jag har mått så här långt:
    De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln. 


     


    Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov. 


     


    I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket. 


     


    Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu! 


     


    Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

  • Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF
  • Zaro

    Lite uppdatering och info till er från denna problematiska patient Obestämd
    Vi går ju till överläkare varannan vecka pga för lite fostervatten och de satsar på att få ut honom vecka 34. Igår fick jag dock magont och idag lite blod vilket vi förutom vattenavgång ska söka hjälp för. Jag är i vecka 30 (29+2) idag och åkte in till förlossningen. Det visade sig att livmoderhalsen är för kort och vi har fått en tid på tisdag. Har det fortsatt kommer jag bli inlagd och få värkhämmande och kortison för hans lungmognad för att hålla kvar honom i magen. Vi får se hur det går Hjärta

  • Clemmentina

    @zaro Åh vad jag håller tummarna för er! Skönt att de håller koll på er. Känner flera som haft kort livmodertapp och med vila har de faktiskt lyckats stoppa förlossningen flera veckor. Hjärta

  • Clemmentina

    Välkomna alla nytillkomna! Glad Jag hade mensvärk nästan varje dag i början och det är väldigt vanligt när livmodern växer. Håller tummarna för bra resultat vid kommande ultraljud! 


    För egen del är det bara en dryg månad kvar nu. Kan säga att jag är redo nu. Kroppen värker och andningen börjar bli tyngre. Men på det stora hela mår både jag och bebis bra! Hur mår ni andra? 

  • Quincey

    Tack Zaro och Clemmentina, känns bra att höra ❤️ Det är just att smärtan strålade från mage till rygg och lår som känns lite läskigt. Så tufft att inte veta hur det ligger till på så lång tid men hoppas det ska gå bra.

  • Vickan31
    Quincey skrev 2024-03-03 11:37:56 följande:

    Hej alla!


    Vi plussade äntligen efter 4 IVF-omgångar efter att vi satte in vår första blastocyst. Borde vara i vecka 5+4 nu. Igår fick jag en mensvärksliknande smärta som strålade ut i rygg och ena låret. Det höll i sig i några timmar. Har tidigare haft samma smärta några få gånger under mens. Är det någon som känner igen detta? Blir så orolig att det hänt något och är 2,5 vecka kvar till första UL.


    Quincey: Först och främst, STORT grattis till ditt plus, är så glad att det äntligen kommit nu efter många försök och kämpande Hjärta Jag har tyvärr inget svar att ge angående smärtan du beskriver, men jag tycker att det låter som att det är en vanlig känsla i början av graviditeten precis som de andra tjejerna här bekräftar. Hoppas att allt ska se bra ut på ultraljudet, det är en plågsam väntan när man bara vill veta på en gång, men vi finns här att ventilera med om du skulle vilja.
    Clemmentina skrev 2024-03-03 21:37:29 följande:

    Välkomna alla nytillkomna! Glad Jag hade mensvärk nästan varje dag i början och det är väldigt vanligt när livmodern växer. Håller tummarna för bra resultat vid kommande ultraljud! 


    För egen del är det bara en dryg månad kvar nu. Kan säga att jag är redo nu. Kroppen värker och andningen börjar bli tyngre. Men på det stora hela mår både jag och bebis bra! Hur mår ni andra? 


    Clemmentina: Wow, bara en månad kvar nu ungefär, så spännande! Glad Haha ja jag kan tänka mig att man blir rätt less på att vara gravid där mot slutet, men det låter toppen att du och bebisen ändå mår så pass bra 🥰 Har du tänkt gå hem från jobbet en tid innan BF eller jobba på tills förlossningen drar igång? Jag mår bra tack, förutom foglossningen som blivit värre och värre. Ska försöka få prata med sjukgymnast igen under veckan så får vi se vad vi kommer fram till, för med ungefär 3,5 månad kvar till BF känns det outhärdligt att redan nu känna att varenda liten rörelse gör ont. Men utöver det njuter jag av graviditeten, det gör jag faktiskt, och är så fascinerad och lycklig varje gång jag känner lillans rörelser där inne Hjärta
    Zaro skrev 2024-03-03 16:27:44 följande:

    Lite uppdatering och info till er från denna problematiska patient Obestämd
    Vi går ju till överläkare varannan vecka pga för lite fostervatten och de satsar på att få ut honom vecka 34. Igår fick jag dock magont och idag lite blod vilket vi förutom vattenavgång ska söka hjälp för. Jag är i vecka 30 (29+2) idag och åkte in till förlossningen. Det visade sig att livmoderhalsen är för kort och vi har fått en tid på tisdag. Har det fortsatt kommer jag bli inlagd och få värkhämmande och kortison för hans lungmognad för att hålla kvar honom i magen. Vi får se hur det går Hjärta


    Zaro: Tusen tack för uppdateringen och så otroligt jobbigt att det ska behöva vara så många komplikationer 😔 Superbra att de har koll på dig och bebisen såklart och jag hoppas som Clemmentina säger att med vila och rätt hjälp av vården så kan bebisen stanna kvar och växa på sig till vecka 34 som planerat. Håller tummarna att allt ska gå bra på tisdag och framöver, tänker på dig massor Hjärta
  • Clemmentina
    Vickan31 skrev 2024-03-04 13:40:52 följande:
    Quincey: Först och främst, STORT grattis till ditt plus, är så glad att det äntligen kommit nu efter många försök och kämpande Hjärta Jag har tyvärr inget svar att ge angående smärtan du beskriver, men jag tycker att det låter som att det är en vanlig känsla i början av graviditeten precis som de andra tjejerna här bekräftar. Hoppas att allt ska se bra ut på ultraljudet, det är en plågsam väntan när man bara vill veta på en gång, men vi finns här att ventilera med om du skulle vilja.
    Clemmentina skrev 2024-03-03 21:37:29 följande:

    Välkomna alla nytillkomna! Glad Jag hade mensvärk nästan varje dag i början och det är väldigt vanligt när livmodern växer. Håller tummarna för bra resultat vid kommande ultraljud! 


    För egen del är det bara en dryg månad kvar nu. Kan säga att jag är redo nu. Kroppen värker och andningen börjar bli tyngre. Men på det stora hela mår både jag och bebis bra! Hur mår ni andra? 


    Clemmentina: Wow, bara en månad kvar nu ungefär, så spännande! Glad Haha ja jag kan tänka mig att man blir rätt less på att vara gravid där mot slutet, men det låter toppen att du och bebisen ändå mår så pass bra 🥰 Har du tänkt gå hem från jobbet en tid innan BF eller jobba på tills förlossningen drar igång? Jag mår bra tack, förutom foglossningen som blivit värre och värre. Ska försöka få prata med sjukgymnast igen under veckan så får vi se vad vi kommer fram till, för med ungefär 3,5 månad kvar till BF känns det outhärdligt att redan nu känna att varenda liten rörelse gör ont. Men utöver det njuter jag av graviditeten, det gör jag faktiskt, och är så fascinerad och lycklig varje gång jag känner lillans rörelser där inne Hjärta
    Zaro: Tusen tack för uppdateringen och så otroligt jobbigt att det ska behöva vara så många komplikationer 😔 Superbra att de har koll på dig och bebisen såklart och jag hoppas som Clemmentina säger att med vila och rätt hjälp av vården så kan bebisen stanna kvar och växa på sig till vecka 34 som planerat. Håller tummarna att allt ska gå bra på tisdag och framöver, tänker på dig massor Hjärta
    Det känns helt galet faktiskt! Tiden har gått så snabbt. :) Jag ska gå hem kring påsk så får vi se om det blir att jag får vara hemma ett tag eller om bebis dyker upp mer eller mindre direkt. Hur har du tänkt att göra? Fy vad segt med foglossning! Det låter helt klart bra att prata med en sjukgymnast. Du kanske kan få ett foglossningsbälte eller har du redan ett sådant? Härligt att du kan njuta trots smärtan! 
  • Zaro

    Ska någon av er amma? Jag har haft torra bröstvårtor i flera veckor, så att de flagnar. Har tänkt att det bara är torrhet men har undrat om det är torkad råmjölk. Döm av min förvåning när jag provade handmjölka nu och det kom ut flera droppar!!!! Någon annan som tänkt handmjölka? Jag har tänkt försöka få ut råmjölk till vår pojke som ju kommer komma tidigt. 

  • Vickan31
    Clemmentina skrev 2024-03-04 19:52:24 följande:
    Det känns helt galet faktiskt! Tiden har gått så snabbt. :) Jag ska gå hem kring påsk så får vi se om det blir att jag får vara hemma ett tag eller om bebis dyker upp mer eller mindre direkt. Hur har du tänkt att göra? Fy vad segt med foglossning! Det låter helt klart bra att prata med en sjukgymnast. Du kanske kan få ett foglossningsbälte eller har du redan ett sådant? Härligt att du kan njuta trots smärtan! 
    Så häftigt ändå att när man precis blivit gravid så gick ju tiden sååå långsamt och nu tycker man plötsligt att den gått rätt snabbt ändå Glad Ja men det låter ju klokt, och oavsett om bebis kommer tidigare eller senare än BF så är det nog ändå skönt för kroppen att man får stanna hemma och försöka vila upp sig lite sista tiden. Jag tänkte ta semester cirka två veckor innan BF men beroende på hur det känns med foglossning etc kan det ju bli att jag går hem tidigare. 

    Jag har pratat med sjukgymnast nu som sa att när foglossningen är i rygg och höfter finns behandlingar som akupunktur, tens-apparat och att foglossningsbälte kan hjälpa (jag har ett sånt men har inte känt någon skillnad), men nu när jag dessutom fått så ont i den stora fogen fram mot blygdbenet och insida lår så gör man ingenting sånt utan det är bara att försöka vara försiktig i sina rörelser och typ härda ut, vilket känns lite jobbigt fram till juni, haha. Men jag ska kolla med min chef om jag kan få jobba lite mer hemifrån för att minska mina rörelser. Vill säga något peppigt och positivt som avslutning, men har för ont idag för det 😅
  • Vickan31
    Zaro skrev 2024-03-04 20:38:02 följande:

    Ska någon av er amma? Jag har haft torra bröstvårtor i flera veckor, så att de flagnar. Har tänkt att det bara är torrhet men har undrat om det är torkad råmjölk. Döm av min förvåning när jag provade handmjölka nu och det kom ut flera droppar!!!! Någon annan som tänkt handmjölka? Jag har tänkt försöka få ut råmjölk till vår pojke som ju kommer komma tidigt. 


    Men gud vad häftigt ändå, att det satt igång redan nu! Glad Jag har inte hört eller läst något om att handmjölka så jag har inget svar där, men kanske någon annan i gruppen som har bättre koll än jag?
Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF