Jag har tre barn sen innan, försöker få ett fjärde. Fyller 39 i år, min minsta blir snart 4. Är inne på tredje försöket med bim i augusti :) Jag fick komplikationer vid min senaste förlossning som kan göra att det är svårare denna gången.. Innan har jag blivit gravid väldigt lätt.
Vore kul om vi var fler!
Är 35 och försöker på första barnet här. Hittade ingen aktiv tråd för första över 35, men den här tråden verkar så aktiv så hoppar gärna in här. 
Jag och sambon har varit tillsammans i fem år nu. (Har faktiskt årsdag idag!) Jag är 35 och han 34 (också 35 om en månad). Vi har försökt sen i februari. Lite börjar man väl fundera nu, men samtidigt har det inte gjort jättemycket att det inte tog sig direkt. Vi har mycket på olika håll med jobb, studier, resor och tidskrävande idrotter och fritidsintressen och jag har aktivt börjat leta nytt jobb då jag börjar bli uttråkad och tycka att lönen känns väl låg. Men det är förstås lite svår tajming om man försöker bli gravid. Tänker iaf som så att jag inte kan påverka utfallet helt och hållet så bäst att inte måla in sig på ett spår. 
Testade idag då mensen var en dag sen och fick ett negativt test. Nu några timmar senare känner jag mensvärken komma krypande...
Känner mig lite ensam i mina funderingar och känslor så hänger gärna här. Kanske är bra trots allt att hänga här istället för en tråd för förstagångsmammor, så jag också kan bli lugnad on allt vad att bli förälder innebär. Tro mig; jag vill verkligen ha barn, men den känslan blandas med oro för förändringar och vad det innebär för ekonomin, mina egna satsningar på karriär och idrott, resor, vänskapsrelationer samt hur relationen till sambon kan komma att förändras. Även oro att inte kunna ge barnet allt det jag vill. Vill så mycket för ett barn som inte finns ännu... 
Har varit till gyn nyss och gjort ul, allt såg normalt ut och mina äggstockar såg ut som en 30-årings, vilken komplimang🥰😅 så hoppas att guldägget leveras snart! Väntar på äl som borde kommer i början på nästa vecka.
Här kom mensen på utsatt dag. Igårkväll så var jag typ helt säker på att jag faktiskt var gravid så besvikelsen blev desto större. Hade verkligen behövt något positivt att se framemot och nu blir det istället mycket tankar om jag inte istället borde ställa in mig på att det kommer bara bli ett barn för oss. Rent logiskt förstår jag att det är tidigt att ge upp efter 6 försök, men känslan av hopplöshet segrar nog idag iaf. 🥲
I torsdags kom mensen. ikväll tar jag första sprutan för min första IVF-runda. känns spännande!
I torsdags kom mensen. ikväll tar jag första sprutan för min första IVF-runda. känns spännande!
Här kom mensen på utsatt dag. Igårkväll så var jag typ helt säker på att jag faktiskt var gravid så besvikelsen blev desto större. Hade verkligen behövt något positivt att se framemot och nu blir det istället mycket tankar om jag inte istället borde ställa in mig på att det kommer bara bli ett barn för oss. Rent logiskt förstår jag att det är tidigt att ge upp efter 6 försök, men känslan av hopplöshet segrar nog idag iaf. 🥲
Jag vet precis vad du känner.
jag kände så redan efter 4-5 månader. Och vi kämpade i 14 månader innan vi nu lämnade över kontrollen till en klinik. Vi har också ett barn sedan tidigare, som det gick lätt att ?få?. Har ni funderat på att kolla upp er eller att ta hjälp?
all kärlek till dig
Jag vet precis vad du känner.
jag kände så redan efter 4-5 månader. Och vi kämpade i 14 månader innan vi nu lämnade över kontrollen till en klinik. Vi har också ett barn sedan tidigare, som det gick lätt att ?få?. Har ni funderat på att kolla upp er eller att ta hjälp?
all kärlek till dig
Hej och välkommen!
Jag är också 35 och väntar mitt första nu. Är gravid i v 11. Blev gravid på första försöket förra december (då var jag 34), men det slutade i ett missfall tidigare i år.
Denna omgång tog kanske 4-5 månader. Jag håller alla tummar för dig och jag hoppas och tror att du känner dig mindre ensam här inne med dina funderingar och känslor ❤️ jag bollar gärna med dig.
Kram och lycka till!
Är 35 och försöker på första barnet här. Hittade ingen aktiv tråd för första över 35, men den här tråden verkar så aktiv så hoppar gärna in här.
Jag och sambon har varit tillsammans i fem år nu. (Har faktiskt årsdag idag!) Jag är 35 och han 34 (också 35 om en månad). Vi har försökt sen i februari. Lite börjar man väl fundera nu, men samtidigt har det inte gjort jättemycket att det inte tog sig direkt. Vi har mycket på olika håll med jobb, studier, resor och tidskrävande idrotter och fritidsintressen och jag har aktivt börjat leta nytt jobb då jag börjar bli uttråkad och tycka att lönen känns väl låg. Men det är förstås lite svår tajming om man försöker bli gravid. Tänker iaf som så att jag inte kan påverka utfallet helt och hållet så bäst att inte måla in sig på ett spår.
Testade idag då mensen var en dag sen och fick ett negativt test. Nu några timmar senare känner jag mensvärken komma krypande...
Känner mig lite ensam i mina funderingar och känslor så hänger gärna här. Kanske är bra trots allt att hänga här istället för en tråd för förstagångsmammor, så jag också kan bli lugnad on allt vad att bli förälder innebär. Tro mig; jag vill verkligen ha barn, men den känslan blandas med oro för förändringar och vad det innebär för ekonomin, mina egna satsningar på karriär och idrott, resor, vänskapsrelationer samt hur relationen till sambon kan komma att förändras. Även oro att inte kunna ge barnet allt det jag vill. Vill så mycket för ett barn som inte finns ännu...