Måste göra abort men jag vill inte.

Det är helt olika saker att han steriliserar sig om han vill och att hon gör abort mot sin vilja när hon är redan gravid.

Fast hur ska det hjälpa? Detta gå ju inte att kompromissa om. Det är din kropp och du som är gravid. Har man sex kan det bli barn. Han får gilla läget. 

Exakt samma kan man skriva om en påtvingad abort.

Otroligt egoistiskt?

Skulle min partner göra något sådant mot mig skulle det vara slutet. En långsam väg mot skilsmässa. Tyvärr.

Det skulle bli separation pga av att jag skulle känna mig överkörd osv.

Mannen har valmöjligheten att sterilisera sig.

I Sverige har kvinnor rätten till fri abort , inte skyldighet att göra abort mot sin vilja , även om vissa inte verkar förstå skillnaden?

Tur att du är så storsint ifall din partner skulle kasta omkull hela din värld på något du var helt oförberedd på och trodde ni var överens om.

Många egoister i den här tråden tydligen... du, jag och allihopa 

Abort är en hemsk sak att göra, även om vi här i Sverige nu under några decennier blivit indoktrinerade att tycka att det inte är någon big deal, och att det är vår "rätt" som kvinnor. Fast det i verkligheten ofta är barnafadern som bestämmer att aborten ska göras, och om vi är unga även våra föräldrar. Dock har vi fortfarande rätten att tänka och känna efter själva, vi "måste" aldrig göra en abort!

Om vi hade levt i ett land där det krävdes en utredning för att få abort så skulle du inte ha ditt problem, TS, för era skäl skulle inte räcka för att få det beviljat. 40 respektive 48 år är ingen ålder alls, om ni inte lider av sjukdomar eller funktionshinder som åldrat er i förtid. 

De barn ni har är också redan så stora, så att det inte alls kommer att bli samma påfrestning som att ha tre små barn samtidigt - som många har idag, eftersom de börjar sent och då har bråttom att hinna få den trio de önskar sig. Storasyskonen i ert fall är ju så stora att de redan kan hjälpa till med hushållsarbete och passning av småsyskonet. Det har barn alltid fått göra i historien, och de växer av det - mognar tidiigare än andra barn och får mer ansvarskänsla och struktur även när det gäller andra saker!

Lite egoistiskt, 
Din man vill inte gå igenom småbarnsåren igen vid 50-årsåldern, och vara kring 70 när barnet tar studenten. Helt korrekt, du är 10 år yngre än din man, sätt dig i hans situation. 

Sluta vara egoistisk och ta ansvar. Använd skydd nästa gång. 

Hade det varit min man hade han anklagat mig för att ha lurat honom till detta. Vilket får jag faktiskt tror du gjort, då du önskat detta i 4 år.

Man kan också tänka att man vet vad man har men inte vad man får.
Ni har det bra nu med de barn ni har, din man är nöjd och ni hade gemensamt bestämt er för att inte skaffa fler.
Men nu är du gravid och vill äventyra alltihopa genom att behålla trots att din man absolut inte vill.
Vad händer om du behåller och det visar sig att din man verkligen inte är särskilt engagerad, det kanske t o m blir såna splittringar mellan er att relationen tar slut och barnen får delat boende mellan er.
Vad händer om barnet visar sig ha speciella behov/funktionsnedsättningar som stjäl tid från de andra barnen och med en redan (kanske) oengagerad pappa som inte ens ville ha ett till barn?

Förstår inte varför man inte bara kan vara nöjd med det man redan har och stanna där, acceptera läget att det inte är läge s a s. 
Ibland får man faktiskt stå tillbaka och inte gå på varenda impuls som känns lockande för stunden. Stå för det man var överrens om.
Du sätter din man i en jäkligt tuff sits också, han behöver ju deala med din kovändning helt plötsligt som kommer förändra hans liv och förutsättningar totalt.

Båda besluten är tuffa, men jag skulle tänka långsiktigt och inte äventyra det jag redan har, och som faktiskt fungerar.

Lite egoistiskt, 

Din man vill inte gå igenom småbarnsåren igen vid 50-årsåldern, och vara kring 70 när barnet tar studenten. Helt korrekt, du är 10 år yngre än din man, sätt dig i hans situation. 

Sluta vara egoistisk och ta ansvar. Använd skydd nästa gång. 

Hade det varit min man hade han anklagat mig för att ha lurat honom till detta. Vilket får jag faktiskt tror du gjort, då du önskat detta i 4 år.