Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?

Ytligheten når verkligen sitt esse på detta forum. Att anse sina egna barn som fula, fula i förhållande till andras barn? Fula i förhållande till vad du upplever som fult eller fint?

Man börjar mer och mer förstå vad det är för typ av människor som hänger på detta forum.

Vad är det du tycker är provocerande med trådstarten? Hade du föredragit om TS bad om spartips för att få ihop pengar till sina döttrars kommande skönhetsoperationer? Döttrarna är alltså 11 och 14 år, om jag förstår TS rätt. 

Jag håller med om att man kan göra mycket för att ändra på sitt utseende. Eller för att trivas med det. Om man vill. Jag förstår delvis din poäng, bara för att man är född med vissa drag som anses mindre vackra så behöver man inte uppfattas som ful genom hela livet. Det kan ju mycket väl bli så att TS döttrar väljer att förändra sina utseenden, antingen med hjälp av operationer eller med exempelvis smink, kläder, frisyr osv. Det kan ju hända att de uppfattas som snygga, söta eller åtminstone alldagliga som vuxna och/eller att de själva trivs och är nöjda med sina utseenden. Så långt är jag med dig.

Det jag däremot ställer mig tveksam till är det förhållningssätt till detta som du verkar anse att man bör ha som förälder. Jag undrar om det är dina föräldrar som betalat för dina silikonbröst? Jag har också silikonbröst men jag har betalat dem själv. Jag hade inte uppskattat om mina föräldrar hade sparat pengar under min uppväxt och uppmuntrat mig till plastikoperationer. Det tycker jag vore att gå för långt. Det hade räckt om de visat förståelse för hur jag kände utan att värdera det. Hur tänker du? 

Menar du att man bör lära barn att snygga bröst eller bröstimplantat är viktigare än ett vackert ansikte? Från vilken ålder i så fall? Är det lämpligt att prata med en 11-åring om det?

Att lära sina barn att äta hälsosamt och vara fysiskt aktiva rycker jag är bra. Men menar du att man bör lära dem att äta och träna på ett visst sätt för att få snygga kroppar? 

Jag säger inte att du har fel. Att känna sig vacker är viktigt för många av oss och det är inte konstigt att det är så i det samhälle vi lever i. Men bör hela livet handla om att vara attraktiv? Det är antagligen inte så du menar. Att känna sig vacker är kanske bara en liten del av ditt liv. Du har kanske funnit andra värden i livet också. Och det är kanske också det man bör försöka förmedla till sina barn? Att man å ena sidan har förståelse för att det kan vara jobbigt att känna sig ful i en utseendefixerad värld. Men att man å andra sidan vill visa att yta inte är allt utan att det finns andra värden i livet också. Jag tänker att det inte behöver vara antingen eller. 

Nu handlar ju inte TS om hur döttrarna eventuellt kan operera sig eller på annat sätt förändra sina utseenden. Det är ju också många år kvar tills de är myndiga, den ena går i mellanstadiet och har kanske inte fått bröst så det är kanske lite tidigt att fundera över bröstimplantat. TS frågar ju hur hon ska hantera sina känslor och hur hon ska bemöta andra människors reaktioner. Så jag tänker att svaret på TS fråga kanske inte är silikonbröst. Det är fint av dig att vilja inge hopp och att försöka peppa TS. Men jag tror att frågan är lite mer komplex. Det är kanske minst sju år tills yngsta dottern är myndig. Lösningen kanske inte ligger i att planera för och spara till kommande operationer. Även om det förstås är bra att tänka positivt, det tycker jag att du förmedlar mycket bra. Vad tror du om mina tankar kring detta? Hur tänkte och kände du som 11-åring? Det här med silikon var kanske inte på tapeten då? Hur hade du velat att en förälder hanterade en liknande problematik som i TS?

Det finns många som är fula. Jag är en av de fula och jag har inte upplevt det som ett problem. Vissa är snygga och vissa är fula. Så ser livet ut och det är inte mer med det. Man väljer själv hur mycket man låter ens utseende påverka vardagen. 

Du är medveten om detta och hur det kanske kan upplevas för ett barn. Du är en kärleksfull och välvillig förälder som ser och förstår. Dina barn har tur som har en mamma som du, det är det inte alla som har, och det kan man komma långt med. Jag ville aldrig vara "finast" för min mamma. Jag ville bara att hon skulle älska mig just för att jag är den person jag är, det hade räckt mer än väl för mig. 

Väldigt bra inlägg! Bästa inlägget i tråden, tycker jag. Du formulerar dig mycket bättre än jag men hag tänker på samma sätymt.

Det här tycker jag är ett väldigt bra förhållningssätt. Mycket kloka tankar. Tyvärr tror jag inte att det alltid är så enkelt som förälder. Jag tror att det kan finnas många utmaningar och svåra situationer. Du och jag har växt upp som mindre snygga och vi har därför haft mer tid på oss att bearbeta det, skaffa oss verktyg och inta ett förhållningssätt som vi tycker är lämpligt. TS har växt upp med att anses vara söt och snygg och kommer från en familj där utseende värderas högt. För henne är det inte självklart som för dig och mig hur man bör förhålla sig till det som står i TS.

Förhoppningsvis kommer TS inse att det är precis så som du skriver. Jag håller med dig även om jag inte alltid lyckas leva som jag lär. Jag hoppas att TS läser ditt inlägg och tar till sig av det. 

Wow, läste precis artikeln min en mamma vars barn var sjuk i cancer dör oddsen för överlevnad var osäkra.

Tack för att du påminde mig om värre problem här i världen.

Vi har alla våra bekymmer, brister och svagheter. Ingen förälder är perfekt. Jag läste din blogg som du länkar till och om jag förstår dig rätt så har även du haft dina svårigheter och kanske inte alltid varit en perfekt förälder? Du väljer att länka till din blogg och jag antar därför att det är okej att kommentera innehållet här. Du beskriver ett halvt liv av missbruk, att du har ekonomiska problem och att Kronofogden hindrar dig från att flytta från en ort du inte trivs i, att du har boendestöd för att klara vardagen och det är din enda sociala kontakt - samtidigt som du är tonårsförälder. Jag dömer inte dig. Jag säger inte att det är ditt fel eller att du skulle vara en sämre förälder. Du är säkert en jättebra förälder som gör så gott du kan. Och det tror jag att TS också är. Hon sliter nog med sina bekymmer precis som du. Varför dömer du henne? 

Vad är det för människor som hänger här? Ja, du till exempel. Varför är vi som skriver här sämre människor än du? 

"Barnen i Afrika"-retorik. Härskarteknik. Oempatiskt och dumförklarande. Det där tycker jag inte är okej. Låt hellre bli att svara än att uttrycka dig så, tycker jag. Om det finns värre problem i världen så kanske DU skulle ta och ägna dig åt dem istället för att upprepa samma "poäng" som många redan framfört till TS. 

Oj många följdfrågor men jag har en tendens att kapa trådar så jag besvarar inte frågorna, det är inte för att vara otrevlig eller så utan för att inte kapa.

Det provocerande med tråden är just att tycka att sina barn är fula och göra en sån här tråd...liksom wtf??

Så jag vill att TS har med sig det och verkligen förstår det att ansiktet är inte så viktigt och man kan vara vacker ändå.  Hon nämde även att ena dottern har kraftiga lår. Det är en BRA sak inte en dålig. Det är förmodligen så att hon är genetiskt begåvad med stora benmuskler och hon har därför bra förutsättningar att bygga upp både lår och rumpa för en snygg timglasfigur. Samt givetvis för atletiska aspirationer som tex. sprint, tyngdlyftning osv.

Att spara pengar till silikonbröst åt 11-åringen är alltså bättre och mindre provocerande än att "tycka att ett barn är fult"? Hade det varit mindre provocerande om tråden hetat "Hur ska jag ha råd med silikon till min 11-åring?"?

Nu har ju TS problem med att folk kommenterar döttrarnas utseende. Till och med hennes familj reagerar negativt. Hjälper det TS att tänka på att döttrarna kan operera sig och träna och få snygga kroppar som vuxna? Hade du känt dig hjälpt av det som 11-åring?

Är du själv förälder till barn i den åldern? Vi vet alla att det till viss del går att träna sig till en snyggare kropp och att man kan operera brösten. TS har jobbat som modell så hon har nog hyfsat bra koll på det området. Det är knappast någon ny eller banbrytande information du kommer med. Du verkar däremot ha en ovilja att sätta dig in i och försöka förstå att TS har problem HÄR OCH NU. Hennes döttrar är 11 och 14. Hon har problem med SINA KÄNSLOR och omgivningens bemötande. Ska hon svara folk att "Visst är min 11-åring ful i fejjan men jag har satt upp ett träningsprogram och ett sparkonto till sillisar så hon kommer få skitsnygg kropp som vuxen!"? Hur tror du att en 11-åring känner om hennes mamma svarar folk så? Om du inte har opererat bort hjärnan så vänligen håll dig till ämnet och försök förstå att problemet är lite mer komplicerat än så...