Äggdonation 2023/2024

Matilda 

Det låter som rätt beslut att köra i naturlig cykel med tanke på allt det du berättat om hur du mått tidigare och nuvarande omständigheter. 

Veckor kvar? Sa de att det var så kort tid, alltså?
Det är ju fantastiskt. 
Ska ni ta första som matchar avseende hårfärg och då, eller vill ni ta reda på någonting mer?

För mig utgår jag från att jag kommer tacka nej till några innan den som känns rätt kommer upp. 
Men man vet aldrig. Nu ångrar jag mig lite att jag inte tog den äggdonatorn jag fick föreslaget nyligen. Eller inte ångrar, för jag var inte redo då, men jag känner att jag nog hade kunnat ta henne utan att veta mer om jag skulle få frågan senare. Om jag vet vilken den manliga donatorn är och att veta att äggdonatorn är så ung = bra chanser, så känns det som att jag hade kunnat ta henne. 

Så jag får se hur jag gör när nästa match kommer upp. Kanske känner jag mig redo att ta den även utan mer info, eller så vill jag ha mer info och känna att den känns rätt. 

Jag har hållt på med mild stimulering inför IUI nu.  Letrizol några dagar och nu Gonal-f. Ultraljud på måndag. 

Jag är jättestressad kring hela situationen. Val av donator för ÄD (dvs om jag ska köra på min favorit äggdonator på Olga eller köra på Sellmer. Jag måste nog boka hon på Olga snart om jag vill ha henne!). Och en del annan stress i livet just nu. Och stress kring ekonomin .
Har inte mått jättebra på sistone pga allt. Tyvärr ingen att prata med om allt, kompisarna finns inte där. Hade jag bara haft någon som kunde vara lite stöd genom allt och någon att bolla alla beslut med, så tror jag allt hade gått tusen gånger lättare!

Just nu försöker jag fokusera på att gå promenader dagligen vilket håller mig grundad och får ner stressen. 
Och fokusera på kommande IUI.

Men skulle vara skönt att ha donator bokad för ÄD för att slippa ha den oron i bakhuvud att de jag vill använda kan försvinna. Vore skönt att ha en konkret plan, dvs att ha finansiering klar osv osv. 

Hoppas att ni får en bra match snart!!
Så spännande!!!
Är glad för din skull, att ni kan se framåt nu för nästa steg. 

Tack, nej vissa omgångar har man mått allt annat än bra, så kan jag slippa så är jag tacksam. Har även rådfrågat läkaren vad han rekommenderade till just mig och han svarade bara öppet att vilket som har gett lika bra resultat. Så han såg i alla fall inget som gör att jag bör köra den ena eller andra varianten. Skönt.

0-2 månaders väntetid uppgav de när vi skrev upp oss på listan (siste augusti). Så om det tar 8 veckor så har det åtminstone gått 2 veckor nu.. 

Jag är ganska inställd på att tacka ja till den första. De har trots att lagt tid och möda på att hitta en som matchar mig och känner att jag litar på dom. Har inget intresse av att veta mer om henne. Jag vill inte veta mer då jag inte vill kunna se henne i barnet utan oss själva. 

Nej förstår det, tufft att var själv kring det. Att ha vänner att prata med om resan betyder mkt. Så tacksam för all input jag fått från vänner och familj. 

Nej man måste vara mogen för det, inte bara till att slänga sig in donatorvärlden. Är ett enormt stort steg. När man är redo så känns det rätt, men inte innan dess. Önskar dig all lycka till!

@Mathilda88 

Ja vad skönt att han sa det på det sättet, då förstår jag att oron för den där eventuella procenten de nämnt innan inte spelar roll. 

Skönt att ha alla val klara och bara vänta - dit jag vill komma:)

Jag fick en väldigt bra känsla för hur de matchar äggdonator vid samtalet, men sen när hon kontaktade mig med så lite info 1 dag före ÄP av donatorn blev jag lite tveksam. Jag hade pratat med henne om lite vad som är viktigt för mig hos en donator, ändå sa hon ingenting om det då.  Om hon hade sagt något mer personligt, att hon tror att den här donatorn skulle passa utifrån vad jag hade sagt till henne, så hade jag känt större tillförlit. . 

Men ja, hoppas jag får en bättre känsla nästa gång. Kanske förstod hon vad som var viktigt för mig men ändå bara chansade,  när donatorn hade gått fler äggblåsor än förväntat. 

Men ja i erat fall när ni inte vill ha mer info än att det matchar det no pratat om ang längd, hårfärg osv,  så förstår jag att ni har första:)
Och ja verkligen kort tid med 8v!! Och redan gått 2v som du skrev- gud vad spännande !!:):):):)

Jag kommer nog gå vidare med ÄD efter denna IUI. 
På ett sätt känner jag nästan att det inte spelar någon roll längre om det inte är mitt genetiskt. Eller, förstås hade det varit fantastisk, men jag antar att jag känner att det ändå är så mycket viktigare att få bli gravid och ha ett barn, än att det är mitt genetiskt.

Så troligen är detta mitt sista försök med egna. 
Jag vill iaf gå vidare med ÄD inom ett par månader. Vill verkligen komma vidare. 

Hej!
hur har det gått för er? Gick ni vidare med donation?
jag har gjort sju icsi och inte ett enda av 33 befruktade ägg har blivit en blastocyst.
jag är helt förkrossad och har ren och skär panik och vet inte ritkigt hur jag ska klara av att gå vidare. Jag inser dock att det realistiska är att ge upp mina ägg och gå vidare till donation. Det smärtar enormt ich Jag är väldigt rädd. Inte för att jag på ngt sätt ser donerade ägg och spermier annorlunda än egna när det kommer till andra. Absolut inte!

Jag antar att jag bara är rädd för mig sjölv. dessutom gick min pappa nyligen bort och vi är väldigt lika, känner att jag sviker honom trots att jag vet att han aldeig aldeig skulle känna så. 

min syster (olika pappor) har erbjudit sig att donera ägg till mig. Hon är väldigt pragmatisk och ser sina ägg som en cell och inget annat. För henne finns det inte en tvekan. Jag är dock liveädd och vet inte hur jag kommer känna. Kommer jag känna att det är hennes barn och inte mitt? Jag älskar ju henne överallt annat och känner att jag borde ha lätt att älska ett barn med hennes gener. (förstår hur sjukt det låter) men är så rädd att det ska bli pannkaka. samtidigt vill varken jag eller min pojkvän ha ägg från en annan okänd donator.

berätta gärna hur ni upplevt det. jag förstår att det är ens barn men är ändå så rädd och panikslagen

Så svårt ang att ta emot det ägget..
Jag hade nog inte klarat det.. jag hade alltid känt då att barnet eg har en annan mamma.. jag vill mycket hellre ha en okänd kvinnas ägg. Men vi är olika.  Känns det rätt för dig och rätt för henne, så varför inte!

ja  den tanken har ju slagit mig med men för det första så bor hon i Australien och vi ses typ MAX två gånger om året men oftast en. 

Sen kommer det ju vara en liten liten del av mina gener och jag tycker det känns bra på ngt sätt. Sen känner jag min syster jag vet vem hon. Det finns liksom både fördelar och nackdelar med allt men som du säger så finns ju den oron där...

Det här är så himla smärtsamt så just nu ska jag nog inte ta några sådana beslut allts, vaknar med panikdrömmar och sorg 15 gånger om natten. Hoppas att det blir bättre och att man kan känna sig lugnare om ett tag så man kan lands i ett beslut och känna sig tillfreds med det här.

Ja jättesvårt det där! För kan fullständigt förstå dina tankar och hade jag haft en syster så hade jag också varit mkt lockad till att göra ngt liknande. Särskilt med de omständigheterna att hon bor långt bort och ni ses sällan, utöver att hon kanske inte planerar skaffa några egna barn? Men ja de n oron finns. 

Men den tanken gror hos mig men på annat vis. 
Nämligen så att kaos har utbrutit i vårt förhållande. Älskar fortfarande honom, men en allvarlig stor hemlighet han hållt för sig själv har framkommit som påverkar oss båda enormt. Så just nu ser det inte ut som att vi stannar tillsammans och att jag fortsätter själv. 

Tittar därför nu på donatorer. Men tanken har slagit mig att kanske fråga min yngsta bror. Vi är väldigt lika! Men sen är han 6 år yngre och i ett förhållande, potentiellt ha barn i framtiden. Och vi ses typ var- till varannan vecka via våra söndagsmiddagar. Att få generna från helsyskon - och manligt, alltså ifrågasätts inte jag som mamma. Men kan bli väldigt mysko för barnet att veta att ens morbror egentligen är ens pappa. 

Hugaligen vilken vändning i ens liv. Mitt första riktiga kärlek och förhållande, såg oss verkligen vara för evigt. Aldrig behövt bråkat, har så bra diskussioner istället.

jag är så otroligt ledsen för din skull. vi hade en kris i vårt förhållande en stund efter att vi fick reda på att vi behövde gå igenom ivf och vi var inte säkra på att vi skulle fortsätta tillsammans och Drf sköts det upp ett halvår innan vi startade. jag förstår att det måste vara så otroligt smärtsamt att behöva gå igenom det också i samband med den här redan otroligt mentalt och fysiskt påfrestande resan. du är otroligt stark som ser framåt och vill fortsätta resan ensam! Beundrar dig!

angående din bror så tror jag man ska läsa på en hel del och kanske prata med folk som kan säga vad som kan uppstå, precis som i mitt fall när det kommer till att använda min systers ägg (ingen skillnad imo) så man kan ta ett medvetet beslut om alla risker som finns. sen är jag HELT säker på att alla har helt olika situationer som gör så det känns bra/ rätt eller inte. Jag är väldigt säker på att i mitt fall finns det inga konstigheter om att hon skulle komma och tycka att det är hennes. Hon ser det inte så.
hon år såkalrt väldigt ung (24) men alltid varit helt säker på att hon inte vill ha barn. hon ser dig inte som en kvinna utan som en människa och har tom pratat om att ta testosteron tidigare. Hon ser det som en cell som inte hade kunnat blivit ngt utan en annan person och ngn som bär barnet. hon menar att hon blöder ut massor av ägg varje år och ser det inte på ngt annat sätt. jag litar på Henne helt och fullt men det som fortfarande gör mig ledsen är att vi inte är jättelika. Visst har vi 25% samma DNA jämfört med en annan donator som har noll så så klart finns det likheter men vi är ändå ganska olika både till utseende och personlighe.

jag har sjölv tånkt att det skulle vara så skönt om jag kunde använda mig av min bror istället då vi är helsyskon och mkt mer lika hehe. dvs Att han var tjej hehe. 

finns inga rätt och fel det som känns bra för dig och din bror år rätt för er !

Verkligen tråkigt att höra om det det stormar i din relation Mathilda88!!

Om ni kunnat ha bra kommunikation, kanske detta är något ni kan ta er igenom också...?

Men visst, vissa saker är ju bara dealbreakers...

Extra otur att det hände just nu. Eller hur kanske, beroende på hur man ska se på det!

Kan tänka mig att det känns väldigt omtumlande att ha planerat och gått igenom denna resa tillsammans, och sen nu själv. 

Är du redo att gå vidare själv just nu då..?
Tänker om det finns chans att ni kan ta ett igenom detta när stormen har lagt sig?

Men jag antar att du känner vad som är viktigast i stunden sen- dvs när de har hittat en match, om du då känner att du verkligen vill gå vidare med donerade spermier- om det viktigaste är att kunna bli gravid så snart som möjligt, eller om du känner att det inte är helt rätt läge för relationen kanske är i oklart läge. 

Eller du kanske vet hur du känner redan nu. Det verkar som att du är inställd på att gå vidare med donerade spermier?
Risken är väl bara att det troligen (men ifs inte nödvändigtvis) till att hitta tillbaka till varandra. Så att du är säker på att du inte ser någon framtid...

Lite babbligt.. tänker lite högt hur jag hade resonerar i din situation. 

Hoppas oavsett att du kommer fram till det som känns rätt för dig!

Tack för omtanken  Jag har varit så tacksam för att vi har haft så bra kommunikation och tagit oss igenom alla motgångar vi haft under våra tre år ihopa, stärkta och tajtare genom varje gång. 

Ja det här känns hemskt, såg ju oss bli gamla ihop, hjälpas åt med vårt kärleksbarn, förlova oss o senare gifta oss mm. 

Tack så hemskt mkt  Ja jag är redan 36 och inte beredd på att gå o vänta på att han reder upp sin situation (risken är tyvärr stor att det lär ta resten av livet) eller att en ny man dyker upp i mitt liv (han var min första och träffades när jag var 33). Så det blir till att köra själv. Ja det är en enormt tuff resa, så mkt fysiskt och psykiskt. Har idag troligen ägglossning och jävligt ont i magen, ngt som kommit efter utomkveds-operationen för 10 veckor sedan.. Suck.

Förstår dina tankar, inte lätt! En del gemensam DNA ja, men såklart tänker man kring ens olikheter ändå. Mkt som låter betryggande, men tankarna kommer snurra. Haha, jasså du har också haft liknande tankar! Ja attans han har fel kön i ert fall!
Vi har diskuterat alternativen och kommit fram till att vi inte kommer be min lillebror om det, det kommer bli allt för komplicerat för honom, så tänker inte utsätta honom för det. Men skönt att ha övervägt iallafall och uteslutit det. Så nu går jag vidare igenom listan över kandidater som kan liknas med mig.