Hur går det för er?
Här rullar livet på, mellan ägglossningarna. Känns som att jag kan ha äl på G, trodde den inte skulle komma förrän till helgen, kanske är det så, har inte testat mig heller. Åker iväg på semester imorgon utan gubben, så hinner inte med mys den här månaden heller.
Känner mig lite sorgsen vid ägglossning och mens. Det påminner mig hela tiden om att jag inte kommer få fler barn- undrar när den känslan ska försvinna. Jag har insett att jag måste ge upp - det är viktigare att jobba på att få min och min mans relation att bli bra ( efter fyra år av försök att få barn) än att kämpa vidare. Blir jag gravid så blir jag- lätt att säga men jag blir stressad när jag känner av ägglossning och vi inte får till det.
Eller att det inte känns någon gnista mellan oss, jag vill ju ändå försöka få till en bebis till, men det blir inte naturligt, det känns inte naturligt mellan oss just nu- efter 4 år med schemalagd sex så känns det som att vi lever i celibat just nu istället.
Någonstans inom mig ger jag inte upp, jag fortsätter att äta folsyra, men samtidigt medvetet är jag i huvudet att jag får vara nöjd med min fantastiska son.
Jag har tom börjat ge bort gamla barnkläder nu till mer behövande familjer.
Men ojojojoj vad jag ändå önskar att jag hade fått ett barn till, speciellt nu så här när jag känner ägglossningen.
Men i december ska jag försöka få till det- ett julligg och verkligen hålla tummarna att det kanske är några månader avhållsamhet som får kroppen att befrukta ett ägg. Å vad jag önskar- hade varit den bästa julklappen.
Så har jag fått skriva av mig lite här...