Kvinnor: vad har varit er anledning till att sluta tända på mannen?

Han var ego i sängen. Sexet tog max 2 minuter från han tog första initiativ tills han kom och så var det klart. Hade jag tur kände han på mitt underliv typ 5 sekunder men jag skulle nog runka honom tills han nästan kom... sen fick fick använda massa glidmedel för jag var ju torr eftersom jag inte blev kåt. Han ville snabbt in och typ 4 juck med kondom så var det klart... Hade jag tur hann jag smeka mej till en orgasm när han var på toa. Hann jag inte komma före han kom tillbaka från toan fick jag vara utan orgasm eller gå till badrummet och fixa det. I början försökte jag smeka mej med han med men tja det gav jag upp eftersom han bara suckade och undrade om jag inte var klar efter 30 sekunder. Han ville aldrig göra det skönt för mig eller röra mig. 

Mitt ex var bra i sängen, men det var ett ständigt gnäll på att det skulle vara mer och att det var fel på mig som var trött efter jag jobbat heltid och dessutom tagit allt ansvar natt, morgon o kväll för barn, hem, räkningar och i princip allt i vårat liv. Ja om han kan sitta och bajsa i timmar varje kväll för och slippa röja i köket efter middagen, tvätta och natta barn så förstår jag att han hade ork över för sex. Jag hade inte ens ork för fantasier...jo fantkseeade faktiskt ibland att han skulle dö.

ångrar mig att jag inte lämnade honom mycket tidigare. så många av mina bästa år jag slösade där med honom och körde slut på mig själv, men den ständiga känslan att inte räcka till för allt och alla. Hade tom ångest över att jag inte var mer kåt. Nu vet jag bättre. Det är inget fel på min kåthet, det var fel på honom.

Detta gäller min förste man (nr 2 är fantastisk...):

Ständigt snusande, äcklig snuslukt liksom inpyrd
Ljög frikostigt för att slippa ta ansvar, vilket ansvar som helst
Generös mot sig själv, snål mot andra
Seg och fantasilös i sängen

Kvinnans hormorner beskylls lite för lätt när mannen  kanske borde kolla på sin egen del i det hela. 

Håller med om det. Samtidigt så är det ju rent generellt så att människor borde titta på sin egen del i det hela i kärleksrelationer. Bara de svar som kommit i denna tråd visar ju hur lätt det är att lägga hela skulden på sin partner, där kvinnor berättar om hur deras man förändrats till det sämre vilket fått dem att tappa lusten. Men vad är deras egen del i relationssamspelet?

Jag förstår frågeställningen i tråden och tycker att den har ett värde i sig. Det kan vara bra för oss män att få bättre kunskap om vad kvinnor inte tycker om och kan tappa lusten av. Samtidigt visar svaren hur lätt det är att förlägga hela skulden på någon annan.

Instämmer. Jag skyller faktiskt inte på mitt ex, berättar bara min sida. I slutändan var det bådas fel. Han som valde att inte möta mig halvvägs (eller försöka) när jag påpekade att jag inte mådde bra över att han inte gjorde sin del av familjen ab och mitt fel som fann mig i det och hoppades på förändring (precis som han hoppades på att jag skulle bli magiskt kåt).

Kan man inte mötas i de enkla sakerna så är det dags att avsluta. Men det är en enorm press på att man som
kvinna ska vara duktig och bita ihop och kämpa för barnens skull. 

Nej nåt är det ju. Det finns givetvis många olika anledningar och ibland vet man ju inte riktigt varför eller när det började. Jag själv tycker kvinnans hormonella situation och klimakterie används för lättvindigt som anledning. En trist, frigid kvinna, 50+ som tappar sexlusten pga hormoner får lätt skulden. Är det hormonellt så är det inte så himla lätt att fixa heller. Många som inte är så sugna på sex med sin man längre är ju inte i närheten av klimakteriet. Eller har småbarn längre. 
Kvinnans hormorner beskylls lite för lätt när mannen  kanske borde kolla på sin egen del i det hela. 

Tack för förtydligandet, och jag beklagar att det blev så mellan er. Inte särskilt ovanligt tyvärr. Tror att det som man är svårt att förstå den där pressen som kvinna att vara duktig och bita ihop och kämpa osv.