För oss 35+ som försöker bli gravida

Hoppas att det är ok att hoppa in här i tråden! Har lite behov av att skriva av mig och det är kul om man kan följas åt mot målet graviditet och bebis.

Liten presentation: Jag är 39 år och tillsammans med sambo försöker vi få vårt andra barn. Vårt första barn är nu 15 månader och vi är inne på 5:e försöket. Innan barnet var jag gravid två gånger, första gången blev det ett tidigt missfall och andra gången utomkvedshavandeskap. Fick då operera bort en äggledare så det kan ju också påverka fertiliteten lite utöver åldern. Efter operationen blev jag dock gravid på tredje försöket så jättesvårt var det ju inte då iaf, även om vi totalt sätt hade försökt i 1,5 år innan graviditeten som resulterade i barn så kändes ju som lång väntan. 

Trots att jag vet att jag kanske borde, med tanke på hur gärna vi vill ha syskon, så har jag inte slutat amma helt. Ammar ca 1 gång per dag. Vet inte hur mycket det påverkar när det ändå är så pass lite? Försökt goola mig fram, men tycker framför allt att man hittar info om helamning och att använda det som "preventivmedel". Har haft regelbunden cykel med utslag på ägglossningstest sedan mensen kom tillbaka.

Inväntar mens imorgon. Tog ett graviditetstest igår, eftersom jag förstås inbillat mig en massa symtom, men det var definitivt negativt, så det är bara att börja satsa på försök nr 6.

Hur länge har ni i som är aktiva i tråden nu försökt?

Tack för att ni delar med er 1986 och DidoAe­neis!

Vill ju känna att man gjort vad man kunnat för att optimera förutsättningarna, men är svårt att sluta ändå. Halv fem på morgonen är mamman trött och hjärtat svagt, så att söva om med amningen är lite för bekvämt. Dessutom har barnet hållit sig så friskt gnom förskolestarten och jag undrar om det kan ha med amningen att göra? Fast det är ju så lite så kanske inte gör någon skillnad ... Jag ska nog bestämma mig för ett datum några veckor fram när vi ska sluta och så får vi passa på att njuta av närheten och myset fram till dess. Mellan missfallet och X:et så hade vi 8 försök tror jag så är ju egentligen inte anmärkningsvärt att det tagit lite tid nu heller. Är ju trots allt två år äldre dessutom.

Grattis till era graviditeter! Härligt och peppande att höra att det går efter 35!

Åh, håller verkligen tummarna. Minns när vi gick över ett års försök med första utan en graviditet som stannat. Det var riktigt tufft. För oss blev det verkligen tredje gången gillt så hoppas det blir samma för er.

Stor igenkänning på detta. Minns hur jag försökte tänka och trösta mig med att om/när det väl blir ett barn så kommer det vara självklart att det var just det barnet jag väntade på. Men så mycket tröst var det inte då. Nu när mitt första barn är här, och jag hade ju aldrig fått just henne om någon av de andra graviditeterna gått vägen, så har det ju varit en hjälp till läkning av de såren. 

Jag känner med dig och har tänkt att jag kanske kommer hamna där med. Det är en sorg att inte få precis de barn man önskar. Men tror inte att du ska känna någon sorg för din son. Det finns många fördelar med att vara ensambarn också. En tightare relation mellan barn-föräldrar till exempel.Åh, hoppas att du slipper mensen denna gång, men vet hur det känns när man anar vad som är på väg. Om inte denna gång så håller jag tummarna för nästa. Hur länge har ni försökt? Är det första barnet?Vet inte om det är en myt, men det ska väl kunna vara positivt att immunförsvaret är upptaget med lite annat? Det gäller bara att man inte är så dåliga att man inte får till det ...

Mensen över för denna gång så man kan börja sikta framåt. Nu har jag börjat dra ner på amningen så att jag bara ammar ena sidan per gång. Tänker att jag ger det månaden ut så får det vara helt slut sen.

Tror att det suttit så långt inne att sluta helt eftersom att bli gravid, graviditeten i sig och sen förlossningen som behövde bli igångsatt, allt varit ganska besvärligt och tufft. Sen kom amningen som flutit på från dag 1 och den har liksom gett mig tillbaka så mycket tilltro till min kvinnokropp. Så jag har liksom inte velat ge upp det. Dessutom när jag inte vet om detta blir den enda gången jag får uppleva det fantastiska med att dela kropp med ett annat väsen. Amningen har känts som en förlängning av allt det positiva med graviditeten och att känna att vi fortfarande har ett väldigt litet barn. Svårt att släppa taget. Men jag känner att det är dags nu för att jag ska känna att jag gett de bästa förutsättningarna för att få uppleva det igen och få välkomna ett till barn. 

Grattis! Häftigt att få bekräftat så tidigt. Kände du det på dig?

Det beteendet är ju inte helt obekant. 🙈😅

Åh, så härligt! Stort grattis! Tredje gången gillt. ✊️✊️✊️

Jag har tyvärr erfarenhet av att mensen inte var som vanligt. Den kom på rätt dag och som jag minns så reagerade jag inte över något särskilt de första dagarna, men sen så fortsatte det med spotting i flera dagar efter att mensen normalt är slut för mig. Det visade sig att jag var gravid, men att det var ett utomkvedshavandeskap. Fick opereras akut med en liter blod i magen så ingen rolig historia. Det kan ju bli jättefarligt så viktigt att söka vård om man får rejält ont i magen och är eller misstänker att man är gravid.

Har du tagit test? Mitt var då positivt 8 dagar efter att "mensen" kom.