För oss 35+ som försöker bli gravida

Cd 11 här, väntar äl i helgen. Både jag och maken är jätteförkylda men en gång ska vi väl lyckas få till det hoppas jag. 

Beräknad mens i helgen typ , men tror inte det gick denna gången heller , känner mig som vanligt inför mens med ömma bröst och lite illamående , men så har jag känt sen jag tog ur spiralen så jag tror det är mens på ingång . 

Försöker väl några ggr till sen ger jag upp ! 

Fick glad gubbe på äl-test nu på morgonen på cd 12, det är lite tidigare än jag brukar få har även mycket fertilt sekret. Dock svårt att mäta tempen då jag är förkyld och haft feber till och från. Nu blir det d-vitamin boost och mys med maken ikväll😊

Jag känner med dig och har tänkt att jag kanske kommer hamna där med. Det är en sorg att inte få precis de barn man önskar. Men tror inte att du ska känna någon sorg för din son. Det finns många fördelar med att vara ensambarn också. En tightare relation mellan barn-föräldrar till exempel.Åh, hoppas att du slipper mensen denna gång, men vet hur det känns när man anar vad som är på väg. Om inte denna gång så håller jag tummarna för nästa. Hur länge har ni försökt? Är det första barnet?Vet inte om det är en myt, men det ska väl kunna vara positivt att immunförsvaret är upptaget med lite annat? Det gäller bara att man inte är så dåliga att man inte får till det ...

Mensen över för denna gång så man kan börja sikta framåt. Nu har jag börjat dra ner på amningen så att jag bara ammar ena sidan per gång. Tänker att jag ger det månaden ut så får det vara helt slut sen.

Tror att det suttit så långt inne att sluta helt eftersom att bli gravid, graviditeten i sig och sen förlossningen som behövde bli igångsatt, allt varit ganska besvärligt och tufft. Sen kom amningen som flutit på från dag 1 och den har liksom gett mig tillbaka så mycket tilltro till min kvinnokropp. Så jag har liksom inte velat ge upp det. Dessutom när jag inte vet om detta blir den enda gången jag får uppleva det fantastiska med att dela kropp med ett annat väsen. Amningen har känts som en förlängning av allt det positiva med graviditeten och att känna att vi fortfarande har ett väldigt litet barn. Svårt att släppa taget. Men jag känner att det är dags nu för att jag ska känna att jag gett de bästa förutsättningarna för att få uppleva det igen och få välkomna ett till barn. 

Jag har 2 tjejer sen innan men min sambo har inga , vi är 40 respektive 50 så vi är väldigt ödmjuka inför detta och  tänker inte gå vidare till en utredning om det inte går , vi har försökt i 1,5 år . 

Tog ett premom test morse, svag svag linje men behövde inte anstränga mig för att se det. Tog nu när jag kom hem från jobbet ett clearblue men trodde aldrig att det skulle snappa upp på den lilla svaga linjen. Men se! Otroligt tidigt. Äl+9 bim-5
Bifogar båda bilderna

De kom inte med. 

Grattis!

Tack så mycket. Har varit svårt att pricka in då maken är bortrest varannan vecka ????