Varför tar inte svenska tjejer första steget?

Jo du har nog rätt i det. Sedan är ju, som någon tidigare sa, folk i allmänhet mer avslappnade och partysugna när de är utomlands på semester t.ex. Och då ökar möjligheterna att attraktion och flirtande uppstår.

Svenska tjejer är nog mer försiktiga, även om de också kan ta första steget. De vill gärna känna killen lite på pulsen. Kanske testa honom fram och tillbaka för att se vad han går för innan de försöker mer seriöst med honom.

Jag har upplevt att svenska tjejer inte sällan spelar någon sorts spel om de fattat intresse för en man. Och att det är upp till honom att "följa spelets regler" om han vill ro det ända i hamn. De testar honom på olika sätt. Växlar mellan att vara varma och kalla, närmande och avståndstagande. Leker gärna lite med hans känslor för att se om  båten håller för gungning s.a.s.

Absolut har även jag upplevt att kvinnor är mer rakt på sak när man är utomlands, tillochmed så nära utomlands som i Danmark.

Svenska kvinnor tar ju visst initiativ fast på ett annat sätt. Det är kanske inte så mycket sensuellt spel som på sydligare breddgrader.

Själv har jag aldrig tagit initiativet men det är för att jag är socialt inkompetent på det området ha ha. Om en man söker ögonkontakt blir jag fortfarande blyg och slår ner blicken. När jag nätdejtar skriver jag aldrig till någon, män skriver till mig.

Jag tycker inte synd om mig själv för att det är så. Det är ju helt självförvållat. Jag är inte representativ heller. Mina väninnor har aldrig haft problem med att flörta och ta för sig.

Sedan tror jag att den typ av män jag gillar, lite nördiga udda typer, skulle bli skeptiska om jag tog kontakt. Jag ser inte ut som jag känner mig. Jag har långt blont hår, sminkar mig, klär mig kvinnligt och har kvinnlig figur. Fast jag är lika blyg och nördig själv, Aspergers light enligt mina vänner. Jag är helt usel på att flörta, förstår inte poängen och tycker att det där spelet är meningslöst och idiotiskt. Jag blir bara stressad av det.

Självförvållat alltså, men det är ett beteende som är otroligt svårt att bryta för mig.

Nu blir jag sällan raggad på, så jag har lärt mig att ta för mig själv. (Annars skulle det vara som att leva som nunna för mig).

Det blir lättare och en ratning svider inte lika mycket längre...men det svider ändå att bli ratad. Inte alls lika mycket som de första gångerna men ändå en hel del. Svider en hel del.

Tror många, spec. tjejer är rädda för den där smärtan att bli ratade. Därför vill de inte ta första steget. Jag är tjej och har vant mig en del att bli ratad, men jag har en killkompis som säger att det slutar helt att göra ont att bli ratad efter tillräckligt många ratningar. han är min guru på det området. Jag svär att han kan bli ratad av tio olika tjejer samma kväll när vi är ute (före corona)...stör honom inte alls. Är inte där än men väldig skillnad mot hur det brukade vara.

Nu vill jag ju inte bli ratad helst men det hade vart jävligt coolt att kunna få 10 nej/nej tack/jag är tyvärr gift/Jag har redan sett dig försöka med tre andra så nej tack din jävla slampa... på raken utan grina. Tror jag klarar kanske 4-5 i dagsläget? Fast lyckas oftast innan dess. Är ca 50/50 när jag raggar.

Tycker det finns gott om Svenska tjejer som tar första steget inget konstigt alls