• Anonym (Lina)

    Vågar man komma ut på jobbet?

    Jag är en kvinna på 41 år som är lesbisk. Jag har alltid varit med kvinnor och alltid dolt min läggning på arbetsplatser av rädsla för reaktionerna. Men nu när man blivit äldre så är jag så jäkla sugen bara va helt öppen, de är så jobbigt behöva ljuga på frågor som rör relationer och varför man är singel och inte dejtar någon man osv. 


    Så nu vänder jag mig till er, eftersom de tyvärr forfarande finns mycket fördomar så är jag nyfiken på hur ni hade tagit det? Om en kollega på ett väldigt kvinnodominerat yrke plötsligt kommer ut som gay.

    Svara följande: 
    1.Vem är du? Man/ kvinna/ icke binär, vad har du för religon och ålder? Är nyfiken veta då det kan påverka hur accepterande man är  


    2. skulle du kunna vara vän privat med en kollega som är helt gay?

    3. Har du någon i din närhet som är gay/ bi? Detta kan också påverka hur väl du är accepterande 

    4. påverkas det för dig om personen som är gay ser bra ut? Gör det att du är mer accepterande? 


    5. känner du äckel känslor eller andra negativa känslor kring att ha en kollega eller vän som är gay/ bi? Berätta gärna varför 

    Jag är inte ute efter att döma någon, bara nyfiken se lite var fördomarna finns nånstans. Tacksam om ni svarat på frågorna och ha en fin dag Flört

  • Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?
  • Swedman

    Jag har inga åsikter om vem du sover med och har sex med. Det är ointressant. 

  • Core

    Haha, det här har du gjort till en grej. Jag är heterosexuell man, av slaget många säkert tror är fördomsfull om man dömer på yttre attribut, men har jobbat och blivit vän med många personer som är gay genom åren. Av båda kön, men de jag fortfarande håller kontakten med är män 

    Och min uppfattning är att nästan alla är som mig, kanske en och annan blir obekväm men det är rätt ovanligt idag. Och blir nån obekväm, ja då är det så.

    Sen skiter man väl i regel vad andra har för läggning, den enda anledningen att tänka på det måste ju vara om man är intresserad av denne?

  • Hjelm

    Jag tror och hoppas att du inte alls behöver göra en grej av detta. Det är 2023.

    Förhoppningsvis är det ingen i din ålder som brukar prata högt på arbetsplatsen om sina sexuella preferenser, eventuella ligg i helgen etc.

    Så du "behöver" inte prata om din sexualitet alls. 

    Skulle du däremot träffa en ny partner är det väl naturligtvis att man nämner vid fikaraster etc vad man gjorde i helgen och då kan du säga att "jag och tjejen var på bio" precis likaväl som någon annan säger att "jag och min man var på bröllop". Helt naturligt.

    Det finns ingen anledning att "bekänna" att man är lesbisk.

  • Core
    Hjelm skrev 2023-11-21 22:17:27 följande:

    Jag tror och hoppas att du inte alls behöver göra en grej av detta. Det är 2023.

    Förhoppningsvis är det ingen i din ålder som brukar prata högt på arbetsplatsen om sina sexuella preferenser, eventuella ligg i helgen etc.

    Så du "behöver" inte prata om din sexualitet alls. 

    Skulle du däremot träffa en ny partner är det väl naturligtvis att man nämner vid fikaraster etc vad man gjorde i helgen och då kan du säga att "jag och tjejen var på bio" precis likaväl som någon annan säger att "jag och min man var på bröllop". Helt naturligt.

    Det finns ingen anledning att "bekänna" att man är lesbisk.


    Jag upplever trådstarten som att hon känner att hon redan håller tillbaka på det här sättet, och att det kan vara en börda att det inte är ?ute?

    Att hon känner att det är något som döjs och säkert att det blir som att gå runt och undvika att försäga sig. Så jag tror det skulle vara en frihetskänsla för TS om folk visste

    Ta det skvallervägen, det är underskattat! nämn något i förbifarten för nån du vet snackar runt, så slipper du göra en grej av det också.
  • Kvittning

    Förstår faktiskt inte problemet. Jag skulle tycka det var konstigt om någon "kom ut" och berättade att den var homosexuell, det fattar man ju av om en kvinna säger "min fru/flickvän" eller om partnern har ett namn som normalt bärs av samma kön.

    Vi är i ungefär samma ålder, jag är några år äldre än dig och trodde helt ärligt att alla folk under typ 50 var uppväxta med öppet homosexuella personer i sin närhet och att ingen ser det som något särskilt att kommentera om.

  • Anonym (Lina)

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 

  • Kvittning
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-21 23:15:08 följande:

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 


    Som sagt, jag förstår faktiskt inte alls. Problemet ligger väl i att du låtsas gilla män så då blir det ju att du ljugit. När någon första gången sa något om att träffa en kille,  varför sa du då inte bara att det är lite svårt eftersom att du gillar kvinnor? Så det är väl snarare att du nästlat in dig i lögner som är problemet än att du är homosexuell. De fåtal som eventuellt reagerar negativt, är det ens några som är värda att behålla som vänner?

    Jag förstår att det är en stor sak för dig att du är homosexuell, men majoriteten av människor bryr sig inte vilken sexualitet andra har. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-21 23:15:08 följande:

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 


    Jag skulle nog kunna ta avstånd från någon som ljugit mig rakt upp i ansiktet.
  • Aniiee
    Anonym (Lina) skrev 2023-11-21 23:15:08 följande:

    Tack för svaren alla! 


    Saken är att mina kollegor skojar mycket om att jag ska träffa en kille, dom försöker para ihop med mig några dom tycker verkar passa mig. En kille skriver jag till och med till på  Messenger, fast jag inte ens är intresserad, just för denna kille känner min kollega och hon påstår han är jättebra för mig. Jag försöker hålla mig kort till honom och sagt vi bara kan va vänner, men han tjatar ändå om att ses och mina kollegor undrar varför jag inte träffar honom, då försöker jag nästla in mig i undanflykter att han inte verkar va min typ men då letar dom istället vidare efter andra killar som kan passa mig. Jag får också frågor om mitt ex och min tidigare relation, de är jobbigt hela tiden säga han om mitt ex, fast det var en kvinna.. jag får frågor om varför jag inte går på krogen raggar män o när jag säger att jag hellre använder dejting appar så får jag frågor som, varför träffar du inte en kille bara normalt ute? Jag får passa mig för alla frågor och i gruppen på jobbet är vi blandade ursprung, allt från svenskar till muslimer och jag är så bra kollegor med många och trivs jättebra, är rädd att en del kollegor med en  annan religion faller bort när jag kommer ut. Vill inte förlora vänskapen med dom andra. Känner mig utanför när kollegor öppet kan berätta om vilken kille dom träffar och jag inte kan av rädsla - dela med mig nånting. Vill inte dom tar avstånd till mig. Men märker jag blir generad när vi kommer in på killar för jag är så jäkla försiktig inte försäga mig, blir nästan att man kanske anar något, men tror inte dom fattat ännu. Vill också känna friheten kunna va helt öppen, trivs ju så bra med mina kollegor men är mycket som kan gå förlorat känns de som, är så bra gemenskap. 


    Gör det enkelt för dig. När kollegorna drar upp det igen och letar killar åt dig, säg "nja, inte så sugen på en kille just nu. Nästa gång jag dejtar blir det nog en tjej."
    Ask them for their thoughts rather than assume, and when they speak, listen.
Svar på tråden Vågar man komma ut på jobbet?