Kvinnor: vad har varit er anledning till att sluta tända på mannen?

Många vuxna behöver växa upp helt enkelt. En relation/ äktenskap är livets största karriär. Många tar relationen för evigt och fly iväg vid första grälet. Så: många vuxna behöver lära sig hur man beter sig som vuxen när det uppstå problem. 

När han fortsätter ha kontakt med sitt ex. När han inte bryr sig om mig, inte stöttar och inte går att prata med. 

Anonym Tino, vadå naivt att bortse från mannens roll som familjeförsörjare? Jag och många med mig axlar den rollen som kvinna. Vad är det för dumheter. Du verkar helt fastvuxen i gamla stereotypa roller. 

Flera saker. Jag tappade långsamt respekten för honom. Han var min sambo och pappa till mina barn. Jag kanaliserade all min lust mot honom även om vi inte hade det så passionerat längre. Men han var liksom frånvarande. Han lät mig göra mer och mer hemma och slingrade sig ur saker. Och just det var förödande för mig. Då trodde jag att det var småbarnsliv och så men i efterhand kan jag se att han liksom abdikerade från att vara vuxen i relationen. Visst kan jag säga att det berodde på att han smet undan städ och tvätt. Nog blev jag irriterad när det var millimeterrättvisa när han gjorde grejer men inte när jag gjorde grejer. Tvättade han så var det minsann min tur att tvätta nästa gång. Hade jag tvättat var det inte så noga. Så visst bråkade vi om den faktiska städningen. Men egentligen var det nog grejen att han var en sådan man som liksom sket i familjen i praktiken även om han på pappret inte gjorde det. Handling trumfar åsikt. En dag insåg jag(många saker) att min livskamrat, den så kallade mannen i mitt liv helt sonika kunde låta mig gå i väggen av trötthet och längtan efter kamratskap i relationen men han iddes inte. Han kunde ljuga om att behöva stanna längre på jobbet för att slippa natta (jag tog flera i rad) men sedan ifrågasätta om jag ville gå en promenad så han fick ta två nattningar i rad. Jag blev så trött. Kände mig så ensam. Och lusten och attraktionen dog sakta. För hur kan man lämna sin partner i ensamhet när man ska vara en tvåsamhet?  Lärde mig att för mig är det enormt viktigt att min partner är den sortens person som tar ansvar för sin familj (inte det praktiska nödvändigtvis) och som bryr sig på djupet. Allt annat skapar förakt i nog. Förakt och bristande respekt för min partner leder till torka.

Han blev tjatig och desperat efter sex. Och egoistisk. Mindre sexiga egenskaper. Jag var bara så trött en kväll som hade blivit sen och vi skulle gå och lägga oss men han började förbereda en sexakt och plocka fram grejer. Blev irriterad att han bara brydde sig om vad han ville göra utan att ens bry sig om hur jag kände mig, inte ens när jag sa uttryckligen jag orkar inte nu jag vill bara sova. Men han lät mig inte sova utan inledde istället en lång diskussion, det där var början och en bra grund till min avtändning som bara blev värre efter allt fler diskussioner, då jag inte hade så mycket lust mer efter den där kvällen. Jag sa att de här diskussionerna är bara avtändande för mig, problemet blir värre men han lyssnade inte. Och att han inte lyssnade gav ännu mer näring till min avtändning.

Otrohet. 

Såg nu att jag skrev här i juni 22

Det var lite av en väckarklocka för jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra, och i min egen hjärna kändes det nu som jag blev missnöjd med relationen först i början av detta året. 

Planerade att härda ut tills barnet flyttar hemifrån nästa år men det börjar kännas långt.

Av alla svar att döma av i tråden så börjar jag förstå vissa samband mellan detta och en allmän bitterhet hmm.. hmm..

Det är naturens lag att kvinnan bara vill knulla första åren ( barnalstrande) sedan skall hon vidare o träffa ny man o knulla ( ny barnkull) o generna blandas o sprids,, att tro att man kan bara på ett sätt sp din kvinna vill ligga med dig livet ut är ett rejält självbedrägeri,,,

Jag slutade att vara pyroman.

Jag tröttnade på att han bara var gullig mot mig när han förväntade sig sex. Från början var han alltid gullig mot mig men allteftersom åren/decennierna gick så slutade det. Jag tog upp det med honom vid ett par tillfällen men han bara slog ifrån sig och sa att det stämde inte alls så då tröttnade jag. Vi har numera separata sovrum. Maken har lagt ner kommunikationsmässigt hemma. Han är generellt sur, initierar aldrig några samtal och sitter alltid med mobilen. Han vill gärna påskina att han är så himla smart så när jag gick med i Mensa så sa han direkt att där kan väl typ alla komma med bara man tränar lite.
Skulle hans vänner se hur han är hemma skulle dom bli chockade.

Är helt övertygad om att vi skiljer oss så snart barnen flyttar hemifrån. Är bra att vara två när man bor i hus och med den ekonomiska tryggheten, men ska bli skönt att köra solo sen.