• Anonym (Lina)

    Vågar man komma ut på jobbet?

    Jag är en kvinna på 41 år som är lesbisk. Jag har alltid varit med kvinnor och alltid dolt min läggning på arbetsplatser av rädsla för reaktionerna. Men nu när man blivit äldre så är jag så jäkla sugen bara va helt öppen, de är så jobbigt behöva ljuga på frågor som rör relationer och varför man är singel och inte dejtar någon man osv. 


    Så nu vänder jag mig till er, eftersom de tyvärr forfarande finns mycket fördomar så är jag nyfiken på hur ni hade tagit det? Om en kollega på ett väldigt kvinnodominerat yrke plötsligt kommer ut som gay.

    Svara följande: 
    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay?

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför 

    Jag är inte ute efter att döma någon, bara nyfiken se lite var fördomarna finns nånstans. Tacksam om ni svarat på frågorna och ha en fin dag Flört

  • Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?
  • Anonym (Jag2)

    Kvinna, 43 år, kristen
    ja, det skulle jag kunna. Det är personligheten som räknas 
    nej, inte vad jag vet om 
    nej 
    nej, inte alls

  • Anonym (JP)

    Jag är kvinna, 38, hetero, icke religös. Jobbar i vården. 


    Jag har både två kvinnliga och en manlig kollega som öppet lever i homosexuella förhållanden. (Sen om de är homo eller bi har jag inte haft nån anledning att fråga). Ingen på mitt jobb, ca 50-60 personer, har uttryckt något negativt om det. Det spelar mig absolut  ingen roll om de går hem till en manlig eller kvinnlig sambo. Varför skulle det liksom?! Och jag kan självklart tänka mig att umgås privat med någon som är homosexuell. Samma sak där, varför inte? Vem dom ligger med spelar mig ingen roll. Det är ju inte det vi skulle träffas för. Därmed spelar det ingen roll hur den personen ser ut heller. 

  • Anonym (Huh?)

    Alltså.. på vilka arbetsplatser är det här en grej idag?? 
    Jag är konsult och byter därmed arbetsplats ganska ofta. IT, så ofta mansdominerat. På varenda ställe de senaste 10 åren har det varit någon som i en bisats nämnt något så man förstår att den har en partner av samma kön, men sen är det inte mer med det. Det är ingen hemlighet, men heller inget de behöver "komma ut" med och förklara/försvara. Det bara är. Vissa hade jag kunnat vara vän med, vissa inte, men det handlar mer om personkemi än om sexuell läggning. 
    På barnens förskola hade en fröken en fru. Det visste alla barnen, men det var ingen grej utan bara ett faktum. Ungefär som "hon har två barn, en Fiat, en katt och en fru". 

    Kvinna, icke-religiös, 40+, hetero.
    Har haft en drös homosexuella kollegor som sagt. Har ett par privata vänner som är det också.
    Skiter i hur folk ser ut så länge de är hela och rena, och funderar extremt sällan på vad mina kollegor -oavsett ålder och läggning - gör i sängen. 

  • Anonym (Damn TN)

    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    Man, 35, uppväxt kristen fundamentalist men ateist sedan länge. 

    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay? Ja. 

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande. Jag hoppas verkligen att i alla fall mannen jag är gift med är gay, annars blir det kanske lite awkward. Resten, tja, övervägande lgbtq+ bland mina vänner. 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    Nej, folk ser väl ut som de gör. 

    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför  Nej. 

  • Elis73

       Svara följande: 
    1. Medelålders kvinna som är hetro och icke religiös (men är döpt och medlem i svenska kyrkan).
    2. Absolut. Skulle inte påverka hur jag kände för personen som vän. 
    3. Hade en barndomsvän som kom ut i vuxen ålder (då hade vi slutat umgås eftersom vi inte bodde nära och fick andra vänkretsar på gymnasiet). Påverkade inte hur jag såg tillbaka på vår vänskap. Annars har jag väl kanske mest ytligt bekanta som är gay. Har idrottat mycket och har aldrig haft problem att duscha och byta om tillsammans med någon som är bi/gay. Men har haft lagkamrater som gnällde över detta (för länge sedan, då folk i allmänhet var mer intoleranta). 
    4. Nej, mina vänner får se ut som de vill
    5. Nej. 

    Klart du ska våga komma ut om du känner att det är rätt. Tror de flesta människor är toleranta och sätter sina fördomar i halsen när de har någon de känner som kommer ut. 


     

  • Anonym (korven)
    Anonym (Huh?) skrev 2023-11-20 23:53:23 följande:

    Alltså.. på vilka arbetsplatser är det här en grej idag?? 
    Jag är konsult och byter därmed arbetsplats ganska ofta. IT, så ofta mansdominerat. På varenda ställe de senaste 10 åren har det varit någon som i en bisats nämnt något så man förstår att den har en partner av samma kön, men sen är det inte mer med det. Det är ingen hemlighet, men heller inget de behöver "komma ut" med och förklara/försvara. Det bara är. Vissa hade jag kunnat vara vän med, vissa inte, men det handlar mer om personkemi än om sexuell läggning. 
    På barnens förskola hade en fröken en fru. Det visste alla barnen, men det var ingen grej utan bara ett faktum. Ungefär som "hon har två barn, en Fiat, en katt och en fru". 

    Kvinna, icke-religiös, 40+, hetero.
    Har haft en drös homosexuella kollegor som sagt. Har ett par privata vänner som är det också.
    Skiter i hur folk ser ut så länge de är hela och rena, och funderar extremt sällan på vad mina kollegor -oavsett ålder och läggning - gör i sängen. 


    +1

    ja jag tycker också det är en ickefråga.

    /Konsult i Sthlm
  • Anonym (Saga)

    Själv bisexuell men lever i en heterosexuell relation. Det gör ju det så enkelt att dölja den sidan så länge jag vill. Men jag har berättat för mina närmsta vänner, kändes som att det inte var någon grej alls. Undrar nästan om de trodde att det bara var något jag sa.. Även nämnt det för en kvinnlig kollega..ingen som påverkat vår relation som kollegor.

    Men jag har inte kommit ut för familj eller släkt. Men om någon skulle fråga så skulle jag svara. Min partner vet om det iaf. 


    Haft manliga kollegor som varit homosexuella, ingen har brytt sig eller pratat särskilt om det. 


    Du har rätt att vara precis den du är! Vill du komma ut så hoppas jag att du gör det. 

  • Agda90
    Anonym (jag) skrev 2023-11-20 15:43:03 följande:
    Håller med, allt är lätt i teorin, men när det kommer till kritan ör det inte alltid man reagerar som man hade velat göra.

    Ex. Lisa har alltid trott att Greta är hetero, och då har hon aldrig haft anledning att tro att Gretas nära vänskap skulle kunna bero på att Greta skulle kunna vara intresserad av henne på annat sätt än ren vänskap, Greta tänder ju på killar, inte tjejer. En kram har alltid bara varit en vänskaplig kram, inget mer. Men vad händer (i praktiken utanför alla fina principer och hur man skulle vilja tänka/reagera) när Lisa får reda på att Greta är flata? Hur kommer hon reagera nästa gång Greta vill kramas? Kommer hon bara fortsätta se det som ren vänskap eller kan andra tankar komma krypandes trotts att hon inte vill tänka så?
    Krama på säger jag!
    Jag vet var jag står och vem jag är. Jag är dessutom gift och inte intresserad av någon annan. 
    Däremot hade jag sagt ifrån om personen i fråga hade försökt ragga på mig Och gör man det trots att man vet att jag är gift då ryker vänskapen. 
  • Anonym (Bitjejen)

    Tänkte en del på det innan jag berättade för en del kvinnliga vänner, att jag var rädd att det skulle bli konstigt, speciellt med dom jag tränar mkt med, att man duschar tillsammans och sådär. Men det blev det inte.

    Det här som vissa skriver om en vän(?) skulle ragga på en...kan bara tala för mig själv men mina vänner har jag enbart vänskapskänslor för, inget som helst sexuellt. Det känns faktiskt äckligt att tänka på. Vänskap och attraktion är för mig helt skilda saker, jag ligger ju liksom inte med vänner. Och även i omklädningsrum t ex, har totalt noll intresse av andra kvinnors kroppar. Den enda jag bryr mig om är min flickväns.

  • Anonym (Lina2)

    Inget fel med att vara lagd åt andra hållet men förstår inte varför du har ett behov av att tala om din läggning på din arbetsplats. Är det för att du ska känna dig bekräftad? Det är ju inte så att alla som är hetero går runt och talar om det för alla på jobbet.. -Hej, jag är hetero.. och så vidare till nästa kontor, hej, jag är hetero... 

    Det är väl just det som stör mig mig, att de som är gay tror att alla andra har ett intresse av att veta det. För mig spelar det ingen roll, kunde inte bry mig mindre så länge de inte börjar stöta på mig. 

Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?