ivf90

Wed 13 Dec 2023 16:13

572 svar

Vi som till slut blev gravida med IVF

Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv.

En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

Ålder: 33
Vecka nu: 12+6
Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1
Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år

Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:

Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.

När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka.

Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt.

I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren.

När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till.

Hur jag blev gravid:

I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck.

Hur jag har mått så här långt:
De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln.

Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov.

I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket.

Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu!

Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

Zaro

Sun 25 Feb 2024 17:00

#260

Noelani skrev 2024-02-25 13:50:10 följande:

Zaro,
Ändå betryggande att de vill/kan vänta ut längre och inte sätta igång er nu. V.29 är ju ändå hyfsat långt gånget och 34-36 är ju nästan fullgånget. Håller varje tumme och tå att han stannar inne så länge som möjligt ❤️

Tack! Ja, tiden är helt okej och inte avgörande vid det här laget, men spelar samtidigt inte roll om lungorna ej är mogna. Så vi får se, det händer på lungmognaden.

Noelani

Sun 25 Feb 2024 19:56

#261

Zaro skrev 2024-02-25 17:00:55 följande:

Tack! Ja, tiden är helt okej och inte avgörande vid det här laget, men spelar samtidigt inte roll om lungorna ej är mogna. Så vi får se, det händer på lungmognaden.

Är det generell lungmognad de menar eller något ytterligare för er lilla kille ?

Zaro

Sun 25 Feb 2024 23:24

#262

Noelani skrev 2024-02-25 19:56:26 följande:

Är det generell lungmognad de menar eller något ytterligare för er lilla kille ?

Ja, han har knappt haft vatten i flera månader och det började ju tidigt också vilket inte är bra. Om lungorna är alltför omogna kommer han inte kunna andas alls utanför magen. Respirator etc hjälper ej. Omänsklig situation på något sätt, svårt att ta in, men samtidigt låter det som att chansen till positivt utfall är högre. Det är bara oklart och finns tyvärr en risk iom att vattnet ju behövs för tex lungorna. Inte exakt det man vill oroa sig för under en graviditet eller förlossning men vad ska man göra.

Noelani

Mon 26 Feb 2024 12:35

#263

Zaro skrev 2024-02-25 23:24:19 följande:

Ja, han har knappt haft vatten i flera månader och det började ju tidigt också vilket inte är bra. Om lungorna är alltför omogna kommer han inte kunna andas alls utanför magen. Respirator etc hjälper ej. Omänsklig situation på något sätt, svårt att ta in, men samtidigt låter det som att chansen till positivt utfall är högre. Det är bara oklart och finns tyvärr en risk iom att vattnet ju behövs för tex lungorna. Inte exakt det man vill oroa sig för under en graviditet eller förlossning men vad ska man göra.

Åh då förstår jag bättre! Vad tufft att inte kunna få ett klart besked kring det...
men kan lungorna utvecklas ändå hyfsat okej utan fostervatten eller behövs just det? Alltså om han stannar inne längre är chansen då större trots för lite fostervatten?

Så hemskt att ni ska behöva gå igenom det här efter allt ni redan kämpat för! Stor kram!

Zaro

Mon 26 Feb 2024 12:50

#264

Noelani skrev 2024-02-26 12:35:14 följande:

Åh då förstår jag bättre! Vad tufft att inte kunna få ett klart besked kring det...
men kan lungorna utvecklas ändå hyfsat okej utan fostervatten eller behövs just det? Alltså om han stannar inne längre är chansen då större trots för lite fostervatten?

Så hemskt att ni ska behöva gå igenom det här efter allt ni redan kämpat för! Stor kram!

Du ställer ofta bra frågor, fråga nr 2 undrar jag också över. De verkar förtegna för att de faktiskt inte helt säkert vet, det här är tydligen rätt ovanligt. Men jag tolkar det som att lungorna kan vara bra, men de kan också vara helt odugliga utanför magen. Sämre utfall när det hände så tidigt som för oss och varit så lite så länge. Det är hemskt hur folk kämpar, men samtidigt finns det ju de som inte har en riskgraviditet och ändå blir det jobbigt, och så finns det säkert dem som jag hoppas vi blir, man har ganska otäcka förutsättningar men kanske slutar det bra

Tack för pepp ${#emotions_dlg.flower}$

Zaro

Mon 26 Feb 2024 12:52

#265

Jag har också tolkat det som att ju längre gången man blir och ju större fostret blir, desto större chans att det går bra. Eller inte så pass men att det ändå är en skyddsfaktor som foster att vara lite äldre och större liksom. Och det otroliga är ju att med min ena grundsjukdom var risken att han skulle vara liten men han har helt normal storlek och har ibland tom varit lite större. Det jag menar med att det är konstigt hur saker kan bli, eller hur?

Orkidé8181

Mon 26 Feb 2024 13:59

#266

Zaro skrev 2024-02-26 12:52:53 följande:

Jag har också tolkat det som att ju längre gången man blir och ju större fostret blir, desto större chans att det går bra. Eller inte så pass men att det ändå är en skyddsfaktor som foster att vara lite äldre och större liksom. Och det otroliga är ju att med min ena grundsjukdom var risken att han skulle vara liten men han har helt normal storlek och har ibland tom varit lite större. Det jag menar med att det är konstigt hur saker kan bli, eller hur?

Åh vad jag tänker på er Zaro och hoppas verkligen att allt går bra ❤️

nu kommer jag med en idiotfråga ang lungorna? ser de inte på UL hur lungorna utvecklas? Svar på min egen fråga då: antagligen inte eftersom då hade ni ju antagligen fått veta?

jag tänkte mer att de verkar ju verkligen se allt på UL så tänkte om de kunde se något vad gäller lungornas utveckling ?

Vickan31

Mon 26 Feb 2024 15:54

#267

Clemmentina skrev 2024-02-21 17:58:35 följande:

Åh! Du är inte ensam. Jag sticker också huvudet i sanden?.vågar typ inte tänka på förlossningen och då är den ju bara två månader bort max. Men inser att jag snart måste göra det. Min barnmorska har inte heller pratat om förlossningen, gissar att det blir på något av de kommande besöken. Tror som du att det är svårt att lita på kroppen när processen hit varit så lång. Rent logiskt fattar jag ju att det med största sannolikhet kommer gå bra och att kroppen vet vad den ska göra men det känns läskigt. Prata med din barnmorska vid nästa besök?tror alla regioner har team som jobbar med förlossningsrädsla som man kan få träffa! Kram

Clemmentina skrev 2024-02-21 18:01:24 följande:

@vickan31 glömde svara dig på det du skrev till mig. Jag mår ungefär som innan men möjligen att illamåendet är ännu lite mindre dåligt. Vi ska göra ett tillväxtultraljud i veckan som jag ser mycket fram emot! Hur mår du? Spännande med nästa besök 28/2.

Clemmentina: Tack för ditt fina svar, på något sätt känns det alltid lite lättare att veta att man inte är ensam

Ja jag tänker ju att din barnmorska borde prata om förlossningen med dig snart, du har inte fått erbjudande om någon föräldrakurs eller så? Min syster gick det i höstas och då pratade de en del om förlossning och det, men vet inte om det erbjuds överallt. Jag tycker verkligen att det stämmer som du säger, att rent logiskt vet man ju att det går bra för de allra flesta, men med det bagage man har så tror man nästan att man är otursförföljd när det gäller just sånt som rör fertilitet och att bli förälder. Och du har ju helt rätt i att jag ska prata med min barnmorska om det, jag ska dit på onsdag så jag ska försöka att formulera något hyfsat förståeligt av alla mina röriga tankar och rädslor. Tack för pepp och stöd

Kram!

Vickan31

Mon 26 Feb 2024 15:58

#268

Melsson skrev 2024-02-22 08:38:10 följande:

Åh snart BM-besök för dig vad skönt, tycker det känns tryggt när man får lite uppföljning <3 Det funkar bra att jobba, sitter ju bara på min kontorsstol hehe. Men har börjat planera lite för hemgång, vi kommer att flytta (!!!) typ prick en månad innan BF, så är lite stress inför det, så tänker ev gå hem en månad innan för att hinna med flytten, lite renovering osv!

Åhh jag förstår dig helt - jag har försökt skjuta undan alla tankar på förlossningen för jag vill INTE riktigt tänka på den. Jag tänker lite samma som dig att man har ju inte direkt haft tur innan med kroppen + att min mamma hade tuffa förlossningar och det har skrämt upp mig som tusan....Men å andra sidan när jag läser dina tankar så tänker jag att DU såklart kommer klara det hur bra som helst, jag menar hur stark är inte du efter IVF x2 och allt jobbigt som kommer därtill <3 Har du pratat med din mamma om hennes förlossningar?

Har du funderat över kejsarsnitt? Jag tänkte nästan be om det men så kände jag att åhh vill ändå kanske försöka föda vaginalt men är så rädd att jag kommer få massa komplikationer efteråt. Jag har fått massa tips om boken "föda utan rädsla" - jag har inte läst den än men det står på min att göra lista, tipsar om den till dig med <3 Vi hade även tänkt anmäla oss till en kurs här i Örebro som heter "Andas mamma".

Melsson skrev 2024-02-22 08:54:15 följande:

Och förlåt för en liten intim fråga men tänker dom flesta här är ju vana efter allt med IVF osv. Men, jag har börjat få så himla mycket flytningar den senaste veckan? Och väldigt tunna och vattniga, men känns väldigt ofräscht bara. Är det något som är normalt eller borde jag kolla upp det med min BM? Vet att man kan få mer flytningar men trodde man fick det från början inte såhär mitt i....(är i v 26+1).

Och en till intim fråga när jag ändå håller på...Det här med samliv..Jag får så konstiga känslor av att ligga när man vet att man har en bäbis där inne, om han börjar försöka och jag känner bebisen röra sig där inne känner jag att vi måste avsluta på en gång...Samtidigt vill man ju kunna mysa till det ibland...Men känns nästan perverst att ligga när man har en bäbis i magen?

Melsson: Ja det känns toppen med lite uppföljning på onsdag äntligen, och att då få chansen att prata lite mer om min förlossningsrädsla som gjort sig påmind här senaste tiden. Vad bra att det funkar bra att jobba, och vad spännande med flytten! Känns det bra ändå, trots att du kommer att vara höggravid då menar jag? 🥰 Ska ni flytta långt eller inom samma stad/område? Låter klokt att gå hem i god tid innan, kan säkert behövas en del vila för kroppen då 😊

Ååh vad jobbigt att höra att din mamma haft tuffa förlossningar och att du inte heller vill tänka på det. Jo jag har pratat med min mamma och hon hade en tuff förlossning och en okej, medan min syster hade två snabba okomplicerade förlossningar som låter som rena drömmen i sammanhanget. Ååh men så fint skrivet av dig, och det lustiga är att jag tänker ju precis likadant: att det kommer att gå hur bra som helst för dig och att jag tror att du kommer att få en väldigt positiv upplevelse där du får känna hur stark din kropp är och få ett minne för livet

Jag måste bara försöka att tänka likadant för mig själv också.

Jag svarar precis som du där att tanken om kejsarsnitt har absolut slagit mig men sedan har jag kommit fram till att jag vill ändå testa att föda vaginalt och skulle personalen se av någon anledning att vi måste ändra planerna och göra kejsarsnitt så blir det så. Tack för tips om boken, ska spana in den! Och det låter bra med kursen du ska gå, du får gärna dela med dig om du får med dig några bra lärdomar och tips 🥰

Nu är ju jag visserligen några veckor efter dig i graviditeten men jag har också hört och läst i mina appar att man får mer flytningar som gravid, och för mig har det kommit för några veckor sedan bara och absolut inte första månaderna av graviditeten. Har tänkt att det är normalt och inte frågat min BM om det, men om du vill kan du ju alltid fråga henne 😊

Ja jag har också tänkt precis samma sak om att ha sex som gravid! Dels har tanken på att eventuellt få någon liten blödning pga sköra slemhinnor gjort att jag känner mig fegare på den fronten, och dels känns det ju lite konstigt nu sedan man börjat känna mer och mer fosterrörelser för den känslan går ju inte alls ihop med att vilja fortsätta med det intima just precis då, och då blir jag liksom disträ och har inte alls tankarna på det som min sambo tänker på, haha 😅 Vet inte riktigt hur man ska tänka och göra där, för samtidigt är det ju som du säger att man ibland känner för att ha lite mysigt med sin partner.

Vickan31

Mon 26 Feb 2024 15:59

#269

Zaro skrev 2024-02-26 12:52:53 följande:

Jag har också tolkat det som att ju längre gången man blir och ju större fostret blir, desto större chans att det går bra. Eller inte så pass men att det ändå är en skyddsfaktor som foster att vara lite äldre och större liksom. Och det otroliga är ju att med min ena grundsjukdom var risken att han skulle vara liten men han har helt normal storlek och har ibland tom varit lite större. Det jag menar med att det är konstigt hur saker kan bli, eller hur?

Zaro: Jag vill bara säga att jag tänker så mycket på dig och er, det måste vara fruktansvärt att inte veta utgången och att behöva känna den här oron. Vi hoppas och tror såklart att allt ska gå bra för er lilla skatt, och då är det ju spännande att ni kanske får träffa honom redan i mitten av april istället för mitten av maj. Personalen verkar ju ändå hoppfulla och att det har gått åt rätt håll på sistone, så vi håller tummarna och hejar vidare på er lilla kämpe

Vi som till slut blev gravida med IVF

INNEHÅLL