Måste göra abort men jag vill inte.

Man kan också tänka att man vet vad man har men inte vad man får.

Ni har det bra nu med de barn ni har, din man är nöjd och ni hade gemensamt bestämt er för att inte skaffa fler.

Men nu är du gravid och vill äventyra alltihopa genom att behålla trots att din man absolut inte vill.

Vad händer om du behåller och det visar sig att din man verkligen inte är särskilt engagerad, det kanske t o m blir såna splittringar mellan er att relationen tar slut och barnen får delat boende mellan er.

Vad händer om barnet visar sig ha speciella behov/funktionsnedsättningar som stjäl tid från de andra barnen och med en redan (kanske) oengagerad pappa som inte ens ville ha ett till barn?

Förstår inte varför man inte bara kan vara nöjd med det man redan har och stanna där, acceptera läget att det inte är läge s a s. 

Ibland får man faktiskt stå tillbaka och inte gå på varenda impuls som känns lockande för stunden. Stå för det man var överrens om.

Du sätter din man i en jäkligt tuff sits också, han behöver ju deala med din kovändning helt plötsligt som kommer förändra hans liv och förutsättningar totalt.

Båda besluten är tuffa, men jag skulle tänka långsiktigt och inte äventyra det jag redan har, och som faktiskt fungerar.

Otroligt egoistiskt att behålla i TS situation tycker jag.

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd och kvävd då jag utgått från att vi var överrens om att inte ha fler barn. 

Det är väl klart att en kvinna med bebislängtan kommer orka börja om på nytt med bebis, men en man på 48 som inte vill ha fler barn, som är klar med bebisliv... det kan bli hur dåligt som helst. 

Exakt samma kan man skriva om en påtvingad abort.

Otroligt egoistiskt?

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd osv.

Mannen har valmöjligheten att sterilisera sig.

I Sverige har kvinnor rätten till fri abort , inte skyldighet att göra abort mot sin vilja , även om vissa inte verkar förstå skillnaden?

Du gör dig bara löjlig av att hålla på sådär. Otroligt osympatiskt skrivet.

Som jag förstått TS så var båda överens om att inte skaffa fler barn och t o m planerat sterilisering. TS var ok med att inte skaffa fler barn, vem har då varit tydligast visar det sig? mannen som verkligen inte vill ha barn eller TS som nu är gravid och vill behålla. Det påverkar väl i allra högsta grad hennes man som du så nedlåtande förminskar här.

Vet inte om du blandar ihop vad TS faktiskt skrivit och vad jag har skrivit, jag ville ge lite andra vinklar på det hela men det var ju inte poppis.

TS bebis är ju inte önskat av pappan. Jag tycker det är fel premisser att skaffa barn då. Speciellt när man varit överens om att inte ha fler barn.

Som sagt, oavsett vilka val man gör i livet så kommer de att få konsekvenser. Vilka vet man dock inte på förhand.

Blir en del otydligheter här...

Pratat länge om sterilisering trots att TS har stor barnlängtan. 

Och varför stress för att tiden går fort? Vad är hon rädd för att missa?

Det är ju väldigt tydligt att mannen inte vill ha fler barn, TS har gått med på det och de har pratat om sterilisering. Nu är hon gravid och ser det positiva i det.

Ja, ni behöver verkligen reda ut det här med någon professionell!

Abort är en hemsk sak att göra, även om vi här i Sverige nu under några decennier blivit indoktrinerade att tycka att det inte är någon big deal, och att det är vår "rätt" som kvinnor. Fast det i verkligheten ofta är barnafadern som bestämmer att aborten ska göras, och om vi är unga även våra föräldrar. Dock har vi fortfarande rätten att tänka och känna efter själva, vi "måste" aldrig göra en abort!

Om vi hade levt i ett land där det krävdes en utredning för att få abort så skulle du inte ha ditt problem, TS, för era skäl skulle inte räcka för att få det beviljat. 40 respektive 48 år är ingen ålder alls, om ni inte lider av sjukdomar eller funktionshinder som åldrat er i förtid. 

De barn ni har är också redan så stora, så att det inte alls kommer att bli samma påfrestning som att ha tre små barn samtidigt - som många har idag, eftersom de börjar sent och då har bråttom att hinna få den trio de önskar sig. Storasyskonen i ert fall är ju så stora att de redan kan hjälpa till med hushållsarbete och passning av småsyskonet. Det har barn alltid fått göra i historien, och de växer av det - mognar tidiigare än andra barn och får mer ansvarskänsla och struktur även när det gäller andra saker!