Inlägg från: Anonym (Tragisk) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tragisk)

    Måste göra abort men jag vill inte.

    Snart 40 och blivit väldigt oplanerat gravid. Jag har velat ha nr 3:a i 4 år men min man har sagt nej. Han skulle vara 48 när barnet föds och det tycker han är alldeles för gammalt. Jag känner väl eg att jag är för gammal också men bebislängtan är så stor. Barnen är 9 och 6 och 9:åringen vill inte heller ha ett till syskon men det lägger jag väldigt lite vikt vid.

    Om jag gör abort så kommer jag vara så ledsen så länge och alla kommer att märka av det. Gör jag inte abort kommer mannen att tycka att jag gjort fel beslut men stanna. Men varje gång han blir frustrerad pga bebis så som att inte få sova tex så kommer jag att känna att han inte vill ha barnet. Och må dåligt över det. Hur jag än gör så kommer detta att blir skit! Jag vill bara att någon ska tala om för mig vad som är bästa beslutet ????

  • Svar på tråden Måste göra abort men jag vill inte.
  • Anonym (Tragisk)

    Vi kanske skulle behöva ta kontakt med en kurator. Vi har pratat länge om att han ska sterilisera sig, just för att han inte vill ha fler barn men vi hann inte så långt.

    Känner en sån stress för tiden går så fort. Jag visste att han inte vill ha barn lika mycket som att han visste hur gärna jag vill ha en till så vi har båda lika stor del i att vi hamnade här. Jag ser det positiva han ser det negativa. Som sagt, vi behöver nog gå och prata med någon. Tack till dig som skrev det.

  • Anonym (Tragisk)
    Anonym (MissE) skrev 2021-08-25 20:29:47 följande:

    Hej, vilken tuff situation för er. Mycket att fundera över. Om du gör abort för att din man vill finns risken att du kommer ångra dig och då kanske ändå inte ert äktenskap går att rädda.

    Vill bara berätta om vad som hände mig och min man. Vi hade 2 barn och hade bestämt att det inte skulle bli fler. Jag blev dock oplanerat gravid. Hade precis fått drömjobbet så det kändes helt fel med en graviditet. Jag tänkte till och med att jag skulle göra abort. Det hela slutade med att jag fick uteblivet missfall.

    Efter det så blev längtan efter en 3:a stor. Jag var närmare 40 år också när vi fick 3:an. De stora barnen hjälper till mycket och storasyskonen är verkligen lillebrors idoler. Vad du än beslutar dig för så hoppas jag att du kommer fram till det som är rätt beslut fördig. Varm kram


    Tack för att du delar din resa.

    Jag hoppas också att jag kommer fram till ett beslut snart. Behåller jag vill jag kunna känna mig avslappnad och njuta så fort som möjligt för min och bebis skull. Ska jag inte behålla så vill jag bara få det överstökat så fort som möjligt.

    Hur i hela friden kunde det bli såhär!!! (Ja jag fattar hur) Med båda barnen tog det 3 månader av försökande innan + kom och nu så resulterar ett litet hoppsan i en graviditet och jag är 39 år?!?!?
  • Anonym (Tragisk)
    Anonym (3-barnsmamma) skrev 2021-08-25 20:54:24 följande:

    Jag var lite i samma situation som du i början av sommaren. Blev oplanerat gravid med nr 4, dock yngre (33 år) Har sedan tidigare barn som idag är 8, 6 och 1,5 år. Vägde en massa för och emot, mådde skit av att tvingas ta ett beslut. sambon var dock motsatt till din, då han ville behålla men sa att valet var mitt. Jag fick ett tidigt vul och då kände jag bara att NEJ jag kan inte ta bort mitt barn, redan så högt älskad. Tänkte att detta kanske ändå är meningen, att denna lilla ska komma till oss. Är nu i v 15 och hoppas allt ska gå bra. Går hos psykolog för att få samtalsstöd i alla tankar och känslor. Vilket jag tkr du/ni oxå ska göra.

    Behåll om hjärtat säger så. Ni var två om att göra barnet men det är din kropp. Skulle din man lämna dig för det så är han kanske ändå inte den mannen som du vill fortsätta leva med, som ?tvingade? dig till en abort. Du kommer ångra dig för resten av ditt liv då du faktiskt längtat efter detta barn.


    Grattis till bebis

    Han lämnar mig inte och tvingar mig inte till någonting. Han säger bara hans tankar och de är att han inte vill ha ett till barn. Men han vill samtidigt inte att jag ska göra abort heller för han vet att det kommer att förändra mig. Men det kommer en bebis också göra. Det är det som är så svårt. Hjärtat och kroppen säger en sak men hjärnan och förnuftet en annan. Vill jag skaffa ett till barn med någon som faktiskt inte vill?.
  • Anonym (Tragisk)
    Överraskning2022 skrev 2021-08-25 21:08:24 följande:

    Såg ditt inlägg och kände att jag måste svara dig. Vi befinner oss nämligen i en liknande situation du och jag. Jag är gravid i vecka 10+4. Är 45 år fyllda och ska om allt går vägen få en liten bebis i slutet på mars. Graviditeten var oplanerad. Jag har ätit ceracette i massa år men är nu trots det på väg att bli mamma igen. Har två barn, en flicka 12 år och en pojke snart 15 år. Min man och jag har känt varandra i 18 år. Han tycker att vi är för gamla, men jag vill ändå behålla barnet. Har så gott som helt bestämt mig för att abort inte är ett alternativ för mig. Jag liksom du välkomnar det lilla knytet i magen. Ålder ska inte avgöra om man får bli mamma eller inte!! Jag vill bara säga - stå på dig! Det är ditt val!!


    Grattis till bebis

    Är din man i samma ålder som dig?

    Det är då svårt när hjärtat och hjärnan säger 2 olika saker. Vill bara landa i ett beslut men det verkar ta sin tid. Tid som jag känner att jag inte riktigt har.
  • Anonym (Tragisk)

    Jag är här har haft 2 fullspäckade dagar så jag har inte hunnit med att gå in här.

    Jag känner att jag nog valde fel rubrik. Det är inte min man som tvingar mig till någonting. Det är mer jag som gör det men ändå inte. Det är så otroligt svårt att förklara.

    Jag vill ha ett barn till men i min värld så skaffar vi båda barn detta är bådas ?fel?! Båda ska vilja ha det får då blir det bäst. Det är inte samma härliga känsla nu som med de andra 2 som vi BÅDA ville ha.

    Han oroar sig för framtiden att han kommer vara så gammal och inte finnas där för barnet när hen behöver hjälp i vuxenlivet. Han älskar alla sina barn och vill kunna vara där för dem i alla stadier i deras liv och orka kunna vara det fysiskt.

    Vi båda oroar oss för att detta barn ska få någon diagnos som gräver ännu mer av oss och att orken kanske inte kommer finnas där i tillräcklig utsträckning.

    Så många aspekter som spelar in som vi båda pratar om.

    Det är mitt beslut i slutändan och det är han helt på det klara med och stöttar mig helhjärtat. Men det är ändå kaos i kroppen då det känns som att vilket beslut jag än fattar kommer vara dåligt. Det kommer att påverka vår relation negativt.

    Kommer man känna sig otroligt gammal i alla situationer? Kommer barnet skämmas över att ha så gamla föräldrar? Sådana frågor kommer också upp och spelar in. Skulle vilja ta bort antingen huvudet eller hjärtat så det inte var sån kaos.

  • Anonym (Tragisk)
    maengs skrev 2021-08-27 08:59:39 följande:

    Om du Ts kommer tillbaka till tråden så vill jag tipsa om stödchatten oplaneratgravid.se Det är gratis och man kan få hjälp att bolla tankar och känslor.


    Tack ????
  • Anonym (Tragisk)
    Anonym (Va) skrev 2021-08-27 17:26:02 följande:

    Men såå gamla är ni ju inte. Jag är också snart 40 och väntar vår tredje men då ser vi minst 10 år yngre ut också. Man blir ju så gammal som man gör sig. För barnen är det väl ändå viktigast om föräldrarna är kärleksfulla, inte om de är 40, 50 eller 60. Risken att bli gravid finns ju hela tiden, om ni har sådan åldersnoja så bör ni ju ha varit försiktigare för att inte hamna i en sådan situation. Men innerst inne vill du ju ha ett till barn så försök att vara positiv nu och med inställningen att ni fixar detta som en familj. De stora barnen kommer ju att kunna hjälpa till massor.


    Vi var försiktiga. Vi är vuxna människor som vet var bebisar kommer ifrån. Det blev inte som vi tänkt det helt enkelt. Och mannens kropp är gammal redan. Jag ser inte direkt ung ut heller
  • Anonym (Tragisk)
    Anonym (And now what?) skrev 2021-08-28 13:10:26 följande:

    Du skriver att hur du än gör så kommer allt bli skit. Tycker du borde fundera lite över detta. Kan du istället tänka att hur du än gör, så kommer det bli bra?


    Det önskar jag verkligen att jag kunde göra men jag är inte där än. Om jag någonsin kommer att komma dit.

    Ser bebisar överallt. Men ser mig själv också ensam med 3 eller 2 barn?
  • Anonym (Tragisk)
    Anonym (Sansad) skrev 2021-08-28 21:48:21 följande:

    Kanske kan du försöka skriva en klassisk lista, punkta ned alla grejer så det blir tydligare? Brukar klarna litegrann om man sätter ord på allt och får ner det på papper så det blir överblickbart.

    Kanske en lista för abortalternativet. Fördelar och nackdelar. Långsiktigt och kortsiktigt. värsta scenario och bästa scenario. Alla tankar ska med.

    Samma sak med behållaalternativet.

    Gör två likadana listor med båda kategorierna.

    När jag har kaos i skallen av alla funderingar som kokar så är listor bästa boten. Det rensar skallen, alla tankar ska ut och de måste formuleras i skrift.

    Allt blir lite mer hanterbart då tycker jag, och mycket  tydligare.

    Kanske det kan vara något?

    Förstår verkligen att du befinner dig i ett rejält dilemma!


    Får nog göra som du föreslår. Kan faktiskt göra att det klarnar. Tack ????
Svar på tråden Måste göra abort men jag vill inte.