• Junibarn

    Inte okej för henne att sonen följer med på semester

    Vad tycker DU?

    Min bästa vän är liksom jag... skör när det kommer till stress, vill helst inte umgås med nya människor för ofta. Tendens till ångest. Jag lever med en man sen många år och vi har tre barn ihop. Min kompis familj och min passar väldigt bra ihop (på nästan alla plan).

    Vi bokar en resa till Dalarna över midsommar i ett stort hur vi ska dela på.

    Min sambo har en vuxen son sedan tidigare som min bästa vän inte känner. Han har precis separerat och har inte så stort umgänge. Mina barn, hans syskon, frågar honom om han vill följa med till Dalarna. Han blir jätteglad och vill gärna med.

    Han är min bonusson och min mans barn. Visserligen ett vuxet barn men iaf hans barn.

    Jag skickar ett sms till min vän och skriver ?hoppas det är ok att även XX följer med?.

    Hon ringer då upp och förklarar att det inte känns ok för henne. Hon känner inte honom och för henne är det bara en okänd man inget barn. Hon vill kunna njuta av sin vecka som hon har betalat för och hon känner inte att hon kan göra det fullt ut med en, för henne, okänd man att ta hänsyn till. Dessutom undrade hon om han då skulle betala för sig också.

    Jag blev så otroligt förvånad och besviken. Ledsen och upprörd för min bonussons vägnar, min man och mina barn, hans syskon.

    Jag kan förstå hennes känsla men jag tycker inte man säger nej till ens barn oavsett ålder i detta läge.

    Vad tycker ni? Tänker jag fel? Hjälp mig... har så svårt att göra folk besvikna och är världens mes när det kommer till att säga vad jag tycker.

  • Svar på tråden Inte okej för henne att sonen följer med på semester
  • Junibarn

    Nu har ju inte hon social fobi men dock liksom jag stort behov att få vara med dom man känner så 100% avslappnad med. Som jag sagt jag förstår det men vad skulle jag gjort. Sagt nej till honom för att på så vis inte svika henne? Hade det varit mer rätt?

  • AnnaSthlm

    Det är ju inget barn vi pratar om utan en vuxen man. Du kan inte bjuda in fler till en bostad du delat med någon- utan att kolla först. Särskilt inte om det påverkar rumsfördelning i huset mm.

    Ta ett steg tillbaka och kolla vad som är ok för bägge.

  • Hilde3000
    Junibarn skrev 2021-05-18 23:45:09 följande:

    Nu har ju inte hon social fobi men dock liksom jag stort behov att få vara med dom man känner så 100% avslappnad med. Som jag sagt jag förstår det men vad skulle jag gjort. Sagt nej till honom för att på så vis inte svika henne? Hade det varit mer rätt?


    Jag hade inte heller uppskattat att en för mig främmande person skulle följa med, men hade nog accepterat det även om resan inte hade blivit det jag hade sett fram emot. 

    Du hade kunnat säga till sonen att "Vi har redan bokat allt och ska åka med en annan familj, jag måste kolla om det går att ta med en person till, jag kan inte lova något på rak arm".

    Ni hade planerat något som du nu vill ändra utan att din väninna har något att säga till om. Planerar jag en resa tillsammans med någon så kan jag inte bara ändra förutsättningarna för resan utan att prata med alla som reser, men alla tänker bevisligen inte så. Om han följer med ska han självklart betala för sin del av boendet, varför ska han bo gratis?
  • fjanten

    Oj vad jobbigt med så oflexibla människor som lätt blir obekväma... Och många verkar ju vara så, om man ska utgå från svaren i tråden. Hade nog låtit väninnan ta huset själv, och hittat på något annat med bara den egna familjen. Sedan låtit den vänskapen rinna ut i sanden, orkar inte med så stelbenta personer.

  • Redpilled
    fjanten skrev 2021-05-19 09:12:57 följande:

    Oj vad jobbigt med så oflexibla människor som lätt blir obekväma... Och många verkar ju vara så, om man ska utgå från svaren i tråden. Hade nog låtit väninnan ta huset själv, och hittat på något annat med bara den egna familjen. Sedan låtit den vänskapen rinna ut i sanden, orkar inte med så stelbenta personer.


    Instämmer. Jag tror att det är en sorts psykisk störning som sprider sig i samhället, som en del i den allmänna förändringen i moral.

    Det sker smygande och är rätt otäckt. Man har rättigheter och inte så många skyldigheter. Man har rätt att vara oflexibel och kräva anpassning av andra. Man är drastisk och låter inte saker rinna ut i sanden, man blockar och ställer till en scen. Man kan inte bråka, skratta, rycka på axlarna och gå vidare, istället är man kränkt för livet. Ett samhälle fullt med snöflingor... Glad

    Vad vi förlorar är ju stora mänskliga fina egenskaper som mod, storsinthet, omsorg, förlåtelse och faktiskt ärlighet, vänskap osv. 

    Praktiskt har vi bekymmer just nu med store hemmavarande grabbens flickvän - listan med vad hon kan äta och inte är på många sidor, hon måste hanteras med silkesvantar för hon har haft ätstörningar och skurit sig för några år sedan, hon mådde mycket dåligt. Detta dominerar plötsligt mat-handlandet och middagarna. Andra damer i familjen blir avundsjuka på uppmärksamheten och börjar demonstrativt kräva kött till middagen. Och plötsligt är vi andra flexibla insyltade i detta virrvarr av krav, kontroll och behov av uppmärksamhet. Och när vi skojar om det så är det känsligt område.... 
  • Hyacintia
    fjanten skrev 2021-05-19 09:12:57 följande:

    Oj vad jobbigt med så oflexibla människor som lätt blir obekväma... Och många verkar ju vara så, om man ska utgå från svaren i tråden. Hade nog låtit väninnan ta huset själv, och hittat på något annat med bara den egna familjen. Sedan låtit den vänskapen rinna ut i sanden, orkar inte med så stelbenta personer.


    Håller helt med dig!
  • Fiona M

    TS, hade du förklarat situationen med bonussonens plötsliga uppbrott och att han skulle vara ensam, och hon sa fortfarande nej?
    Eller var det som du skrev i TS bara så att du meddelade henne att bonussonen skulle bjudas in?

    Viss skillnad tycker jag iaf.

  • Isastar84
    Redpilled skrev 2021-05-19 09:39:03 följande:

    Instämmer. Jag tror att det är en sorts psykisk störning som sprider sig i samhället, som en del i den allmänna förändringen i moral.

    Det sker smygande och är rätt otäckt. Man har rättigheter och inte så många skyldigheter. Man har rätt att vara oflexibel och kräva anpassning av andra. Man är drastisk och låter inte saker rinna ut i sanden, man blockar och ställer till en scen. Man kan inte bråka, skratta, rycka på axlarna och gå vidare, istället är man kränkt för livet. Ett samhälle fullt med snöflingor... 

    Vad vi förlorar är ju stora mänskliga fina egenskaper som mod, storsinthet, omsorg, förlåtelse och faktiskt ärlighet, vänskap osv. 

    Praktiskt har vi bekymmer just nu med store hemmavarande grabbens flickvän - listan med vad hon kan äta och inte är på många sidor, hon måste hanteras med silkesvantar för hon har haft ätstörningar och skurit sig för några år sedan, hon mådde mycket dåligt. Detta dominerar plötsligt mat-handlandet och middagarna. Andra damer i familjen blir avundsjuka på uppmärksamheten och börjar demonstrativt kräva kött till middagen. Och plötsligt är vi andra flexibla insyltade i detta virrvarr av krav, kontroll och behov av uppmärksamhet. Och när vi skojar om det så är det känsligt område.... 


    Du klumpar ihop en väldig massa olika skilda drag och egenskaper och kallar det psykisk störning. Det du visar tyder varken på flexibilitet, omsorg, vänskap, empati, storsinthet eller vad du än kan komma på för positiva epitet om dig själv och de du tycker är som dig. Faktiskt framstår du i den här tråden som väldigt fördomsfull, ovänlig, trångsynt, oempatisk och allmänt trist. Jag hoppas att du inte är så som du framstår, utan att du bara trollar lite.
  • Redpilled
    Isastar84 skrev 2021-05-19 15:52:53 följande:
    Du klumpar ihop en väldig massa olika skilda drag och egenskaper och kallar det psykisk störning. Det du visar tyder varken på flexibilitet, omsorg, vänskap, empati, storsinthet eller vad du än kan komma på för positiva epitet om dig själv och de du tycker är som dig. Faktiskt framstår du i den här tråden som väldigt fördomsfull, ovänlig, trångsynt, oempatisk och allmänt trist. Jag hoppas att du inte är så som du framstår, utan att du bara trollar lite.
    Jag undrar om du inte förnekar och projicerar, de egenskaper du lägger på mig elakt är väl nästan exakt som du stolt beskrivit dig själv praktiskt, men du kallar det för lite blygt och känsligt introvert, en charmig liten snöflinga som du ser dig?Du kanske aldrig har kritiserats för tristhet? Den allmänna utvecklingen går nog åt det håll som TS nojiga och introverta otrevliga väninna vill. Hennes rättigheter att vara besvärlig, exkluderande och kontrollerande är mycket större än hennes små behov av ömsesidig vänskap och respekt med TS.
  • Isastar84
    Redpilled skrev 2021-05-19 16:11:33 följande:

    Jag undrar om du inte förnekar och projicerar, de egenskaper du lägger på mig elakt är väl nästan exakt som du stolt beskrivit dig själv praktiskt, men du kallar det för lite blygt och känsligt introvert, en charmig liten snöflinga som du ser dig?Du kanske aldrig har kritiserats för tristhet? Den allmänna utvecklingen går nog åt det håll som TS nojiga och introverta otrevliga väninna vill. Hennes rättigheter att vara besvärlig, exkluderande och kontrollerande är mycket större än hennes små behov av ömsesidig vänskap och respekt med TS.


    Ok, men för att se om jag fått det här korrekt. Att man är en introvert person, som tycker att det är energikrävande att umgås med okända människor betyder att man är en otrevlig, okänslig, dramaskapande, oempatisk, överkänslig, krävande, allmänt oflexibel person? Det betyder också att man förutom detta också är allmänt petig, med mat t.ex och kräver från sin omgivning särskilda anpassningar när det gäller detta? Och alltihop är en del av en psykisk störning?

    Wow, du hatar verkligen introverta människor. Jag skulle aldrig komma på tanken att klumpa ihop extroverta personer på det där sättet. Det är ett personlighetsdrag liksom? Inte mer med det?
Svar på tråden Inte okej för henne att sonen följer med på semester