Äggdonation 2023/2024

Så svårt ang att ta emot det ägget..
Jag hade nog inte klarat det.. jag hade alltid känt då att barnet eg har en annan mamma.. jag vill mycket hellre ha en okänd kvinnas ägg. Men vi är olika.  Känns det rätt för dig och rätt för henne, så varför inte!

Ja jättesvårt det där! För kan fullständigt förstå dina tankar och hade jag haft en syster så hade jag också varit mkt lockad till att göra ngt liknande. Särskilt med de omständigheterna att hon bor långt bort och ni ses sällan, utöver att hon kanske inte planerar skaffa några egna barn? Men ja de n oron finns. 

Men den tanken gror hos mig men på annat vis. 
Nämligen så att kaos har utbrutit i vårt förhållande. Älskar fortfarande honom, men en allvarlig stor hemlighet han hållt för sig själv har framkommit som påverkar oss båda enormt. Så just nu ser det inte ut som att vi stannar tillsammans och att jag fortsätter själv. 

Tittar därför nu på donatorer. Men tanken har slagit mig att kanske fråga min yngsta bror. Vi är väldigt lika! Men sen är han 6 år yngre och i ett förhållande, potentiellt ha barn i framtiden. Och vi ses typ var- till varannan vecka via våra söndagsmiddagar. Att få generna från helsyskon - och manligt, alltså ifrågasätts inte jag som mamma. Men kan bli väldigt mysko för barnet att veta att ens morbror egentligen är ens pappa. 

Hugaligen vilken vändning i ens liv. Mitt första riktiga kärlek och förhållande, såg oss verkligen vara för evigt. Aldrig behövt bråkat, har så bra diskussioner istället.

I måndags ringd kliniken, de hade en donator med många ägg som de letade en intresserad till. Hon hade det mesta rätt, förutom gröna ögon samt att hon var 33 år. Vill verkligen ha blå ögon då jag har det, så tackade nej.

Några timmar senare mailar dom om en annan matchning.
21-årig mörkblond kvinna med nästan BMI 29. På bebis-bilderna har hon ett likadant leende som jag hade/har. Där finns likheter mellan mina bebisbilder hemmavid.
Jag fastnade vid hennes BMI, inte har ngt jobb eller påbörjad utbildning (vill dock bli journalist) än samt att hon behöver kontaktlinser. Jag har själv opererat ögonen för att slippa glasögon, tänkte att barnet kunde slippa det. Men men. Och var orolig för orsaken till vikten, om det var ngt som ett ev barn kunde komma få problem med i framtiden. Både min bror till läkare och kliniken har dementerat det när jag frågade. 

Annat problem - hon finns inte i Köpenhamn utan på den andra kliniken i Århus. Och de har inte samarbete med Born spermbank där jag hittat min favorit som känns så himla bra. De har Cryo istället med gratis frakt. Alternativt Livio eller European spermbank med tillägg med fraktkostnad. Behöver jag säga att jag kände mig helt överväldigad?
Antingen får jag åka dit för återföring (färsk är ändå inte aktuellt eftersom jag valt naturlig cykel), eller så transporterar dom det frysta embryot/na till Köpenhamn senare. 

Först sa de också att de inte kunde få sperma från Born alls. Sen ändrade dom sig till att det går, men jag måste lösa beställning av sperma o frakt (gäller detsamma för alla utom Cryo).
Tyvärr hittar jag ingen jag gillar på Cryo..

Ska försöka lösa det med Born, har provat inatt men totalt misslyckats. Bla då Sellmers Århus-klinik inte finns som alternativ i deras leverans-lista. Jag blir så trött. Hade en fullständig breakdown igårmorse och undrade vad fan jag håller på med, kanske lika gärna skita i allt. Skita i livet och få börja om som en annan person. Gick o la mig. Kändes mkt bättre efteråt igen, ny ork. 

Så igår eftermiddags tackade jag ja till henne.
Idag måste jag maila och be om hjälp att lösa det här med sperman, för annars kan jag ju inte ta emot hennes ägg. Känns sisådär att välja en man inte tycker låter intressant bara för att det ska bli ett barn som kanske inte alls blir en bra kombo som man ångrar sen (jag vet, nu tänker jag i värsta tänkbara banorna). 
Puh. Kan inget bara funka?

Tack så hemskt mkt för all omtanke och pepp!  
Har varit en fortsatt berg-och-dal-bana de två senaste dagarna. Igår lyckades jag med beställningen av donatorsperman! Men efter betalningen fick jag ett mail om att de uppmärksammat att jag vill få det skickat till Sellmer i Århus som dom inte har samarbete med (bara den i Köpenhamn, men äggdonatorn är i Århus) och att min beställning därför annulleras. Sellmer i Köpenhamn och Århus beklagade att jag inte bemöts med större kundservice från donatorbanken. De frågade om jag hade ngn annan spermadonator då de inte hade någon lösning på rak arm, att det såg svårt ut med Borns nej. Jag gick igenom listorna igen med manliga donatorer, men ingen går upp mot den jag valt, så fick säga att nej, jag vill bara ha han.
Båda Sellmer-klinikerna gick ihopa och på torsdag kväll sa de att de skulle kika efter en lösning.

På morgonen mailade dom om att de löst det! Helst fantastiskt bra start på en fredag!
För att sen återkomma om att min 21-åriga äggdonator ska resa iväg och kan donera först i januari och om jag ville vänta tills dess. Vilket jag inte ville. Gårdagens kämpande kändes plötsligt onödigt.. Uppgiven.

Fick direkt efter ett förslag på en ny äggdonator. Äldre med sin 30 år, men har redan donerat 2ggr med mkt bra resultat och graviditeter båda gångerna. Men också att hennes profil var helt underbar!  Hon lät mkt mer jag och min familj än denna förra. 

Än mer fantastiskt - hon påbörjas stimulering på måndag! Har jag tur med min cykel så skulle jag ev kunna återföra ett embryo drygt en vecka efter nedfrysning. Känns som att man kan komma behöva alla tummar och tår som går med tanke på allt som hänt hittills!! Knappt man vågar säga ngt, samtidigt som man behöver lufta sina känslor och tankar 

Tack! Jag ska definitivt ha det i fokus  Just nu känner jag mig så tacksam och stolt att få generna från dessa två fantastiska människor 

Tack o lov var det inte så illa som det såg ut! Fick kommit till kliniken i lördags som gjorde VUL och såg att jag borde få mens ca 7-10 dagar senare, så antingen kommer mensen som beräknat eller bara någon dag senare. Så försöket i december är inte inställt 

Jag ska bara köpa ny sperma då den jag hade köpt gick åt till senaste misslyckade försöket. Har dock problem att välja vilken donator.. En av de två är den jag köpte innan, samt en ny. Båda två passar in på olika sätt. Den första blir jag helt kär i av att läsa beskrivningen av hans sätt och personlighet, plus mkt annat bra, den andra låter också mkt trevlig men har dessutom många fler egenskaper som stämmer in mkt väl på mig och familjen..

Ja, får fortsatt hålla tummarna dock. Inne på dag 12 nu utan mens än.. Mailade i förrgår och igår fm när de svarade så var de ändå fortsatt lugna att de skulle hinna få mig i fas till en återföring 27/12 även om mensen dröjde lite till. Så försöker fortsätta andas och hoppas att allt löser sig.. Med tanke på att jag hade en tydlig gulkropp lördagen den 1/12 så bör mensen komma senast på lördag tänker jag.. Hoppas det räcker.. 

Har gått och tänkt på det idag. Kom fram till att den dyrare som jag tog första gången tilltalar hjärtat och den andra mer hjärnan. I förmiddags var jag på väg att maila om att beställa nr.2, men sen blev jag osäker igen och nu överväger jag nr.1 igen.. Bägge är fantastiska oavsett, men oj så svårt ibland. 

Igår kom äntligen mensen! Fredag den 13 december blev min turdag! Ja jag har vanligtvis en regelbunden cykel. Men senaste två har jag skjutit på med Primolut, vet inte om det kan ha påverkat cykeln ngt. Ja min ägglossning var iallafall försenad, därav ultraljudet då jag var oroad om jag ens haft en. Så lutealfasen har varit sina 14 dagar som de skulle. 

Förstår förhoppningen!! Nej man kan inte låta bli.. Åh va härligt med Sydney! Hoppas du får en underbar semester där! 

Det är inte lätt nej. Har suttit och läst igenom profilerna än mer noggrant idag, pratat med mamma etc, så känns som att man börjar nysta ut det lite. Behöver ta beslut nu i helgen om vilken så den hinner beställas och skickas till kliniken. Får se hur det går. Måste signera papper och skicka med där valda donatorn ska stå med. 

Det är inte lätt, hjärtat följer med hela tiden. Även om jag är uppvuxen med att utvärdera och analysera saker med hjärnan så är det inte så att hjärtat är mindre med. 
Tack, ja min ena kusin sa också det att båda två är fantastiska och oavsett vilken jag väljer så blir det jackpot. Vilket känns väldigt lugnande.

Idag är jag i vecka 7+5. Jo det går okej resp bra 
Ultraljudet för att se att den satt rätt i måndags såg bara bra ut (7+0), ett tickande hjärta och rätt storlek för tiden.
Sen mår jag inte så bra med all värk, illamående och trötthet, men blir rätt låg. Zombie-mode. Men förhoppningsvis går det över till vecka 12.. 
Mina tidiga tecken var att jag fick relativt intensiv växtvärk i livmodern 2,5 dygn efter återföringen, som sen har hållt i sig, samt att jag blev omåttligt trött och behövde sova middag mm. 

Spännande!  Var ska du gå och få det taget? Ja tyvärr kan det bli så, tacksamt för laktulos och parafin då. 

Hur mådde du med din förra graviditet?

Lättare sagt än gjort får jag tyvärr vara ärlig med. Kan säga att några dagar där var jag riktigt låg, hade det inte legat så många års kämpande och mkt pengar bakom det så hade jag varit sugen på att avsluta det där och då. Hoppas du slipper må så när ni väl lyckas! Har full förståelse för Noelani nu, känner att ett barn kan räcka om det är så här man kommer må.. Överväldigande illamående, enorm trötthet, intensiv värk och stark sjukdomskänsla i hela kroppen. Det påverkade mitt mentala mående enormt. Insåg att mina år av kämpande kom ikapp mig vilket såklart bidrog till den djupa dippen. 
Mår lite bättre sen igår, hoppas det håller i sig. 

Jo såklart hade man helst haft ett embryo av egen DNA, men ja jag känner mig trygg i valet. Det fanns ingen livsduglighet i mina ägg, och de klarade definitivt inte av stimuleringen. Jag hade kunnat fortsätta i det oändliga med smärtsamma och ångestladdade stimuleringar med samma resultat. Jag hade gått under. Och ekonomin hade gått under. 
Den är en lång och jobbig process att bearbeta. Jag började med det redan efter första misslyckade försöket, därav att jag kunnat gå vidare när jag stod inför faktum 1,5 år senare.. Så ge dig tid - även om jag vet att det är det sista man känner att man har. Men skuldbelägg dig inte iallafall för att du vill försöka mer eller inte kan känna det som ett bra val idagsläget.