Anonym (ABC)

Tue 27 Sep 2022 16:01

264 svar

Opopulär åsikt, den bedragna har också ett ansvar

Tänker väl säkert många "shit du är dum i huvudet" men hear me out!

I många fall sker otrohet pga att något saknas i en relation och den otrogna har valt det absolut sämsta alternativet.
Vad händer då med det som saknas?

Och många ser också att den otrogna ska ha allt ansvar och ställa allt till rätta.

Men är det verkligen svaret?

Förstår absolut att man inte vill ta något ansvar för något man själv inte gjort eller skapat.

Har svårt att tänka mig att relationer håller i längden med otrohet inblandat där det bara är den ena som jobbar på att få det att fungera ( gäller förstås även tvärtom)

Mitt råd personligen skulle vara att känner man att man inte vill hjälpa till att jobba på relationen efter otrohet som bedragen eller bedragare, gör bara slut, det kommer bara ödslas tid som leder till samma resultat.

Skulle det ändå inte fungera efter båda parter jobbar på det, då har man ialla försökt.

Anonym (Jaha)

Mon 3 Oct 2022 11:17

#171

molly50 skrev 2022-10-03 08:51:58 följande:

Nej,du har rätt i att jag inte har något behov av att vara med någon annan.
Och skulle jag få det så skulle jag försöka lösa det problemet innan jag ens funderar på otrohet.

Och om personen inte vill ha en förändring utan tycker att allt fungerar bra?
Ska man då ändå tvinga sig till att stanna kvar i en relation man mår dåligt i,tycker du?
Tror du att otrohet kommer att vara lösningen på problemet?

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Anonym (sådär)

Mon 3 Oct 2022 13:13

#172

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-02 23:30:11 följande:

Ok. Jag läser TS som att frågeställningen handlar om när man är otrogen för att något saknas i en relation.
Om du tycker att din relation är bra har du förhoppningsvis inte den saknaden? Av intimitet, att uppmärksammas eller vad det nu gäller.

Om den otrogne då blir skuldbelagd för just det och fokus hamnar där finns själva orsaken kvar och behöver inte bearbetas. Och då kommer man aldrig framåt.

Hur tolkar du frågeställningen?

Ja, fast är det inte ganska naturligt att om två personer har ett problem som KAN lösas på ett civiliserat sätt men istället väljer den ene av dem att gå bärsärk och bete sig som en brunstig elefant i en porslinsbutik så kommer fokus hamna just där?

Det är ju precis därför vissa av oss argumenterar för att det är bättre att försöka lösa eventuella problem i relationen på ett öppet och civiliserat MED sin partner alternativt skilja sig istället för att börja ljuga för och manipulera sin partner för det kommer bara göra saker 100 ggr värre när det kommer fram.

Dessutom är det ju lång ifrån alltid det öht finns problem i relationen, folk är otrogna minst lika ofta bara för att de vill ha ombyte.

Anonym (sådär)

Mon 3 Oct 2022 13:21

#173

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 11:17:43 följande:

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Det är precis vad de INTE gör.... folk som knullar andra för att de helt enkelt vill knulla någon annan ä sin partner för ombyte kommer ju absolut inte uppmärksamma sin partner på att de är sugna på ombyte.

I det fall det faktiskt finns ett verkligt problem i relationen som tex obefintligt sexliv så är det säkert många som försökt lösa problemet med sin partner. Dvs de har påpekat att de vill ha ett fungerande sexliv. MEN de är väldigt sällan öppna med att om det inte blir löst så kommer de ha det med någon annan.

Ur ett ett känsloperspektiv så kan man säkert uppleva sin partner ovilja att ha sex som ett svek, men det kan lika väl ses som man vill två olika saker, en vill ha sex, den andra vill inte och att vilja olika saker i en relation är inte nödvändigtvis ett svek.

Dessutom går det inte att likställa med en otrohet eftersom att inte vilja ha sex är något som sker helt öppet och ger den andra alla möjligheter att förhålla sig till det och göra ett val....vilket otrohet som sker bakom ryggen på den andra absolut inte gör.

Anonym (Totte)

Mon 3 Oct 2022 13:24

#174

Nej men det är faktiskt inte samma sak, då den ena har makten att säga nej till sex och den andre har våldtäkt som alternativ till otrohet om den vill ha sex.

Anonym (B)

Mon 3 Oct 2022 13:37

#175

Anonym (Delat ansvar) skrev 2022-10-03 08:45:07 följande:

De flesta har "haft chansen". När du hade chansen hade du inget behov. När sex o intimitet o åtrå fungerar inom förhållandet så är det bara en del av allt annat. När det inte längre fungerar så blir det plötsligt en stor del. Mycket större än jag någonsin skulle trott innan. Lätt att skriva att man ska lämna men folk är stressade, blir påverkade av småbarnslivet, jobbar för mkt osv o vill inte bli lämnade för det.
Man kan inte bara lämna den man älskar sådär lätt som du skriver, hoppet finns kvar länge att det ska kunna vända om personen bara kommer till att vilja att det ska vända.

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 11:17:43 följande:

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Det är nog ingen som tror att det är lätt att lämna ett långvarigt förhållande där man byggt upp ett gemensamt liv. Men om det gått så långt att man har förlorat sin essens och värdighet på det sätt du beskriver så anser i alla fall jag att det är bäst att lämna förhållandet eftersom man inte längre mår bra i det och det inte ser ut att kunna förbättras.

Anonym (Totte)

Mon 3 Oct 2022 13:47

#176

Anonym (B) skrev 2022-10-03 13:37:19 följande:

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 11:17:43 följande:

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Det är nog ingen som tror att det är lätt att lämna ett långvarigt förhållande där man byggt upp ett gemensamt liv. Men om det gått så långt att man har förlorat sin essens och värdighet på det sätt du beskriver så anser i alla fall jag att det är bäst att lämna förhållandet eftersom man inte längre mår bra i det och det inte ser ut att kunna förbättras.

Håller med, men det kan ta tid att ta det steget. Man hoppas för länge.

Anonym (Jaha)

Mon 3 Oct 2022 17:17

#177

Anonym (sådär) skrev 2022-10-03 13:13:23 följande:

Ja, fast är det inte ganska naturligt att om två personer har ett problem som KAN lösas på ett civiliserat sätt men istället väljer den ene av dem att gå bärsärk och bete sig som en brunstig elefant i en porslinsbutik så kommer fokus hamna just där?

Det är ju precis därför vissa av oss argumenterar för att det är bättre att försöka lösa eventuella problem i relationen på ett öppet och civiliserat MED sin partner alternativt skilja sig istället för att börja ljuga för och manipulera sin partner för det kommer bara göra saker 100 ggr värre när det kommer fram.

Dessutom är det ju lång ifrån alltid det öht finns problem i relationen, folk är otrogna minst lika ofta bara för att de vill ha ombyte.

Jaha. Det är väl inte det som diskuteras i tråden? Och definitivt inte det du svarar på?
Ta dina halmgubbar med någon annan. Och sluta hänvisa till dina egna inlägg som ett det vore ett argument.

ClumsySmurf

Mon 3 Oct 2022 17:24

#178

Anonym (Delat ansvar) skrev 2022-10-03 08:45:07 följande:

De flesta har "haft chansen". När du hade chansen hade du inget behov. När sex o intimitet o åtrå fungerar inom förhållandet så är det bara en del av allt annat. När det inte längre fungerar så blir det plötsligt en stor del. Mycket större än jag någonsin skulle trott innan. Lätt att skriva att man ska lämna men folk är stressade, blir påverkade av småbarnslivet, jobbar för mkt osv o vill inte bli lämnade för det.
Man kan inte bara lämna den man älskar sådär lätt som du skriver, hoppet finns kvar länge att det ska kunna vända om personen bara kommer till att vilja att det ska vända.

"När du hade chansen hade du inget behov."

Att den otrognes situation alltid skiljer sej från de som aldrig varit otrogna och h*n har någon unik speciell insikt om hur det är att vara i deras situation är något som många av de som varit otrogna verkar inbilla sej, det är som att de inte vill tänka på att det kan vara något annat än bara situationen som påverkar vilka val folk gör.

Något annat de inte vill tänka på är hur mycket de själva kan ha bidragit till att relationen inte fungerar, jag skulle inte bli det minsta förvånad om det oftast är den otrogne som är den svaga länken, den som av egoistisk anledning har en dubbelstandard och förväntar sej att få mer än h*n ger.

Anonym (Jaha)

Mon 3 Oct 2022 17:39

#179

Anonym (B) skrev 2022-10-03 13:37:19 följande:

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 11:17:43 följande:

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Det är nog ingen som tror att det är lätt att lämna ett långvarigt förhållande där man byggt upp ett gemensamt liv. Men om det gått så långt att man har förlorat sin essens och värdighet på det sätt du beskriver så anser i alla fall jag att det är bäst att lämna förhållandet eftersom man inte längre mår bra i det och det inte ser ut att kunna förbättras.

Urholkningen sker gradvis.

Och de flesta har ju förhoppningen att partnern ska komma ur sin svacka, åter bli den uppmärksamma och bekräftande personen man blev kär i och kanske skaffade barn med. Det vanliga är ju att man hjälper denne med ursäkter.
"Mycket på jobbet", "påfrestande syskon", "otränad" och hundratals till.

Och det behöver inte vara sex som många verkar ha snöat in på för att förenkla alla resonemang. Uppskattning, närhet och att "bli sedd" kan ta många uttryck.
Grundliga mänskliga behov. Som föregår pådyvlat trams som trohet, lojalitet och annat tusen gånger om.

molly50

Mon 3 Oct 2022 17:44

#180

Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 11:17:43 följande:

Resonemanget är platt. Det finns som sagt flera parametrar.
Jag är övertygad om att alla försöker uppmärksamma partnern på att de saknar något när de upptäcker det. Försöker lösa det. Men det fungerar ju inte alltid, det är inte det enklaste att få någon annan att ändra inställning, känslor och allt vad det kan vara.
Men man vill, tror och hoppas. Tiden går. Man stannar i hopp om förbättring och att det finns annat i förhållandet som är helt ok. Eller barnen. Etc.
Men för vare dag försvinner en bit av din essens och värdighet. Ditt självförtroende.

Om man då vänder sig någonstans för att fylla den här saknaden. Bli uppmärksammad. Då är det ett svek. Men vem svek först i det här scenariot?
Vem blir boven? Vem ska ägna sig åt botgöring? Vem ska förändra sitt beteende?
Den lata jäveln som försummat sin partner, och i mina ögon den grundläggande delen i ett förhållande, behöver inte göra något åt sitt beteende. Han är ju den bedragne, offret i det hela.

Det är inte alla som försöker påtala problemen som finns.
Andra säter press på sin partner att få igång sin sexlust eller tjatar till sig sex.
Är det ändå den bedragnes fel om den andre partnern då väljer att vara otrogen?
Är andra dåliga val man gör också ens partners fel eller är man alltid ansvarig för sina egna handlingar?
Oavsett hur mycket du försöker försvara otrohet så är det ett eget val man gör och är också ansvarig för det.
Båda är ansvariga för hur förhållandet ser ut. Men det är inte en ursäkt för att vara otrogen.

Opopulär åsikt, den bedragna har också ett ansvar

INNEHÅLL