Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?

Jag har ett problem som jag skäms mycket för. Jag har två döttrar, en i undre tonåren och en som går på mellanstadiet. Dom har tyvärr inte haft samma tur i genlotteriet som jag har haft. Jag ser själv mycket bra ut och har även i perioder kunnat tjäna pengar på mitt utseende. Därför är det mycket smärtsamt för mig, men också för min familj, att mina barn inte alls har fått samma förutsättningar.

Varje gång vi träffar nya människor kan jag se i deras ansikten hur de reagerar med förvåning över att vi är släkt. Det är svårt att sätta fingret på men känns för mig som en sorglig förundran när vi umgås med andra. En gång har jag också fått frågan om vi har adopterat.

Nu kanske någon tänker att man inte kan veta helt hur barn kommer se ut när de växer upp, men i vårt fall är detta inte sant, dels har min äldsta dotter redan fått sin mens och är bara 155cm, (själv var jag 167 vid första mensen) hon har också en tydligt insjunken haka. Lillasyster å sin sida har ett väldigt asymmetriskt ansikte och tjocka lår. Redan vid födseln reagerade jag på att mina flickor hade märkliga utseenden, men jag tröstade mig med att bebisar ofta har det och att det nog skulle lösa sig då alla i min familj ser mycket bra ut och min man ser okej ut och sköter om sig.

Jag känner en stor sorg inför detta, men har ingen att prata med, de gånger jag har försökt blir folk upprörda, trots att jag ser att de egentligen håller med. Dessutom oroar jag mig för hur det ska gå för mina döttrar vidare i livet med ett så ofördelaktigt utseende. Vad ska jag göra?