Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?

Hur kommer du över sorgen att dina barn är fula?

Dom är 11 år och i lägre tonåren och har inte ens växt klart ännu och du mår dåligt över att dom inte är lika vackra som dig?

Om någon av dom fick cancer så kanske du skulle sluta bry dig om deras utseendet och bara tänka på att flickan ska bli frisk.... för det vore väl en större sorg om någon av dom dog.....?

Alla är inte lämpade för eller intresserade av att bli fotomodeller....det finns ju andra yrken man kan välja också..

Personligen så tänker jag när man säger att utseendet har betydelse för hur man lyckas, inte riktigt stämmer.

Jag tror att lyckade människor uppfattas se bättre ut på grund av att dom gör det bästa av det dom har. Att satsa på sig själv, våga bära upp fina kläder, gå till dom bästa frisörerna, veta hur man lägger en snygg make up etc...
Också att man tränar och äter bra, har en god hållning, är glad och tycker om sig själv då får man positiv utstrålning som är attraktiv. 
Kolla på Go kväll gör om mig... vilken skillnad som kläder, hårfärg och smink gör.....
Kolla på politikerna, alla är inte så bildsköna, men dom är väldigt klädmedvetna och tar hjälp av stylister.....så jag tycker dom oftast ser bra ut! 

Måste också säga att skönhet sitter i betraktarens ögon.... Försök och inte vara så kritiskt... se det som är fint och unikt....

Tråden är nästan översvämmad av åsikter vid det här laget, många rätt elaka och andra flummiga. TS har beskyllts för att vara egoistisk och ytlig, bära  familjens insnöade värderingar, ja en uppsjö av uppfattningar. Det var till och med någon som refererade till H.C. Andersen, "Den grimme ælling", det vill säga att från att ha varit fula ankungar skulle döttrarna vakna upp en morgon som vackra svanar. Någon förfäktade att de skulle "skaffa sig redskap" och någon annan trodde att flickorna skulle växa in i sitt utseende eller att problemen skulle växa bort. Väldigt många ansåg att TS borde gå i terapi eftersom hon var en dålig mor.                                                                                                              Dessa märkliga uppfattningar har jag läst som ren underhållning, de är enligt mitt synsätt rätt vridna allihop. Hobby-psykologer är det gott om; de anser att vissa kommentatorer är  "störda eller "narcissistiska". Dessa beteckningar bör man vara återhållsam med eftersom de är psykriatiska diagnoser.                                                                                                                                                           Varje förälder vill sina barns bästa, det ligger nedärvt, den mest naturliga instinkten i världen, nämligen att skydda sin avkomma. Varje förälder önskar att barnen ska slippa svårigheter och klara sig undan de värsta uppförsbackarna.                                                                                                                   I TS fall har en av döttrarna en medfödd defekt,   en tillbakabildad haka. Mot detta finns hjälp, käkkirurgi, orthognati, som praktiseras rätt  framgångsrikt. På samma sätt kan man komma tillrätta med asymmetri i ansiktsformen, TS behöver forska lite här.                                                                                                                                          Det är alltså inte tal om skönhetsoperationer utan korrigering av defekter, på samma sätt som hudtransplantat kan behövas efter canceroperationer eller brännskador. Eller är det så att någon i gruppen tycker att det är ytligt och egoistiskt att återställa huden efter dessa trauman? Ja, med tanke på den allmänna storm som blåst i denna tråd skulle det inte förvåna mig om någon tyckte att det vore dumt när man kan gå i terapi i stället, och det yttre räknas ju ändå inte. Ja, och inte kan man lita på H.C. Andersen heller, han lär inte uppstiga ur sin grav och förvandla flickorna till skönheter.

Jag vill tacka alla som tagit sig tid att svara i tråden, så många insiktsfulla vinklar.

Och ni som skriver att jag är hemsk: jag var beredd på det; då det är så folk har reagerat de få gånger jag vågat ta upp problemet med någon.

Hursomhelst: Jag vill poängtera att det jag ber om hjälp med inte är att få mina barn mindre fula, utan att kunna hantera sorgen över att de är fula.

Den här sorgen handlar om flera saker, dels oroar jag mig för mina barns möjligheter i livet. Redan nu är det smärtsamt tydligt att de inte är välkomna bland dom "populära tjejerna" och så kommer det säkert fortsätta.

Dels tycker jag det är jobbigt med folks reaktioner och förundran/besvikelse.

Sist men inte minst känner jag mig värdelös som mamma (och fru) som inte kunde föra vidare min, så att säga, enda spetsegenskap till mina barn. Jag är säker på att min man förmodade att han skulle få vackra barn med mig, men så blev inte fallet. Allt detta gör mig mycket ledsen.

Fast en tillbakabildad haka på nivån du nämner är rätt rejält, inte det TS nödvändigtvis menar. Jag tror du vantolkar och övertolkar TS.

Varför är du så fixerad vid att utseende är viktigt  förresten?

Precis vad jag befarade också. TS det enda misslyckande här är att du tror det är din enda spetsegenskap. Det här gör dig så sårbar och det här har nu gått så långt att det sprids runt omkring dig, till dina egna barn. Du måste söka hjälp och nysta i detta, det går inte bort i ett nafs och inte genom en tråd på familjeliv. 

Jag tänker som många har skrivit att det viktigaste ändå måste vara att barnen mår bra. Mår de dåligt över sina utseenden? I annat fall handlar ju detta om dig och din föreställning om vilken betydelse utseendet har. Kanske hade du en föreställning om att du som är så vacker skulle få två vackra barn, du kanske såg framför dig hur du skulle gå med dina två vackra döttrar och därför beskriver du det som en "sorg" att de inte är vackra enligt de ideal du utgår från. Jag gissar att det till stor del handlar om hur andra ser på dig och din familj.

För att komma över detta så tror jag du behöver dels ifrågasätta dig själv, dina tankar och idéer, som du säkert har haft med dig länge då du, vad jag förstår, alltid har haft ett fördelaktigt yttre och har kunnat få fördelar av det. Varför är just utseendet så viktigt för dig? Vad har dina döttrar för andra egenskaper? Jag antar att du egentligen älskar dina barn som de är och inte skulle vilja ändra dem, även om de har tankarna dyker upp ibland. Tänker att det är viktigt att du jobbar med att inte föra över osunda skönhetsideal på dina döttrar.

Jag kan även rekommendera boken "lyckofällan" för att få hjälp med ett nytt förhållningssätt till sina tankar och känslor, om det här är något som du grubblar mycket över.

Du har då iaf en väldigt ful insida. Om nu detta ens är sant

Ha, läs forumet så får du se!

Men alltså, insjunken haka, vad innebär det? Jag har då aldrig tänkt på hur hakan ser ut när jag bedömer en kvinnas utseende.

Och jag för min del gillar tjocka lår, tycker betydligt bättre om det än pinnsmala.

Vi skulle behöva foton på några som liknar dina döttrar för att kunna bedöma bättre.

Ja, detta stämmer ju. Ta t.ex. Ebba Busch. Hennes grundutseende är långt ifrån perfekt. Hennes ögon är små och sitter långt isär, och hennes kindknotor är väldigt tydligt markerade. Ändå har hon en stil som gör att hon uppfattas som jättesnygg av många, och säkert har hennes utseende gjort att KD fått fler röster än de annars skulle ha fått, vilket är beklagligt eftersom hennes och KD:s politik är helt åt helvete.