Vad är fattigdom?

Hej!

Du tänker inte "fel" , men jag tror att det är värre att vara fattig idag rent socialt än på sjuttiotalet. Färre som minns riktig fattigdom är kvar i livet. 

Du blir i alla samhällen utstött om du saknar pengar, och här i Sverige syns det skillnad på ditt ansikte och dina tänder och ditt hår och dina naglar om du har råd att betala för nytt ansikte, nya tänder, nytt hår och nya naglar eller inte. 

Det område du bor i stigmatiserar. Jag tror att det är välbekant. Även om det inte var välansett med förorter som Rågsved innan smörsångaren från radhuset (Thåström) gjorde punken en uppvärderande tjänst så att den slog brett i Sverige under just sjuttio-och åttiotal var betongen  fylld av även elitens mormödrar. Läs Daniel Sjölin. Idag ömkas de föräldrar som bor kvar av de som lämnat: mamma och pappa flydde för min skull, men man ska lämna förorten om man är smart. 

Det arbete du har stigmatiserar. Inte såg man ner på lärare, socialarbetare, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor på samma sätt på sjuttiotalet. Psykologer har fått högre status sedan dess eftersom även rika köper deras bekräftelse. 

Jag tror därför att boendeområde, inkomst och utseende stigmatiserar minst lika mycket som hudfärg snart. Om du hade vit hy när du kom så kanske du gick under radarn för rasismen? Visserligen var det snack om "spaggar", "finska viken" "tattare" och  polacker" även på sjuttiotalet så det kan vara en missuppfattning från min sida att det var enklare som vit invandrare på sjuttiotalet. 

Det här var några snabba tankar från mig. För andra tankar i ämnet hänvisar jag till tråden Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns. 

Sammanfattningsvis, den sociala kontexten är annorlunda nu. Det har alltid varit bespottat med utsatthet men den relativa fattigdomen är jätterelativ det växande miljardär-Sverige. 

Hoppas att du i övrigt får de svar du behöver. 

Arbeten stigmatiserar? Ser man ner på lärare, sjuksköterskor och läkare? Vilken värld lever du i? 

Betala för nytt ansikte, nya tänder, nya naglar, nytt hår?

Det här låter hur konstigt som helst.

Menar du att du ser ner på läkare? Och ser upp till dem som fixar nytt ansikte, naglar, tänder och hår? 

Arbeten stigmatiserar? Ser man ner på lärare, sjuksköterskor och läkare? Vilken värld lever du i? 

Betala för nytt ansikte, nya tänder, nya naglar, nytt hår?

Det här låter hur konstigt som helst.

Menar du att du ser ner på läkare? Och ser upp till dem som fixar nytt ansikte, naglar, tänder och hår? 

Jag ser inte ner på någon av de grupperna, men jag ser att andra gör det. Vården och skolan är arbetsplatser som man inte bör välja enligt många som anser det vara illa betalt och usla arbetsvillkor, varför man ser de som arbetar med det sämre relativt sig själv. 

Jag ser inte upp till den som fixar sitt utseende, men jag är medveten om att det exempelvis är radikalt att bära grått hår som inte är salongsfärgat grått, och förväntat att fylla ut rynkor, bleka tänder och göra naglarna på en salong.

Det är ovanligt att se oblekta tänder och ofärgat hår. Jag är ännu inte så gammal att det syns så mycket vilka som använt botox, men jag brukar notera vilka som blivit yngre sedan vi träffades senast. Det kostar pengar att bli yngre efter 40.

Jag ser inte ner på någon av de grupperna, men jag ser att andra gör det. Vården och skolan är arbetsplatser som man inte bör välja enligt många som anser det vara illa betalt och usla arbetsvillkor, varför man ser de som arbetar med det sämre relativt sig själv. 

Jag ser inte upp till den som fixar sitt utseende, men jag är medveten om att det exempelvis är radikalt att bära grått hår som inte är salongsfärgat grått, och förväntat att fylla ut rynkor, bleka tänder och göra naglarna på en salong.

Det är ovanligt att se oblekta tänder och ofärgat hår. Jag är ännu inte så gammal att det syns så mycket vilka som använt botox, men jag brukar notera vilka som blivit yngre sedan vi träffades senast. Det kostar pengar att bli yngre efter 40.

Givetvis både existerade och existerar relativ fattigdom.

Jag växte upp med två syskon och en ensamstående mamma som arbetade som receptionist hos kommunen. Det fanns aldrig tal om semestrar, bil eller körkort fanns inte i familjen och mycket av mina kläder i tonåren var hand-me-downs från äldre barn i området som min mor fått av vänner. Under högstadiet var jag också tvungen att använda hela det belopp jag tjänar under sommarjobbet för att hjälpa till med hyresskulder, två år. Men jag är född 76 så detta var ett tag sedan, och i Sverige så har vi lyxen att till stor del kunna forma vår egen framtid.

Idag så kan jag referer till min svägerska och hennes familj. Hon är utbildad SS men har aldrig jobbat som det , eller jobbat alls då hon blev sjuk insluter av utbildningen och har nu varit hemma i 14 år, möjligtvis egenförvållat men låt oss inte gå in på det. Hennes man, jag en fantastisk kille i mina ögon, arbetar som bilmeck och är grymt driftig. De har båda en medfödd misstro mot staten och tar inte emot bidrag och med två tonåringar, i andra hand, i liten stuga på 65kvm ute i skogen (finns inte pengar eller möjlighet att få något annat). 

Det finns givetvis förklarande val från dem och omständigheter till att de lever så här, men det lever absolut i relativ fattigdom.

Jag har aldrig träffat någon som ser ner på en läkare. Vad är det för kretsar du rör dig i där ni anser att ni är finare än läkare? 

Jag rör mig inte i kretsar där vi anser oss finare än läkare, åtminstone inte öppet. Däremot har jag hört flera kommentarer om arbete i vård och skola, varav en som började på läkarprogrammet men insåg att arbetsvillkoren inte matchade det hen redan hade.