Har precis fått veta att min dotter inte kommer få godkänt i en rad ämnen, bland annat i engelska.
Tycker det är så dåligt. Barnen går väl för sjutton i skolan för att lära sig saker? Då måste man kunna ställa vissa krav på skolan. Vi har ju skolplikt i Sverige och det kommer sig av en anledning.
Jag tycker det känns som de brustit i sitt uppdrag.
Ni som skriver att man som förälder ska ta mer ansvar. Hur tycker ni att man som förälder till ett barn i högstadiet ska göra det om inte verktygen som finns för att hålla koll ens finns? Som förälder till ett så stort barn står man rätt ovetande om barnet väljer att inget berätta. Om barnet säger att det inte har några läxor och att allt är bra finns inte så mycket man kan göra, speciellt inte när läraren säger detsamma.
Jag har ett barn som fick F i ett betyg när han gick i åttan. Mitt barn nämnde ingenting om det utan sa att allt var bra. Ingen kontaktade oss föräldrar om detta. Jag hade ingen anledning att tro något annat heller. På alla utvecklingssamtal som jag såklart var med på pratades det bara om vad mitt barn tyckte om skolan i allmänhet. Jag har alltid pressat på hårt med frågor som hur ligger mitt barn betygsmässigt i respektive ämne? Vad är hen bra på och vilka svagheter har hen? I vilka ämnen behöver vi stödja mer och med vad? Lärarens svar har alltid varit att läsa upp respektive lärares omdöme som alla har bestått av en massa flum om hur social och trevlig mitt barn är. Inget mer har gått att krama ur. Jag har aldrig fått veta mer än att det går bra.
Och jo det fanns såklart en plattform vi föräldrar kunde gå in på, Där skulle allt finnas, från läxor, provresultat och övrigt. Problemet var att lärarna inte brydde sej om att lägga in något där. Trots flera påpekande från både mej och andra föräldrar blev det ingen förändring. På plattformen fanns också möjlighet för föräldrarna att kommunicera med lärarna. Problemet var bara att lärarna inte svarade. Och det var aldrig några frågor typ kl 22 på kvällen vad barnet hade i läxa tills i morgon utan mer mitt barn tycker x i matte är svårt, vad för böcker rekomderar du att jag införskaffar för att kunna hjälpa till att träna mer?
Mitt betyg efter att ha haft tre barn som passerat högstadiet i olika skolor är att lärarnas kommunikation till föräldrarna är under all kritik. I allt. Som förälder om man vill veta något om sitt barn får man jaga och jaga och jaga för att oftast få ett goddag yxskaft till svar. Det handlar inte om att man ska få någon daglig information om när ens barn hostat eller fisit utan information där man som föräldrar tydligt vet hur ens barn ligger till i varje ämne och vad och när barnet behöver skärpa till sej.
Ts, jag förstår helt din frustration. Det du ska göra är att kontakta rektorn på skolan. Ifrågasätt varför du inte fått veta att ditt barn riskerar att få F. Be också att få ta del av en åtgärdsplan för ditt barn och kräv kontinuerlig återkoppling. Lyssna inte på den del av lärarkåren som skyller allt på ditt barn eller dej.
Skolan har ansvar att utefter resurser hjälpa elever som har det lite extra svårt i skolan, men sen har man som förälder och barn själv ansvar för studera tillräckligt även utöver skoltiden. Säger väl sunda förnuftet att det inte är enbart skolan som har ansvar, även du som förälder har skyldighet att se till så att ditt barn studerar utanför skoltid. Helst 3-4 timmar per dag.
Ni som skriver att man som förälder ska ta mer ansvar. Hur tycker ni att man som förälder till ett barn i högstadiet ska göra det om inte verktygen som finns för att hålla koll ens finns? Som förälder till ett så stort barn står man rätt ovetande om barnet väljer att inget berätta. Om barnet säger att det inte har några läxor och att allt är bra finns inte så mycket man kan göra, speciellt inte när läraren säger detsamma.
Jag har ett barn som fick F i ett betyg när han gick i åttan. Mitt barn nämnde ingenting om det utan sa att allt var bra. Ingen kontaktade oss föräldrar om detta. Jag hade ingen anledning att tro något annat heller. På alla utvecklingssamtal som jag såklart var med på pratades det bara om vad mitt barn tyckte om skolan i allmänhet. Jag har alltid pressat på hårt med frågor som hur ligger mitt barn betygsmässigt i respektive ämne? Vad är hen bra på och vilka svagheter har hen? I vilka ämnen behöver vi stödja mer och med vad? Lärarens svar har alltid varit att läsa upp respektive lärares omdöme som alla har bestått av en massa flum om hur social och trevlig mitt barn är. Inget mer har gått att krama ur. Jag har aldrig fått veta mer än att det går bra.
Och jo det fanns såklart en plattform vi föräldrar kunde gå in på, Där skulle allt finnas, från läxor, provresultat och övrigt. Problemet var att lärarna inte brydde sej om att lägga in något där. Trots flera påpekande från både mej och andra föräldrar blev det ingen förändring. På plattformen fanns också möjlighet för föräldrarna att kommunicera med lärarna. Problemet var bara att lärarna inte svarade. Och det var aldrig några frågor typ kl 22 på kvällen vad barnet hade i läxa tills i morgon utan mer mitt barn tycker x i matte är svårt, vad för böcker rekomderar du att jag införskaffar för att kunna hjälpa till att träna mer?
Mitt betyg efter att ha haft tre barn som passerat högstadiet i olika skolor är att lärarnas kommunikation till föräldrarna är under all kritik. I allt. Som förälder om man vill veta något om sitt barn får man jaga och jaga och jaga för att oftast få ett goddag yxskaft till svar. Det handlar inte om att man ska få någon daglig information om när ens barn hostat eller fisit utan information där man som föräldrar tydligt vet hur ens barn ligger till i varje ämne och vad och när barnet behöver skärpa till sej.
Ts, jag förstår helt din frustration. Det du ska göra är att kontakta rektorn på skolan. Ifrågasätt varför du inte fått veta att ditt barn riskerar att få F. Be också att få ta del av en åtgärdsplan för ditt barn och kräv kontinuerlig återkoppling. Lyssna inte på den del av lärarkåren som skyller allt på ditt barn eller dej.
Ni som skriver att man som förälder ska ta mer ansvar. Hur tycker ni att man som förälder till ett barn i högstadiet ska göra det om inte verktygen som finns för att hålla koll ens finns? Som förälder till ett så stort barn står man rätt ovetande om barnet väljer att inget berätta. Om barnet säger att det inte har några läxor och att allt är bra finns inte så mycket man kan göra, speciellt inte när läraren säger detsamma.
Jag har ett barn som fick F i ett betyg när han gick i åttan. Mitt barn nämnde ingenting om det utan sa att allt var bra. Ingen kontaktade oss föräldrar om detta. Jag hade ingen anledning att tro något annat heller. På alla utvecklingssamtal som jag såklart var med på pratades det bara om vad mitt barn tyckte om skolan i allmänhet. Jag har alltid pressat på hårt med frågor som hur ligger mitt barn betygsmässigt i respektive ämne? Vad är hen bra på och vilka svagheter har hen? I vilka ämnen behöver vi stödja mer och med vad? Lärarens svar har alltid varit att läsa upp respektive lärares omdöme som alla har bestått av en massa flum om hur social och trevlig mitt barn är. Inget mer har gått att krama ur. Jag har aldrig fått veta mer än att det går bra.
Och jo det fanns såklart en plattform vi föräldrar kunde gå in på, Där skulle allt finnas, från läxor, provresultat och övrigt. Problemet var att lärarna inte brydde sej om att lägga in något där. Trots flera påpekande från både mej och andra föräldrar blev det ingen förändring. På plattformen fanns också möjlighet för föräldrarna att kommunicera med lärarna. Problemet var bara att lärarna inte svarade. Och det var aldrig några frågor typ kl 22 på kvällen vad barnet hade i läxa tills i morgon utan mer mitt barn tycker x i matte är svårt, vad för böcker rekomderar du att jag införskaffar för att kunna hjälpa till att träna mer?
Mitt betyg efter att ha haft tre barn som passerat högstadiet i olika skolor är att lärarnas kommunikation till föräldrarna är under all kritik. I allt. Som förälder om man vill veta något om sitt barn får man jaga och jaga och jaga för att oftast få ett goddag yxskaft till svar. Det handlar inte om att man ska få någon daglig information om när ens barn hostat eller fisit utan information där man som föräldrar tydligt vet hur ens barn ligger till i varje ämne och vad och när barnet behöver skärpa till sej.
Ts, jag förstår helt din frustration. Det du ska göra är att kontakta rektorn på skolan. Ifrågasätt varför du inte fått veta att ditt barn riskerar att få F. Be också att få ta del av en åtgärdsplan för ditt barn och kräv kontinuerlig återkoppling. Lyssna inte på den del av lärarkåren som skyller allt på ditt barn eller dej.
Mina barns lärare sa Max 20 min per läxa.. 3-4 timmar utöver skoltid är helt orealistiskt.
Det är ingen skillnad alls i det resonemanget och hur jag resonerar. Det du och andra ifrågasätter eller beskyller mig för, är att jag inte går in och "tar över" när skolan kommer till korta. Att jag inte tar över undervisningen. Att jag inte kontaktar lärarna och förhör mig om hur det går. För mig är det i alla fall självklart att för undervisningen ansvarar lärarna och skolan för. De ansvarar även för att ta initiativ till kommunikation med föräldrar genom att bjuda in till utvecklingssamtal m.m. Det ska inte komma som en chock en vecka innan skolavslutning att barnen inte når upp till godkända resultat.
Det är det väl inte? Man får prioritera sin tid, precis som vi andra. Det är viktigare att studera än att vara med kompisar eller slappa. Eller ja självklart ska man få göra det ibland också, men problemet är oftast att ungdomar och barn lägger ner sin tid på fel saker. De har en fantastisk möjlighet att få utbilda sig, vilket jag tycker vi ska vara tacksam över, istället för att lägga skulden på en enda lärare. Han har inte bestämt reglerna.