• Anonym (Lina)

    Vågar man komma ut på jobbet?

    Jag är en kvinna på 41 år som är lesbisk. Jag har alltid varit med kvinnor och alltid dolt min läggning på arbetsplatser av rädsla för reaktionerna. Men nu när man blivit äldre så är jag så jäkla sugen bara va helt öppen, de är så jobbigt behöva ljuga på frågor som rör relationer och varför man är singel och inte dejtar någon man osv. 


    Så nu vänder jag mig till er, eftersom de tyvärr forfarande finns mycket fördomar så är jag nyfiken på hur ni hade tagit det? Om en kollega på ett väldigt kvinnodominerat yrke plötsligt kommer ut som gay.

    Svara följande: 
    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay?

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför 

    Jag är inte ute efter att döma någon, bara nyfiken se lite var fördomarna finns nånstans. Tacksam om ni svarat på frågorna och ha en fin dag Flört

  • Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    TS, jag tycker att dina arbetskamrater låter ganska gränslösa. Det är en sak att skämta om att du borde träffa kille och kanske tipsa om nån, men varför är de så enträgna? Varför lägger de sig i hur du dejtar eller inte dejtar? Även en straight singelkvinna hade tyckt att det var jobbigt. Och kanske inte alls hade varit intresserad av de män andra försöker para ihop dem med.

    Problenet är också att du är konflikträdd samt verkar ha trasslat in dig i lögner. Det finns inget annat sätt att ta dig ur detta än att vara ärlig samt förklara att du inte vill att andra ska lägga sig i ditt privatliv. Om du inte orkar ta konflikten men vill slippa tjatet, kanske du kan säga att du trivs som singel? Det är ju inget ovanligt eller konstigt idag, lika lite som att vara homosexuell.

    Även personer som eventuellt är mindre toleranta, brukar hålla det för sig själva på en arbetsplats, eller i andra mer formella sammanhang. Om du är rädd att försämra relationen till dina arbetskamrater om du kommer ut, är de kanske inte mycket att ha ändå?

  • Anonym (Läskigt)
    Anonym (jag) skrev 2023-11-20 15:43:03 följande:
    Håller med, allt är lätt i teorin, men när det kommer till kritan ör det inte alltid man reagerar som man hade velat göra.

    Ex. Lisa har alltid trott att Greta är hetero, och då har hon aldrig haft anledning att tro att Gretas nära vänskap skulle kunna bero på att Greta skulle kunna vara intresserad av henne på annat sätt än ren vänskap, Greta tänder ju på killar, inte tjejer. En kram har alltid bara varit en vänskaplig kram, inget mer. Men vad händer (i praktiken utanför alla fina principer och hur man skulle vilja tänka/reagera) när Lisa får reda på att Greta är flata? Hur kommer hon reagera nästa gång Greta vill kramas? Kommer hon bara fortsätta se det som ren vänskap eller kan andra tankar komma krypandes trotts att hon inte vill tänka så?
    Ganska uppenbart att Lisa är rädd för sin egen sexualitet.
    Är hon verkligen så strejt som hon tror, eller är hennes äktenskap med Bosse mest en konvenans?
    Är den tynande aktiviteten i sovrummet deras egentligen ett tecken på något som saknar, som hon inte riktigt kan förklara och kanske inte själv är helt medveten om?

     Vandrar hennes tankar ibland tillbaks till den där kvällen då hon och hennes väninna blev fulla och började prata om tjejsex, och det slutade med att de fnittrande hamnade i säng med varandra? Det betydde ju inget, de var ju båda bara nyfikna och utforskande, men än idag 20 år senare höjs hennes puls en aning varje gång hon tänker på hur väninnans händer retfullt rör sig nedåt, uppåt, nedåt igen... 
    Kan Lisa rentav känna ett stygn av avundsjuka gentemot Greta, som vågar leva det liv hon själv inte vågar...
  • Anonym (Bitjejen)
    Core skrev 2023-11-21 22:29:24 följande:
    Ta det skvallervägen, det är underskattat! nämn något i förbifarten för nån du vet snackar runt, så slipper du göra en grej av det också.
    Haha, det där är faktiskt inte så dumt om man så vill. Har gjort det privat med en kompis som gillar att snacka runt, så jag räknar med att våra gemensamma kontakter vet. Och har en kompis på jobbet jag har funderat på att berätta för just av det skälet :)
  • Anonym (Bitjejen)
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-21 23:15:08 följande:

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 


    Det där blir ju knepigt, att du har tagit det så långt att du kontaktat en man som du inte har intresse av. Jag hade satt stopp för sånt åtminstone, det blir som att du ljuger för dina arbetskamrater. Det kan inte vara så att dina arbetskompisar gjort sådär för att dom misstänker och vill få dig att berätta? Jag har fått välmenande och retsamma kommentarer under säkert 10 år där jag skojat tillbaka ärligt eller varit undvikande beroende på vem det gäller.

    Jag förstår precis vad du menar med att du är rädd för att tappa vissa kontakter som kan vara homofober. Har lesbiska kompisar som menar att då är dom där kontakterna inte värda att ha. Jag förstår vad dom menar men i arbetslivet är det lite annorlunda än privat. Själv har jag den sitsen att jag för karriärens skull är beroende av andras gillande, både för min kompetens och sociala förmåga. Jag vill ju lyckas så bra som möjligt och har svårt att släppa ut detaljer som skulle kunna försämra mitt läge. Inte självklart detta.

    Ni som tycker att det är 2023 och ingen bryr sig, så tänkte jag ungefär själv för några år sen när jag dejtade män. Men det är skillnad när det är en själv det gäller. Kan vara jag som tänker fel här, att man ska stå för vem man är oavsett konsekvenser.
  • Anonym (Inger)

    Till er som tror att att komma ut på jobbet är att samla hela arbetsplatsen och ställa till med en scen: att komma ut kan vara att berätta att man tillsammans med frugan och svärisarna var på Ullared i helgen. För ngn i en heterorelation är det ingenting särskilt att berätta. För en som är homo innebär det att vissa höjer på ögonbrynen, någon aldrig mer vill ge en kram, en annan får för sig att man är kåt på dem och att snacket börjar gå. 


    Att tillhöra en minoritet innebär att man kommer ut som det igen och igen och igen i situationer som är helt vardagliga. Jag kan säga på paketombudet att jag hämtar paketet åt min man. Om jag hade haft en fru hade jag fått välja om jag vill komma ut för kassapersonalen och säga att paketet är till min fru eller bara åt någon annan. Förstår ni? 

    Jag har varit i sällskap där jag var den enda som var hetero och det är en upplevelse jag önskar att alla heteron fick någon gång. Att få prova på hur det är att veta att när jag såger: jag och min kille, så kommer alla reagera eftersom de tagit för givet att du, om något, har flickvän. Och då var jag ju ändå 100% säker på att ingen skulle ha någon negativ åsikt om min läggning. 


    Måste säga att jag också förvånas över alla de som förutsätter att jobbkompisen som är homo går runt och är kåt på alla av samma kön. Men vad Pål säger om Pär säger väl mer om Pål än Pär, antar jag. 

  • Anonym (jag)
    Anonym (Bitjejen) skrev 2023-11-22 07:37:21 följande:
    Det där blir ju knepigt, att du har tagit det så långt att du kontaktat en man som du inte har intresse av. Jag hade satt stopp för sånt åtminstone, det blir som att du ljuger för dina arbetskamrater. Det kan inte vara så att dina arbetskompisar gjort sådär för att dom misstänker och vill få dig att berätta? Jag har fått välmenande och retsamma kommentarer under säkert 10 år där jag skojat tillbaka ärligt eller varit undvikande beroende på vem det gäller.

    Jag förstår precis vad du menar med att du är rädd för att tappa vissa kontakter som kan vara homofober. Har lesbiska kompisar som menar att då är dom där kontakterna inte värda att ha. Jag förstår vad dom menar men i arbetslivet är det lite annorlunda än privat. Själv har jag den sitsen att jag för karriärens skull är beroende av andras gillande, både för min kompetens och sociala förmåga. Jag vill ju lyckas så bra som möjligt och har svårt att släppa ut detaljer som skulle kunna försämra mitt läge. Inte självklart detta.

    Ni som tycker att det är 2023 och ingen bryr sig, så tänkte jag ungefär själv för några år sen när jag dejtade män. Men det är skillnad när det är en själv det gäller. Kan vara jag som tänker fel här, att man ska stå för vem man är oavsett konsekvenser.
    Men om homosexuella / bi skulle kunna ge fan i att klassa alla som själva inte delar deras läggning / preferenser som "homofober" så skulle de kanske kunna behålla kontakten?

    Man kan tycka vad man vill om homosexuella, bisexuella, etc men man kommer inte ifrån att de faktiskt ÄR undantag, dvs faller utanför normen och det som folk är vana vid. Och folk kommer ALLTID initialt vara lite försiktigare med saker de inte är vana vid, men det betyder INTE att de har fobier och per automatik hatar det. För en bisexuell är att ha sex/relationer med både kvinnor och män kanske det mest naturliga i världen, men för en person som är heterosexuell så är det otänkbart och det behöver man kunna både förstå och acceptera.

    Så som svar på din fråga, ja du kan stå för den du är OM du själv har lika mycket förståelse och tolerans som du kräver av andra och inte förväntar dig att de ska dela dina preferenser. Förståelse och acceptans behöver gå åt båda hållen för att det ska fungera. Man kan inte kräva full förståelse, tolerans, flexibilitet och objektivitet från andra om man själv inte lever upp till de kraven.

    Och det är tyvärr något man ofta ser, dvs man verkar se ner på de som absolut inte kan tänka sig ha sex med någon av samma kön, tycker de är inskränkta och dömande.... men de som säger att de skulle kunna tänka sig det (dvs delar ens preferenser/läggning) är genast lite mer upplysta och bättre vilket är ett hål i huvudet sätt att resonera för då är man ju själv dömande och inskränkt som inte kan acceptera att andra inte delar ens läggning/preferenser. 
  • Anonym (jag)
    Anonym (Inger) skrev 2023-11-22 08:11:26 följande:

     


    Jag har varit i sällskap där jag var den enda som var hetero och det är en upplevelse jag önskar att alla heteron fick någon gång. Att få prova på hur det är att veta att när jag såger: jag och min kille, så kommer alla reagera eftersom de tagit för givet att du, om något, har flickvän. Och då var jag ju ändå 100% säker på att ingen skulle ha någon negativ åsikt om min läggning. 


    Det är just denna inställning som jag tycker är så konstig, varför MÅSTE heterosexuella umgås i homosexuella kretsar för att kunna respektera homosexuellas läggning? Räcker det inte med att bara kunna acceptera att var och en gillar vad de vill, punkt slut?

    Om du gillar veggo men din kompis kött, MÅSTE du oxå prova på att äta kött eller iaf kunna tänka dig prova det för att anses vara en förstående och tolerant person? Varför kan inte din köttätande vän bara acceptera att du inte gillar det han/hon gillar? Och om personen kräver att du delvist ska göra avkall på dina preferenser och/eller principer till fördel för hans/hennes, vad säger det om personen? Är personen själv då lika förstående och accepterande som han/hon kräver att du ska vara?

    Jag tror många tyvärr blandar ihop förståelse och tolerans med att göra avkall på sina egna preferenser/principer, etc vilket är hål i huvudet. Man behöver inte gilla eller delvist gilla samma saker andra gillar för att kunna förstå och acceptera det.
     Det är helt ok att tycka att det andra gillar är jäkligt äckligt och något man själv aldrig skulle vilja prova men att andra har rätt att gilla vad de vill.
  • OlleSQ
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-20 13:10:25 följande:
    Vågar man komma ut på jobbet?

    Jag är en kvinna på 41 år som är lesbisk. Jag har alltid varit med kvinnor och alltid dolt min läggning på arbetsplatser av rädsla för reaktionerna. Men nu när man blivit äldre så är jag så jäkla sugen bara va helt öppen, de är så jobbigt behöva ljuga på frågor som rör relationer och varför man är singel och inte dejtar någon man osv. 


    Så nu vänder jag mig till er, eftersom de tyvärr forfarande finns mycket fördomar så är jag nyfiken på hur ni hade tagit det? Om en kollega på ett väldigt kvinnodominerat yrke plötsligt kommer ut som gay.

    Svara följande: 
    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay?

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför 

    Jag är inte ute efter att döma någon, bara nyfiken se lite var fördomarna finns nånstans. Tacksam om ni svarat på frågorna och ha en fin dag Flört


    1. CIS man, antiteist, 57.


    2. Deras sexuella läggning påverkar inte mig, det är deras ensak, dock är det mycket sällsynt att jag blir vänner med arbetskollegor men hurvida de är gay eller inte skulle inte påverka en sådan sak.


    3. Jag bor i Stockholms innerstad, de finns alltid närvarande och det är många som är rätt öppna på stan, inga vänner som är gay men vi har nån på jobbet och har jobbat på ställen där vi haft många.


    4. Nej.


    5. Inte det minsta.

  • Anonym (Bitjejen)
    Anonym (jag) skrev 2023-11-22 12:16:23 följande:
    Men om homosexuella / bi skulle kunna ge fan i att klassa alla som själva inte delar deras läggning / preferenser som "homofober" så skulle de kanske kunna behålla kontakten?

    Man kan tycka vad man vill om homosexuella, bisexuella, etc men man kommer inte ifrån att de faktiskt ÄR undantag, dvs faller utanför normen och det som folk är vana vid. Och folk kommer ALLTID initialt vara lite försiktigare med saker de inte är vana vid, men det betyder INTE att de har fobier och per automatik hatar det. För en bisexuell är att ha sex/relationer med både kvinnor och män kanske det mest naturliga i världen, men för en person som är heterosexuell så är det otänkbart och det behöver man kunna både förstå och acceptera.

    Så som svar på din fråga, ja du kan stå för den du är OM du själv har lika mycket förståelse och tolerans som du kräver av andra och inte förväntar dig att de ska dela dina preferenser. Förståelse och acceptans behöver gå åt båda hållen för att det ska fungera. Man kan inte kräva full förståelse, tolerans, flexibilitet och objektivitet från andra om man själv inte lever upp till de kraven.

    Och det är tyvärr något man ofta ser, dvs man verkar se ner på de som absolut inte kan tänka sig ha sex med någon av samma kön, tycker de är inskränkta och dömande.... men de som säger att de skulle kunna tänka sig det (dvs delar ens preferenser/läggning) är genast lite mer upplysta och bättre vilket är ett hål i huvudet sätt att resonera för då är man ju själv dömande och inskränkt som inte kan acceptera att andra inte delar ens läggning/preferenser. 
    Undrar vad du upplevt för att skriva detta. Självklart har olika människor olika läggning och preferenser, varför skulle jag bry mig om andra delar min? Jag tänker rättså ofta på hur i helsike folk kan vara attraherade av sina partners, det är för det mesta en gåta för mig. Betyder inte att jag inte tycker om dom med sina preferenser och accepterar dom för dom människor dom är. Jag undviker bara att tänka mig hur dom är nakna med sin oattraktiva partner.
  • Anonym (jag)
    Anonym (Bitjejen) skrev 2023-11-22 14:01:18 följande:
    Undrar vad du upplevt för att skriva detta. Självklart har olika människor olika läggning och preferenser, varför skulle jag bry mig om andra delar min? Jag tänker rättså ofta på hur i helsike folk kan vara attraherade av sina partners, det är för det mesta en gåta för mig. Betyder inte att jag inte tycker om dom med sina preferenser och accepterar dom för dom människor dom är. Jag undviker bara att tänka mig hur dom är nakna med sin oattraktiva partner.
    Jag syftade inte på just dig eller TS utan i allmänhet. Ni representerar väl inte alla bi eller homosexuella i Sverige/världen?

    Vad jag upplevt är vad jag beskrev, bisexuella eller homosexuella människor som själva verkar ha väldigt svårt att respektera heterosexualitet men kräver att andra ska respektera deras läggning. 

    För ja, dubbelmoral och hyckleri är inte enbart begränsat till heterosexuella, det ser man precis lika ofta hos människor med annan läggning. Och konstigt skulle väl vara annars för vilken sexuell läggning man har förändrar ju inte personlighet och värderingar. Så det där med att kunna behålla eller förlora sina vänner och bekanta hänger på BÅDA och att det skiter sig beror inte alltid enbart på homofobi. 

    Det är i princip ganska ganska enkelt, man får gilla eller ogilla precis vad man vill så länge man inte förväntar sig eller kräver att andra ska gilla eller ogilla samma saker man själv gör. Det här är något de flesta säger sig kunna fatta men i praktiken är det lång ifrån alla som gör.
  • mammabitch

    1 kvinna, hetero, troende men inte religiöst organiserad, medelålders.
    2 ja
    3 ja flera
    4 nej varför skulle det göra det?
    5 nej om inte personen pratar vitt och brett om sitt sexliv - men detsamma gäller för straighta personer.

  • Kodiany
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-21 23:15:08 följande:

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 


    Jag tror att det blir så konstigt för att det är något "som inte stämmer". Jag råkade göra samma sak med en kompis som sa att hon och hennes man skulle vänta med barn, för de skulle renovera huset lite. Jag försökte övertala henne att det visst funkade med barn även om man skulle renovera. Då sa hon att de också ville resa, så därför väntade. Jag bemötte det också, med olika argument. Jag ville bara hjälpa... Det hade varit mycket enklare om hon hade sagt att de "jobbade på det", eller inte ville prata om det... (Jag var ganska ung då, och ofrivillig barnlöshet fanns inte i mina tankar)
    Det kanske är lite så för dina kollegor? De försöker hjälpa dig...
    Så oroa dig inte så mycket för vad de tycker om din läggning! Däremot har du målat in dig i ett hörn genom att ljuga... Jag tror att det bästa är att prata med en/två som känns bra, och berätta att du oroat dig för folks reaktioner och därför mörkat och skjutit upp att berätta. De kommer säkert att stötta dig och vara förstående, och då är du inte ensam om att ta ev. frågor. (Va? sa hon "henne?) Sedan får du flika in "hon" i diverse konversationer när det passar. 
  • Anonym (Lina)
    Anonym (Inger) skrev 2023-11-22 08:11:26 följande:

    Till er som tror att att komma ut på jobbet är att samla hela arbetsplatsen och ställa till med en scen: att komma ut kan vara att berätta att man tillsammans med frugan och svärisarna var på Ullared i helgen. För ngn i en heterorelation är det ingenting särskilt att berätta. För en som är homo innebär det att vissa höjer på ögonbrynen, någon aldrig mer vill ge en kram, en annan får för sig att man är kåt på dem och att snacket börjar gå. 


    Att tillhöra en minoritet innebär att man kommer ut som det igen och igen och igen i situationer som är helt vardagliga. Jag kan säga på paketombudet att jag hämtar paketet åt min man. Om jag hade haft en fru hade jag fått välja om jag vill komma ut för kassapersonalen och säga att paketet är till min fru eller bara åt någon annan. Förstår ni? 

    Jag har varit i sällskap där jag var den enda som var hetero och det är en upplevelse jag önskar att alla heteron fick någon gång. Att få prova på hur det är att veta att när jag såger: jag och min kille, så kommer alla reagera eftersom de tagit för givet att du, om något, har flickvän. Och då var jag ju ändå 100% säker på att ingen skulle ha någon negativ åsikt om min läggning. 


    Måste säga att jag också förvånas över alla de som förutsätter att jobbkompisen som är homo går runt och är kåt på alla av samma kön. Men vad Pål säger om Pär säger väl mer om Pål än Pär, antar jag. 


    Tack Inger!! Bra formulerat! :)
  • Anonym (Inger)
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-22 19:30:37 följande:
    Tack Inger!! Bra formulerat! :)
    :)
  • Anonym (Anonymous)
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-20 13:10:25 följande:
    Vågar man komma ut på jobbet?

     


    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay?

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför 


    1. 38 år / invandrare / man / ateist / heterosexuell
     2. Helt okej
     3. Nej
     4. Nej, det tror jag inte
     5. Nej, din sexuella läggning är inte min sak.
    lycka till
  • Anonym (FS)

    Kvinna 42 år, ateist.


    Vara vän med kollega som är gay - alldeles självklart och gärna!


    Jag har barn som är gay och jag är mycket stolt över hen ❤️.

    Utseendet på gay personen spelar ingen roll.

    Jag känner absolut inga äckel känslor för en gay person! 

    Jag skulle ta emot ditt "komma ut" med stor respekt och ödmjukhet ❤️. Det skulle inte ändra mina känslor för dig över huvud taget.

    Varmt lycka till!!

  • Anonym (Kimchi)

    Varför är din sexuella orientering viktig att redovisa på jobbet? Jag skulle skita ärtor i om du dejtade män eller kvinnor. Jag har inte att göra med vad du gör i sovrummet. Att referera till relationer och prata om det är en annan sak. Vad är skillnaden om du gillar män eller kvinnor. Är inte kärleken den samma? Det är din personlighet och intressen som avgör om jag vill vara fin vän eller inte. Hur vi trivs ihop. Inte din läggning. 


    Dey där med att komma ut är nog mer en grej för dig än för din omgivning. 

  • Anonym (Lina)
    Anonym (FS) skrev 2023-11-25 20:00:48 följande:

    Kvinna 42 år, ateist.


    Vara vän med kollega som är gay - alldeles självklart och gärna!


    Jag har barn som är gay och jag är mycket stolt över hen ❤️.

    Utseendet på gay personen spelar ingen roll.

    Jag känner absolut inga äckel känslor för en gay person! 

    Jag skulle ta emot ditt "komma ut" med stor respekt och ödmjukhet ❤️. Det skulle inte ändra mina känslor för dig över huvud taget.

    Varmt lycka till!!


    Tack för fina svaret <3
Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?