ivf90

Wed 13 Dec 2023 16:13

568 svar

Vi som till slut blev gravida med IVF

Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv.

En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

Ålder: 33
Vecka nu: 12+6
Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1
Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år

Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:

Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.

När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka.

Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt.

I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren.

När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till.

Hur jag blev gravid:

I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck.

Hur jag har mått så här långt:
De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln.

Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov.

I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket.

Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu!

Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

Vickan31

Thu 7 Mar 16:37

#320

Zaro skrev 2024-03-07 16:09:30 följande:

Det var verkligen inte meningen att låta aggro, jättekul att skriva med er alla! Bara överväldigande med alla som frågar eller inte fattar det här med lungorna, det är rätt svårt att ta in själv att tvingas föda, kanske på ett sätt man inte vill, och behöva vänta och se om ens första barn andas. Men inte en enda har ju menat illa såklart, det förstår jag!

Idag konstaterades att jag inte hade graviddiabetes i alla fall och ikväll ska vi få introduktion på förlossningen. Imorgon uppföljning hos vår överläkare. Som ni märker måste man snart sjukskriva sig eller anmäla bisyssla för att hinna med sina typ 5 vårdbesök i veckan + telefonsamtal och sms kring dem. ${#emotions_dlg.djavulsk}$

Nej jag tog det i alla fall inte på det sättet, och jag tycker som sagt att det är jättebra att du är ärlig för man måste få säga till om det är något ämne som man inte vill diskutera mer - vi bryr oss ju om dig och vill att det här ska vara ett varmt och fint ställe som man mår bra av att skriva av sig på

Som sagt, jag kan inte ens föreställa mig alla tankar och känslor nu när du behövt vara med om så mycket i den här graviditeten, och du har ju precis som vi andra dessutom varit med om så mycket på vägen fram till att bli gravid också för den delen, så det är mycket att bära på och jag är så glad att vi kan få skriva med varandra här.

Åh men wow, du det låter nästan som en heltidstjänst att hinna med alla dessa besök, telefonsamtal och meddelanden 😅 Det händer verkligen mycket just nu, och det låter ju toppen med introduktion på förlossningen ikväll och att du nu har fått veta att du inte har graviddiabetes, verkligen goda nyheter!

Clemmentina

Thu 7 Mar 20:55

#321

@zaro Jag tänkte testa att handmjölka. Vill himla gärna amma men känner viss oro för om det kommer gå. Så testar att göra det jag kan för att främja amningen. Har inte fått någon information men har en bok om amning där jag tror att det tas upp. Har precis börjat läsa den.

Skönt att du inte har graviddiabete. Jag känner också att jag är mycket iväg på olika mycket besök hos mvc och vårdcentralen men det är ju inget mot dig?så förstår vad du menar. Hihi, rapportera bisyssla hade ju varit något.

@melsson Ja det är planen! :) Brösten har absolut inte blivit större men märker skillnad på bröstvårtorna. Har också börjat få ont i brösten då och då (ofta på kvällarna) men det är det. Jag går in i vecka 35 nu så tänker att jag snart kan börja handmjölka. Lovar att rapportera hur det går. När har du tänkt börja?

@Vickan31 En del märker ingen skillnad förrän bebisen kommer men de flesta kan ju amma ändå. Men jag hade sett fram emot lite större bröst, haha. Skönt att du kan jobba mer hemifrån även om det låter jobbigt med dagliga avstämningar. Man hade ju önskat att de hade lite mer tilltro till en i de lägena. Så var det under pandemin..då hade vi också det. Hoppas de släpper på det framöver! Ta hand om dig! Vi börjar bli mer och mer förberedda. Har köpt/fixat det mesta nu som vi vill innan bebis kommer. Men jag har mycket mer jag vill läsa på om. Har både en bok om amning och Föda utan rädsla liggandes på sängbordet. :)

Orkidé8181

Fri 8 Mar 07:47

#322

Hej allihop,

ang amning? mina bröst ömmade och började växa då mjölken rann till? den Första mjölken är som ni skriver råmjölk, men det är r den ? riktiga ? mjölken rann till som mina bröst växte och ömmade.
jag kunde knappt ta ner armarna pga att jag hade så ont i armhålorna och var helt knölig? tack och lov gick det över efter ett par dagar?

Melsson

Fri 8 Mar 09:55

#323

Zaro skrev 2024-03-07 09:37:00 följande:

Bra mat låter toppen! Men då tittar de alltså på det värdet via fingret innan glukosbelastningen? Inte tänkt på det!

Så skönt att höra om deras erfarenheter, tack! Men de som gjort kejsarsnitt, har ärret läkt snabbt och fint? Har de kunnat bära saker snabbt och börja träna? Lite rädd för att få endometrios där eller en hängig mage eller jättestort ärr om man får tänka så. Och barnen har inte fått astma eller allergier? För vaginalt ska vara bäst för barnen på så sätt att det minskar risken för det och dessutom behöver de mer sällan hjälp med andning. Tror jag läser på för mycket. Såklart gör man det som krävs och det kan ju bli vilket som.

Alltså. Det blir sista gången jag orkar ta det här med lungorna för börjar bli frustrerande med alla frågor. Jag försöker bara acceptera så känns utmattande. Lungorna är kanske komplett trasiga. Kortison hjälper alltså inte. Så de ger inte kortison för att lungorna är utvecklade, utan för att det inte hjälper i vårt fall. Vi får se hur det går helt enkelt.

Ja exakt har fått kolla socker i fingret varje gång :) Dom som har gjort KS så har ärren läkt jättefint, vid planerat snitt så blir ju ärren väldigt lätta att dölja med! Har en kompis som gjort urakut snitt och det ser lite värre ut, men det var ju för att det verkligen blev panik och dom knappt hann förbereda henne innan och behövde få ut barnet så snabbt som möjligt. Vad jag vet har ingen av dom fått barn med allergier, men har också hört att det kan bli så men man kan ju få barn med allergi vid vaginal födsel med tänker jag!

Åh jag förstår att du är trött att svara på det och att det blir mycket för er. Som vickan skriver så menade jag såklart inget illa <3 Sjukvården är ju väldigt duktiga så tror allt kommer lösa sig bra för er lilla, men förstår att oron äter upp er!

Vickan31 skrev 2024-03-07 11:27:26 följande:

Melsson: Vad fint att höra att du får må bra och att du känner den där fina, häftiga kontakten med din lilla tjej i magen Tack för att du säger det där med att jag förhoppningsvis får lika bra förlossningar som min syster, för jag har mest tänkt att det blir säkert som för min mamma men det är ju ingenting som säger att det blir så. Jag ska träffa barnmorskan igen nästa vecka och då prata enbart om förlossningsrädslan, så får vi se om hon rekommenderar aurora-samtal eller något annat. Jag känner precis som du att jag är en sådan godisråtta på sistone och att jag inte har någon självbehärskning om jag har socker hemma, så jag var också orolig för mitt glukosvärde men det såg bra ut förra veckan i alla fall så det kanske inte påverkar så mycket om man äter bra mat och så Ååh men vad fint att ni ska få flytta in i ert gemensamma hus som ni valt tillsammans! Som du säger blir det verkligen starten på ett nytt kapitel och att ni nu kan planera vad som kommer att bli barnrum och se framför er hur er dotter kommer att springa omkring i ert nya hus framöver

Ja det är så häftigt ju längre man kommer att känna rörelserna där inne, hon bökar runt för fullt där inne och är väldigt aktiv <3

Ja jag tycker du mer ska tänka på din systers förlossningar, tänker det ligger närmast till hands att era blir lika <3 Men jättebra att du får prata mer med barnmorskan om oron och så vidare! Jag ska faktiskt byta barnmorska nu i och med att vi flyttar - men det känns OK. Har tyckt att min barnmorska faktiskt varit lite dömande så ska bli skönt att byta :)

Skönt att höra att det finns fler godisråttor här inne så att inte alla äter supernyttigt!

Ja det ska bli så mysigt att få bygga upp ett helt nytt hem tillsammans <3 Känner ni er hemma ordentligt nu i ert nya?

Clemmentina skrev 2024-03-07 20:55:05 följande:

@melsson Ja det är planen! :) Brösten har absolut inte blivit större men märker skillnad på bröstvårtorna. Har också börjat få ont i brösten då och då (ofta på kvällarna) men det är det. Jag går in i vecka 35 nu så tänker att jag snart kan börja handmjölka. Lovar att rapportera hur det går. När har du tänkt börja?

Spännande :) Hur märker du skillnad på bröstvårtorna? Är det att dom blivit mörkare och större? Det jag märkt hittils är att jag fått jättemycket synliga blodådror (som syns extra bra nu när man är så blek hehe). Jag tänkte nog också börja runt v 35-36 kanske nåt sånt med att försöka handmjölka lite. Är ju så smart om man kan frysa in lite! Tror att amningen ev kan bli lättare om man handmjölkat lite innan med! Frågan är om man kan ha en sån pump innan? Eller om man bara använder händerna? Måste läsa på lite känner jag hehe

Orkidé8181 skrev 2024-03-08 07:47:21 följande:

Hej allihop,

ang amning? mina bröst ömmade och började växa då mjölken rann till? den Första mjölken är som ni skriver råmjölk, men det är r den ? riktiga ? mjölken rann till som mina bröst växte och ömmade.
jag kunde knappt ta ner armarna pga att jag hade så ont i armhålorna och var helt knölig? tack och lov gick det över efter ett par dagar?

När blev det så? Var det i samband med förlossningen eller innan? Du kanske har lite bättre koll på hur man gör med handmjökningen?

Zaro

Fri 8 Mar 10:05

#324

Man handmjölkar med händerna och när jag gick på amningskursen visade hon hur man gör, det ser ut ungefär som barnet ammar och finns videosar på nätet. Hon sa också att man inte bör börja förrän vecka 36, men jag vet inte varför. När jag frågade min bm igår sa hon att jag för säkerhetsskull inte bör börja förrän två veckor före förlossningen, dvs i vecka 32. När jag handmjölkade formar jag bara fingrarna som ett c och trycker runt själva brösten, ej bröstvårtorna, det gör inte alls ont och kommer ganska snart, bröstvårtorna ser också likadana ut efteråt.

Orkidé8181

Fri 8 Mar 14:33

#325

Melsson:

Det blev så när jag hade helammat i ca 1 dygn.
jag har aldrig handmjölkat med någon av mina 3 barn, men eftersom amningen var lite seg att komma igång med denna då han inte riktigt hittade sugtekniken först så sa de att jag kunde handmjölka för att få fram någon droppe och locka han med.
som tur var kom amningen igång och jag behövde aldrig handmjölka/ lära mig handmjölka.

Zaro

Sat 9 Mar 09:41

#326

Senaste nytt är att besöket hos överläkaren gick bra, han ligger ned men är ej fixerad, och har gått upp 400 gram på 2 veckor. Barnmorskan tyckte att jag inte skulle handmjölka förrän två veckor innan förlossningen men bad mig kolla med överläkaren som bad mig låta bli helt, vet ej varför. Vi har också önskat bvc nu och tackat ja till en forskningsstudie kring bebisen. Om 2 samt 2,5 veckor ska vi planera en aprilförlossning med två överläkare verkar det som. Det finns en chans att prova vaginal förlossning med extra personal och övervakning men att det kanske slutar med snitt ändå. Har vi tur kanske vi tom slipper neontalen. Så länge han inte vill titta ut tidigare än april känns allt väldigt positivt.

Quincey

Sat 9 Mar 13:28

#327

Hej alla, jag fick tillslut göra UL igår i 6+2 och de kunde inte se en graviditet i magen. Så tyvärr var gravtesterna korrekta när de visade en minskning av hcg i mitt fall. Idag var de nästan helt blanka.

Önskar er alla lycka till med kommande förlossningar! ❤️❤️

Zaro

Sat 9 Mar 17:29

#328

Quincey skrev 2024-03-09 13:28:17 följande:

Hej alla, jag fick tillslut göra UL igår i 6+2 och de kunde inte se en graviditet i magen. Så tyvärr var gravtesterna korrekta när de visade en minskning av hcg i mitt fall. Idag var de nästan helt blanka.

Önskar er alla lycka till med kommande förlossningar! ❤️❤️

Åh, så ledsamt att höra Quincey. Hoppas du är okej och kan göra saker du mår bra av nu, innan ni försöker igen. Förstår att det är för jävligt när man dessutom gör IVF, men att du har förmågan att bli gravid kan bara vara positivt i längden. Ser fram emot att följa dig

Awesomeginger

Mon 11 Mar 08:45

#329

Är så nervös, har första ultraljudet imorgon. Haft orolig sömn hela helgen och övertänkt att min vilopuls har varit aningen lägre än tidigare i veckan. Ca 70-72 istället för 75-79. Fortfarande väldigt mycket högre än när jag inte var garvid men ändå så över nojig. Tog ett gravetest idag på morgonen, två super starka röda sträck, så de är ju betryggande i alla fall.
Har ju alla tecken, illamående, trötthet, ömma bröst och uppblåst. Men ändå livrädda.
En fundering är det vul eller ul?

Vi som till slut blev gravida med IVF

INNEHÅLL