Måste göra abort men jag vill inte.

Din poäng är helt rätt, kvinnan bestämmer, det är kvinnans val.

Men hon behöver även ta med i beräkningen alla aspekter av detta val.

Risken att valet att trotsa mannen vilja kan mycket väl leda till att familjen slits itu är allt annat än liten.

Mannen föreställer sig nog nu framtiden utefter de redan existerande barnen, att ni är si o så gamla när de flyger ut o så...
Nu helt plötsligt ställs hela livsplaneringen på kant och han inser att han inte behöver ta ledigt från jobbet när nya ungen slutar grundskolan för då är han pensionär....

TS kan mycket väl om 1år sitta i en 3rummare i nån ruffig förort med 2 skolbarn varannan vecka och en nyfödd på armen. Är det i så fall värt det?

Nu skrev ju ts att han skulle stanna men även om han hade hotat med att dra så är det absolut värt det. Valet mellan en efterlängtad bebis på armen eller ledsen och ångestfylld med ett rövhål är inte så svårt..

Jag var lite i samma situation som du i början av sommaren. Blev oplanerat gravid med nr 4, dock yngre (33 år) Har sedan tidigare barn som idag är 8, 6 och 1,5 år. Vägde en massa för och emot, mådde skit av att tvingas ta ett beslut. sambon var dock motsatt till din, då han ville behålla men sa att valet var mitt. Jag fick ett tidigt vul och då kände jag bara att NEJ jag kan inte ta bort mitt barn, redan så högt älskad. Tänkte att detta kanske ändå är meningen, att denna lilla ska komma till oss. Är nu i v 15 och hoppas allt ska gå bra. Går hos psykolog för att få samtalsstöd i alla tankar och känslor. Vilket jag tkr du/ni oxå ska göra.

Behåll om hjärtat säger så. Ni var två om att göra barnet men det är din kropp. Skulle din man lämna dig för det så är han kanske ändå inte den mannen som du vill fortsätta leva med, som ?tvingade? dig till en abort. Du kommer ångra dig för resten av ditt liv då du faktiskt längtat efter detta barn.

Tack för att du delar din resa.

Jag hoppas också att jag kommer fram till ett beslut snart. Behåller jag vill jag kunna känna mig avslappnad och njuta så fort som möjligt för min och bebis skull. Ska jag inte behålla så vill jag bara få det överstökat så fort som möjligt.

Hur i hela friden kunde det bli såhär!!! (Ja jag fattar hur) Med båda barnen tog det 3 månader av försökande innan + kom och nu så resulterar ett litet hoppsan i en graviditet och jag är 39 år?!?!?

Såg ditt inlägg och kände att jag måste svara dig. Vi befinner oss nämligen i en liknande situation du och jag. Jag är gravid i vecka 10+4. Är 45 år fyllda och ska om allt går vägen få en liten bebis i slutet på mars. Graviditeten var oplanerad. Jag har ätit ceracette i massa år men är nu trots det på väg att bli mamma igen. Har två barn, en flicka 12 år och en pojke snart 15 år. Min man och jag har känt varandra i 18 år. Han tycker att vi är för gamla, men jag vill ändå behålla barnet. Har så gott som helt bestämt mig för att abort inte är ett alternativ för mig. Jag liksom du välkomnar det lilla knytet i magen. Ålder ska inte avgöra om man får bli mamma eller inte!! Jag vill bara säga - stå på dig! Det är ditt val!!

Du vill att nån ska tala om hur du ska göra. Jag instämmer med de andra: Behåll för tusan :) Jag har gjort en abort, när jag va 23. Helt oplanerat gravid med preventivmedel, med "fel" man. Det var en av de mest fruktansvärda grejer jag genomlidit. Men rätt beslut och har aldrig ångrat mig. Men det här är nåt annat. Du har en familj, det är "sista" chansen och din man har sagt att han stannar vid din sida. Kör så det ryker! Lycka till!!!

Grattis till bebis

Han lämnar mig inte och tvingar mig inte till någonting. Han säger bara hans tankar och de är att han inte vill ha ett till barn. Men han vill samtidigt inte att jag ska göra abort heller för han vet att det kommer att förändra mig. Men det kommer en bebis också göra. Det är det som är så svårt. Hjärtat och kroppen säger en sak men hjärnan och förnuftet en annan. Vill jag skaffa ett till barn med någon som faktiskt inte vill?.

Grattis till bebis

Är din man i samma ålder som dig?

Det är då svårt när hjärtat och hjärnan säger 2 olika saker. Vill bara landa i ett beslut men det verkar ta sin tid. Tid som jag känner att jag inte riktigt har.

Nej, måste måste du inte. Ytterst sällan man verkligen måste göra en abort. Du vill egentligen inte heller. Och då ska du inte. Vad gäller åldern är det ju jättemånga som varit både i er ålder och betydligt äldre när de får barn. Bla jag och min man.   

Är yngre, men har varit i en liknande sits. Vi hade tre barn och min mens var sen. Vi hamnade i en "tänk om"-diskussion, och det visade sig att vi hade väldigt olika tankar. Min man tyckte i princip att abort var givet, men jag förklarade att abort är INTE ett alternativ för mig, helt enkelt. Visade sig att jag inte var gravid, och jag sa till min man att det nog vore bäst om han steriliserar sig, och han höll med. Jag klargjorde att jag nog ville ha ett fjärde barn, men han var helt på det klara med att han INTE ville ha fler, och jag påtalade också att abort inte är ett alternativ.

Innan han hann komma till skott, blev jag gravid. Min man blev chockad, jag med. Jag fick ärligt talat panik, medan min man var den som lugnade mig och sa att det blir bra! Ett till barn att älska och följa genom livet.

Nu har vi våra fyra barn, och jag känner mig HELT färdig! Min man däremot är nu den som säger att vi kanske vill ha en femma också, om några år? Vår lilla fyra är verkligen makens lilla ögonsten. Denna gång är han betydligt mer avslappnad kring bebistiden faktiskt. Man vet ju vad man sysslar med denna gång, och hur fort det går.

Så kan det ju också gå. Gör inte en abort du inte själv helhjärtat vill göra.