Varför tar inte svenska tjejer första steget?

Utomlands är du kanske mer exotisk och spännande och därför tar tjejer kontakt mer. De vet också att det bara är för en kortare tid och det kanske lockar till kontakt med utländska män, de vet att du snart ska åka hem igen = mindre besvär om attraktionen inte håller. 

I Sverige har kvinnor inte samma behov av att ha en partner, de klarar sig bra själva. 
Jag märker mer och mer att svenska kvinnor söker kvinnokollektiv att bo i istället för att dela bostad med en man. De saknar sällskap men inte en man. 

Kvinnor behöver heller ingen man som partner för att skaffa barn, det kan de göra så bra på egen hand. 

Det finns dessutom fler män än kvinnor i Sverige vilket gör att kvinnor kanske ställer mer krav på mannen de potentiellt ska dela sitt liv med. 

Sex kan man få som kvinna utan större problem, det största problemet är kvalitén på det. Vissa är så dåliga att sexleksaker är hundra gånger bättre. 

Jag upplever att många män tror att deras njutning är fokus vid sex när det bästa är tvärt om (om inte tjejen är en komplett idiot och bara tänker på sig själv) för ytterst få tjejer struntar i att ge tillbaka om de själva njuter i fulla drag. 

Att bli uppvaktad och känna sig speciell är alltid trevligt och många kvinnor ser det nog som manligt att mannen visar att han vill ha en genom att ta första steget. Kanske är det också en mer eller mindre omedveten koll på om mannen klarar av att ta egna initiativ och inte blir ett mähä som måste ha guidning genom livet. 

(Min åsikt är dock att många kvinnor tar befälet och mannen bara harkar på för att det är enklast och lugnast så, sen blir kvinnorna sura för att mannen inte självmant tar tag i saker) 

 

 

Men när du har tagit första steget och bjudit ut någon, har de sagt ja? Och känner du att det är en stor grej att du har fått tagit första steget? Förstår självklart att det kan vara frustrerande om en alltid får driva en relation framåt, men för mig spelar det inte så stor roll vem som bjuder ut vem i första skedet. Drar dock öronen åt mig om jag alltid ensam får pusha för att ses då det kanske finns ett ointresse från mannens sida och vi bara slösar varandras tid genom att ses :)

Jag vet inte om det har med ämnet att göra, men i Sverige börjar det bita sig fast en inställning att jag är som jag är, jag ska bli älskad för den jag är. Jag ska inte behöva ändra mig/göra mig till. Frågan är bara om det inte gäller både killar och tjejer?

Men jag tycker precis tvärtom, det är jätteviktigt att kämpa i ett förhållande. Att fixa till sig, tänka på vad man säger, hjälpa till med saker etc. Att ge av sig själv, kompromissa, ta hand om sig är vad ett förhållande handlar om enligt mig.

Skulle fortfarande vara intressant vilka länder dom du refererar till menade.
Skriv gärna vilka länder dom männen menade.

Ingen påstår att tjejer tar inte första steget.

Men får du nej när du tar första steget då är chansen liten att tjejerna ska ta första steget när det gäller dig.

Kvinnor oavsett nationalitet tar första steget när de träffar en man de finner attraktiv.

Inte varje gång de ser en man.

Vad gör dessa tjejer då när de tar första steget?

Erbjuder dejter , sex , friar till männen?

Som flera har redan skrivit är det vanligare att människor oavsett kön/utseende/ålder småpratar mer i en del länder än i Sverige, men det är inte nödvändigtvis innebär att de tar första steget , eftersom syftet är inte per automatik en sexuell relation utan bara prata med folk.

Min erfarenhet ( utländsk tjej som bor i Sverige ) och många av mina utländska tjejkompisars ( olika länder ) är att en del svenska män missförstår vanlig trevlighet och småprat till intresse.

Som inte innebär att man inte tar första steget om man inte gillar någon , men man tar inte första steget med massa män hela tiden.

Tycker inte det fungerar med att ta första steget då jag märkt att killar faktiskt tar initiativ om de har intresse.

När jag gjort det blir det inget. Nej är inte ful eller tjock.

Jag kan inte tala för andra kvinnor.
Men för mig så har det spelat in.
Jag har raggat på killar när jag var singel. Men då jag har varit ute efter något seriöst så har jag ofta blivit besviken då det visat sig att killarna sett en chans att få sex.
Så det har oftast slutat med att jag har backat då jag inte var intresserad av att vara någons onaniredskap.

Inte sant! Är väldigt attraherad av en på mitt jobb och får för mig det finns intresse tillbaka men känns för riskabelt att ta kontakt iom vi kommer behöva stöta på varandra (:)) då och då. Hade han tagit kontakt hade jag blivit glad! Sen kan jag förstå att det kanske på en arbetsplats är ännu mer riskabelt för en man att stöta på en kvinna.

Hur raggade du? Det är vanligt att tjejer raggar, har jag förstått nu, även om jag själv inte varit med om det.