Måste göra abort men jag vill inte.

Fast hur ska det hjälpa? Detta gå ju inte att kompromissa om. Det är din kropp och du som är gravid. Har man sex kan det bli barn. Han får gilla läget. 

Men om de pratat om att han ska sterilisera sig så verkar de ju vara överens om inga fler barn.

Man kan också tänka att man vet vad man har men inte vad man får.

Ni har det bra nu med de barn ni har, din man är nöjd och ni hade gemensamt bestämt er för att inte skaffa fler.

Men nu är du gravid och vill äventyra alltihopa genom att behålla trots att din man absolut inte vill.

Vad händer om du behåller och det visar sig att din man verkligen inte är särskilt engagerad, det kanske t o m blir såna splittringar mellan er att relationen tar slut och barnen får delat boende mellan er.

Vad händer om barnet visar sig ha speciella behov/funktionsnedsättningar som stjäl tid från de andra barnen och med en redan (kanske) oengagerad pappa som inte ens ville ha ett till barn?

Förstår inte varför man inte bara kan vara nöjd med det man redan har och stanna där, acceptera läget att det inte är läge s a s. 

Ibland får man faktiskt stå tillbaka och inte gå på varenda impuls som känns lockande för stunden. Stå för det man var överrens om.

Du sätter din man i en jäkligt tuff sits också, han behöver ju deala med din kovändning helt plötsligt som kommer förändra hans liv och förutsättningar totalt.

Båda besluten är tuffa, men jag skulle tänka långsiktigt och inte äventyra det jag redan har, och som faktiskt fungerar.

Inte nödvändigtvis.

Finns kvinnor som vill egentligen ha flera barn , men vill hellre att mannen steriliserar sig än att de skulle göra abort(er ) mot sin vilja.

Jojo, men då kanske man ska säga vad man egentligen vill så man slipper hamna i situation där man tror man är överens men inte är det.

Otroligt egoistiskt att behålla i TS situation tycker jag.

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd och kvävd då jag utgått från att vi var överrens om att inte ha fler barn. 

Det är väl klart att en kvinna med bebislängtan kommer orka börja om på nytt med bebis, men en man på 48 som inte vill ha fler barn, som är klar med bebisliv... det kan bli hur dåligt som helst. 

Man kan också tänka att man vet vad man har men inte vad man får.

Ni har det bra nu med de barn ni har, din man är nöjd och ni hade gemensamt bestämt er för att inte skaffa fler.

Men nu är du gravid och vill äventyra alltihopa genom att behålla trots att din man absolut inte vill.

Vad händer om du behåller och det visar sig att din man verkligen inte är särskilt engagerad, det kanske t o m blir såna splittringar mellan er att relationen tar slut och barnen får delat boende mellan er.

Vad händer om barnet visar sig ha speciella behov/funktionsnedsättningar som stjäl tid från de andra barnen och med en redan (kanske) oengagerad pappa som inte ens ville ha ett till barn?

Förstår inte varför man inte bara kan vara nöjd med det man redan har och stanna där, acceptera läget att det inte är läge s a s. 

Ibland får man faktiskt stå tillbaka och inte gå på varenda impuls som känns lockande för stunden. Stå för det man var överrens om.

Du sätter din man i en jäkligt tuff sits också, han behöver ju deala med din kovändning helt plötsligt som kommer förändra hans liv och förutsättningar totalt.

Båda besluten är tuffa, men jag skulle tänka långsiktigt och inte äventyra det jag redan har, och som faktiskt fungerar.

Otroligt egoistiskt att behålla i TS situation tycker jag.

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd och kvävd då jag utgått från att vi var överrens om att inte ha fler barn. 

Det är väl klart att en kvinna med bebislängtan kommer orka börja om på nytt med bebis, men en man på 48 som inte vill ha fler barn, som är klar med bebisliv... det kan bli hur dåligt som helst. 

Exakt samma kan man skriva om en påtvingad abort.

Otroligt egoistiskt?

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd osv.

Mannen har valmöjligheten att sterilisera sig.

I Sverige har kvinnor rätten till fri abort , inte skyldighet att göra abort mot sin vilja , även om vissa inte verkar förstå skillnaden?

Klart jag inte kan bestämma över TS, jag gav bara en annan vinkel mot övriga här i tråden.

Alla beslut man tar får konsekvenser. På gott och ont.