Vad är fattigdom?
Eller snarare den svenska varianten som kallas "relativ fattigdom".
Jag frågar för att min historiska erfarenhet är just den "relativa" fattigdomen. Vi invandrade hit i början av 1970-talet. Trots att båda föräldrarna hade arbeten (vilket var anlendingen till att jag tvingades att flytta hit) så var vi enligt den svenska definitionen av "fattigdom" fattiga.
Jag fick Stioxyl i julklapp under mina tonår t.ex. eftersom jag inte kände mig bekväm med min acne. Naturligtvis hade vi inte råd att resa utomlands och jag ärvde kläderna från mina äldre bröder. Att köpa kläder till mig, eller mina yngre syskon, i tonåren var inte att tänka på, ens med studiebidraget. Då fanns förvisso inte krav på att ha en iPhone, eller någon annan "smart phone" Men vi hade mat på bordet och blev inte vräkta pga. obetalda hyror.
Jag kan inte minnas att vi var fientligt avundsjuka på några av våra svenska klasskamrater som råkade bo i villa eller hade moderiktiga kläder. Men å andra sidan blev vi inte dömda för att inte ha det lika bra som dem heller. Eller snarare kanske man kan säga att vi inte uppfattade att vi blev "dömda" av svenskarna som hade det "bättre".
Min minnesbild av min barndom var att jag fick det mycket bättre när vi flyttade hit
