Inte okej för henne att sonen följer med på semester

För mig är det inte avslappnat att umgås med människor jag inte känner. Jag kan träffa nya människor men inte i ett sammanhang där vi ska bo i samma hus och fira midsommar. Att det är någon du känner är inte samma sak som att jag känner personen. Sen skulle jag inte vilja hindra att ni är tillsammans på midsommar. Jag vill bara inte vara med. Har i allmänhet svårt för att planer ändras på det viset, särskilt när det handlar om att umgås tätt i flera dagar.

Precis samma här.

Förstår dilemmat, men samtidigt vet du ju att hon fungerar på detta sätt, som du skriver i TS. Nu lägger hon ut 10.000 kr på en semester där hon inte ens kan slappna av. Nä, ni borde ha rett ut detta med sonen innan ni bokade resan, och inte ändra medföljande efteråt, det är inte juste gjort. Men det är inte okej att avboka med den vuxna sonen heller.

Angående betalning antar jag att hon vill att kostnaden delas jämnt mellan vuxna nu när fler följer med. Det är inte heller helt orimligt. Om det påverkar henne negativt får ändå kostnaden för dem minska, kan jag tycka. Det är ju det som är fördelen med att åka flera.

Han ska väl betala sin del? (Eller att ni gör det) Att du tar upp hennes fråga gör att det låter som du tycker den är konstig och tänker att han får slinka med ändå.

Jag tycker inte du tänker fel TS. Hon borde också ha förståelse för att ni inte kan svika din sambos son i det läget.. man måste ställa upp för varandra i vänskap och ibland sätta sina känslor åt sidan. Det kan ju faktiskt bli en bra vecka ändå

Men måste sonen vara med hela veckan då? Kan han inte komma torsdag kväll/ fredag förmiddag och över helgen bara för att fira själva midsommar? Skulle väll vara en rimlig kompromiss i sammanhanget.

Till sonen kan ni säga att det blir lite trångt eller nått?

Jag kan förstå att din vän känner som hon gör även om jag personligen tycker det är rätt segt med sånna personer som bara tänker på sig själva och inte kan bjuda till när något händer. Det betyder uppenbarligen mycket för sonen att få följa med och det hade inte jag tagit bort nu.

Jag kan förstå om hon inte känner sig så avslappnad med någon hon inte känner.
Men därför tänker jag att ni kanske kan ordna så att din vän och hennes familj och din bonusson får träffas några gånger innan och lära känna varandra litegrann?
Då kanske det inte blir lika obekvämt för henne?
Och så får ni kanske räkna med att bonussonen får betala för sin del av resan.
Eller att ni gör det.
Jag förstår att ni inte vill lämna bonussonen ensam över midsommar.
Men samtidigt så kan jag förstå att vännen kanske hade velat veta detta innan ni bokade resan.
Jag hoppas ni kan lösa situationen på bästa sätt.

Jag har själv svårt med ändrade situationer och nya människor ibland (AS).

Men jag skulle ALDRIG säga nej till min bästa vän när hon undrar om det är okej att en till familjemedlem (han är väl en trevlig grabb och inte någon dryg eller opålitlig typ?) följer med på vår semester! Det tycker jag väger tusen gånger tyngre än att vara negativ och låta nojor och det man själv har svårare med få bestämma.
Hade själv aldrig kunnat leva med mej själv under semestern och vara skyldig till att sonen sitter ensam och bästa vännen + man hellre haft honom med.

Nej, det kan inte tänkas jag-jag-jag hela tiden, vilket din väninna gör.

Många bra saker har redan sagts bland svaren.

Jag tänkte vinkla det litet. Din väns vilja till att blir respekterad och hennes integritet. Hon tänkte nog mest på sig själv och antog att den vuxne bonussonen ännu inte hade fått inbjudan? Vilket ju gör det kymigare för er.

Din vän ser det som sin rättighet att inte lära känna fler personer på sin semester, hon exkluderar när det gäller släkt/familj och ålder. Hon bryr sig noga om kostnaden för stugan. Hon verkar inte vilja kompromissa?

Jag hade direkt sagt att oj, så jobbigt, vi ser den unge mannen som familj, han är i knipa, huset är stort, vi tar ansvar för finansieringen, kan du tänka dig dela hus med oss ändå? Finns nån möjlighet?

Jag skulle ta mig en funderare på hur mycket den här vänskapen är värd och hur ömsesidig den är. Du behöver ju inte bete dig som din vän och dramatiskt exkludera utan bara ta det lite lugnare. Jag antar att det är du som oftast tar kontakten, hittar på tillfällen för socialt umgänge och att din vän reagerar?

Det blir en sorts över- och underordning som känns tröttsam. Jag tycker inte att din vän verkar vara en bra vän. Tvärtom styr hon andra med småsinta krav och gärna lite mobbning? Övertolkar jag? Det är inte så illa?

Du tog henne på sängen totalt. Man bjuder inte med en massa extrapersoner utan att fråga, det är inte okej. Du borde ha pratat med din vän först. Vill ni dra er ur så ska ni fortfarande betala för er del av huset, det är ni som drar er undan och skapar en massa extraproblem för henne.