Inlägg från: Anonym (3-barnsmamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (3-barnsmamma)

    Måste göra abort men jag vill inte.

    Jag var lite i samma situation som du i början av sommaren. Blev oplanerat gravid med nr 4, dock yngre (33 år) Har sedan tidigare barn som idag är 8, 6 och 1,5 år. Vägde en massa för och emot, mådde skit av att tvingas ta ett beslut. sambon var dock motsatt till din, då han ville behålla men sa att valet var mitt. Jag fick ett tidigt vul och då kände jag bara att NEJ jag kan inte ta bort mitt barn, redan så högt älskad. Tänkte att detta kanske ändå är meningen, att denna lilla ska komma till oss. Är nu i v 15 och hoppas allt ska gå bra. Går hos psykolog för att få samtalsstöd i alla tankar och känslor. Vilket jag tkr du/ni oxå ska göra.

    Behåll om hjärtat säger så. Ni var två om att göra barnet men det är din kropp. Skulle din man lämna dig för det så är han kanske ändå inte den mannen som du vill fortsätta leva med, som ?tvingade? dig till en abort. Du kommer ångra dig för resten av ditt liv då du faktiskt längtat efter detta barn.

  • Anonym (3-barnsmamma)
    Anonym (Tragisk) skrev 2021-08-27 17:09:12 följande:

    Jag är här har haft 2 fullspäckade dagar så jag har inte hunnit med att gå in här.

    Jag känner att jag nog valde fel rubrik. Det är inte min man som tvingar mig till någonting. Det är mer jag som gör det men ändå inte. Det är så otroligt svårt att förklara.

    Jag vill ha ett barn till men i min värld så skaffar vi båda barn detta är bådas ?fel?! Båda ska vilja ha det får då blir det bäst. Det är inte samma härliga känsla nu som med de andra 2 som vi BÅDA ville ha.

    Han oroar sig för framtiden att han kommer vara så gammal och inte finnas där för barnet när hen behöver hjälp i vuxenlivet. Han älskar alla sina barn och vill kunna vara där för dem i alla stadier i deras liv och orka kunna vara det fysiskt.

    Vi båda oroar oss för att detta barn ska få någon diagnos som gräver ännu mer av oss och att orken kanske inte kommer finnas där i tillräcklig utsträckning.

    Så många aspekter som spelar in som vi båda pratar om.

    Det är mitt beslut i slutändan och det är han helt på det klara med och stöttar mig helhjärtat. Men det är ändå kaos i kroppen då det känns som att vilket beslut jag än fattar kommer vara dåligt. Det kommer att påverka vår relation negativt.

    Kommer man känna sig otroligt gammal i alla situationer? Kommer barnet skämmas över att ha så gamla föräldrar? Sådana frågor kommer också upp och spelar in. Skulle vilja ta bort antingen huvudet eller hjärtat så det inte var sån kaos.


    Förstår tankarna kring att man är för ?gammal?, att man inte kommer finnas där osv.. men det vet ni ju inte. Ingen vet hur länge man ska leva, en ung förälder kan bli sjuk/dö långt innan en som är betydligt äldre. Barnet kan få diagnos som kräver mycket. Men de barnen ni har finns det inte heller några garantier för så jag anser att man inte riktigt kan tänka på det sättet, vi vet inget om vad framtiden bär med sig.

    Det är inte enkelt att ta ett beslut men någonstans måste man göra ett val. Antingen bestämmer man sig för att behålla och lär sig leva med det valet. Eller så väljer man abort och då oxå bestämmer sig för att det valet är rätt och sedan ältar man inte det. Alla är olika men hur eller hur kommer båda valen förändra er, hur det blir vet ingen.
Svar på tråden Måste göra abort men jag vill inte.