Anonym (Buscar) skrev 2024-12-18 13:41:58 följande:
Våldet i nära relationer ser annorlunda ut än våldet på gatorna. Det är en helt annan psykologi. Kvinnor är mer utsatta än män och det behövs en särskild sorts insats. Det finns insatser för just individer som slår i nära relation. Det finns utbildning för polisen att hantera sånt. Och ja, det är ffa ett könskopplat problem. Det krävs naturligtvis insatser runt förövaren men också runt problematiken i stort, och det görs och har gjorts.
Varför ignorera att det är ett könskopplat problem? Alla förstår ju att alla män inte slår. Men handlar det om (mäns) attityder mot kvinnor som medverkar till att vissa män slår? Hur kan vi hjälpas åt till att göra samhället säkrare. Det borde kollas vidare på i jämställdhetens namn.
"
Men handlar det om (mäns) attityder mot kvinnor som medverkar till att vissa män slår?"
Enligt den vänsterfeministiska förklaringsmodellen är det så
Det ganska vanliga behandlingsprogrammet för män som slår kvinnor "duluth-modellen" baseras på feministiska teorier
det funkar inte.
för den som inte förstår kopplingen mellan "feministiska teori" och funkar inte har jag fetat en ledtråd i nedersta citatet
Metoder i arbetet med våldsutövare
En förstudie
Duluthmodellen
Duluthmodellen bygger på en teori om våld. Teorin säger att våld är ett
maktmedel. Våld har inte sina orsaker i emotionella problem som bristande
impulskontroll, bristande självkänsla eller bristande förmåga att kommuni-
cera. Män använder våld med en bestämd avsikt, och avsikten är att få kon-
troll över kvinnor. Männens makt och kontroll över kvinnor ingår i sam-
hällsordningen och därmed i socialiseringen av barn till vuxna män och
kvinnor. Även våldet är ett inlärt beteende. Det får stöd av tankar som rätt-
färdigar mäns makt och våldsanvändning, till exempel att bara en kan be-
stämma, att kvinnor vill bli dominerade av män och att det är naturligt för
män att slå om de blir arga eller kränkta.
...
I gruppen används olika medel för att påverka männens tänkande och bete-
ende: korta föreläsningar, gruppdiskussioner, videofilmer, som illustrerar
mäns kontrolltekniker och våldshandlingar, formulär för att analysera sådant
beteende, rollspel, praktiska övningar i jämställt och respektfull beteende,
och handlingsplaner med personliga mål, som följs upp varje vecka
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2011-10-19.pdfForskare har kartlagt forskningen om våld i nära relationer
När det gäller behandlingsinsatser för våldsutövare är resultatet entydigt, enligt Susanne Strand.
- Vi vet nu utifrån materialet att majoriteten av de program som har använts, de fungerar inte. Översikterna är så många och alla har samma resultat. Det finns evidens för att insatserna har låg eller ingen påverkan på återfall för våldsutövare, säger Susanne Strand.
De program som enligt kartläggningen inte har någon effekt är sådana som bygger på den så kallade Duluth-modellen.
? De här programmen utgår inte från individen utan är en slags ?one size fits all?. När behandlingen däremot anpassas till individen så visar kartläggningen att det finns evidens för att den fungerar. Kriminalvårdens nya program Predov är ett sådant program. Det tar utgångspunkt i riskfaktorer, däribland missbruk, säger Susanne Strand.
www.uu.se/centrum/nck/kunskapsbank-om-vald/om-kunskapsbanken/intervjuer-i-ncks-kunskapsbank/arkiv/2022-03-24-forskare-har-kartlagt-forskningen-om-vald-i-nara-relationer Intimate Partner Violence: New Perspectives in Research and Practice
Elizabeth A. Bates & Julie C. Taylor
From the 1970s onwards, as social awareness grew, so did a body of research that explored and tried to understand violence against women. This research, and the models that evolved from it, presented IPV as an issue of gendered violence meaning specifically: ?Gender?based violence against women shall mean violence that is directed against a woman because she is a woman or that affects women disproportionately? (European Institute for Gender Equality, 2018). Feminist researchers such as Dobash and Dobash (1979, 2004) believe that the cause of IPV is gender, and that it should always be studied in the context of gender (e.g. McHugh, Livingston, & Ford, 2005).
Proponents of this model suggest that men use violence as one mechanism to control and dominate women; this control is of a social and historically constructed origin,
arising out of gender inequality and male privilege. As a model for understanding IPV,
it has provided the framework for a wealth of research that worked with women as victims, and men (often in prison or mandated to programmes) as perpetrators to try and understand the abuse and reduce its impact on women.
The Duluth Model was established in the United States in 1981 as an intervention programme derived from the Duluth Domestic Abuse Intervention Project (Pence &
Paymar, 1993). It was designed to protect women from the tyranny of abusive men.
The programme?s curriculum is founded upon the concept of male power and control within relationships. The central feature of the model is a ?Power and Control Wheel? which has become their signature symbol. Their treatment of aggression within a relationship was based on the assumption that men?s violence was always driven by power and control and that any aggression perpetrated by a female partner must be self-defensive. The empirical basis of their model came from a sample of nine clients made up of men who had perpetrated IPV, and women who had been victim of it. The authors of the model omitted to acknowledge the problems that are associated with generalising from such a small and unrepresentative sample (Dutton & Corvo, 2006); yet one of the authors did later acknowledge:
By determining that the need or desire for power was the motivating force behind battering, we created a conceptual framework that, in fact, did not fit the lived experience of many of the men and women we were working with?Speaking for myself, I found that many of the men I interviewed did not seem to articulate a desire for power over their partner. Although I relentlessly took every opportunity to point out to men in the groups that they were so motivated and merely in denial, the fact that few men ever articulated such a desire went unnoticed by me and many of my co-workers.
Eventually, we realized that we were finding what we had already predetermined to find.
(Pence, 1999; pp. 2930).
Since the 1980s, this model has become the dominant way of understanding IPV,
and has been influential in research, policy, and practice, and despite Pence?s (1999) comments, the Duluth Model, and its derivatives, remains the most prevalent approach to perpetrator treatment in many Western countries. Despite this dominance, there is a body of literature that has undermined this approach from a theoretical and practical standpoint. For example, research has demonstrated that this approach ignores many factors known to influence men?s and women?s IPV such as: emotional dysregulation (Birkley & Eckhardt, 2015), the overlap between IPV and general aggression (e.g. Bates, Graham-Kevan, & Archer, 2014), and relationship dynamics such as bidirectional IPV (Langhinrichsen-Rohling, Misra,
Selwyn, & Rohling, 2012). From an intervention perspective, studies that have explored the effectiveness of Duluth-based interventions have largely found them to be unsuccessful.