Känns tungt, klump i magen, även om jag har gett upp och accepterat så kommer det dagar då jag känner sån sorg över att jag aldrig blivit gravid att jag inte kan ge min son en lillasyster eller lillebror.
Jag anklagar mig själv, tänker att tänk om jag hade tagit tag i det hela mer intensivt, tänk om jag hade satt mig i hårdträning, fått bort bukfettet efter första graviditeten, slutat äta godis, ätit nyttigt, mm
Men samtidigt har jag ju inte haft med min man på det viktigaste att ha massor med sex runt ägglossning.
Jag tänker så mycket, har låst mig att min son ska vara olycklig med att vara ensambarn, men han har ju faktiskt inte sagt nått och verkar vara nöjd med livet. Men jag känner ju också att orken inte alltid finns där, och då hade det varit så kul om han hade haft en lekkamrat, eller den fria fantasileken kan jag inte ersätta med vad en jämnårig kan göra.
Förlåt, lite nere just nu. Men jag hoppas och drömmer också om det där spontana sexet, i slutet av månaden, kanske i december ( november kommer jag missa då mannen å jag är flera mil från varann) Det är spontana sexet att det ska leda till en graviditet.
Hade varit så fantastiskt att få berätta för sonen och låta honom följa det hela. För han är väldigt intresserad av bebisar, hur han var som bebis och bebismagar.
Var skönt att få skriva av sig lite iallafall.