Kan ni lita på er partner igen?

Hur kan du veta att TS träffar en sådan man? Var finns garantierna att nästa relation blir bättre? Faktum är att TS kanske inte ens träffar en ny kärlek och om hon gör det finns inga garantier för att den mannen aldrig kan vara otrogen.

Människor är varken perfekta eller ofelbara och när man träffar någon det känns bra med ska man vara rädd om den relationen.

Nja, ställningstagandet är ett val båda gör och ja den är viktig i den mån att det öht öppnar för möjligheten att komma vidare tillsammans (alternativet är ju att bryta  upp med en gång) men det säger ingenting om att det betyder att man kommer lyckas.

Problemet är att människor är människor och inte robotar. Robotar kan göra ett logiskt val och sen hålla sig till det for ever för att de saknar känslor. Människor fungerar inte så. Bara för att du gör ett val som känns logiskt så betyder inte det att dina känslor (ditt undermedvetna) hänger med.

När man blir utsatt för ett svek av den magnituden så hamnar man i en kris. Den krisen tar år att kämpa sig igenom och man går igenom ett antal faser. I början av krisen (då de flesta föväntas ta ett beslut) så är INGEN egentligen redo att ta ett sånt beslut. Det är inte förrän man tragglat sig igenom sin egen kris man är redo att ta ett sånt beslut. Och det tar som sagt år. Så det är inte alls konstigt att du känner som du gör för du tog ett beslut utan att vara redo för det.

När ens partner är otrogen så spricker bilden man har av personen i småbitar. Personen var helt enkelt inte så ärlig och pålitlig som man trodde. Det kommer man inte ifrån. Det som händer då är att man måste göra sig en ny bild av sin partner. En bild som innehåller delar av den gamla bilden (den man trodde att ens partner var) men även nya delar som inte alls är lika trevliga (personen har visat sig vara opålitlig, kan svika och ljuga) och denna nya bild ska man försöka förmå sig att älska och leva med.... det säger sig självt att det inte är en lätt uppgift. Det är en process som tar tid (år).

Detta är anledningen till varför så många (om inte majoriteten) av förhållanden där det förekommit otrohet ändå spricker efter ett tag, trotts tappra försök att rädda det. 

1) Det tar tid (år) att ta sig igenom sin egen kris och läka ordentligt.

2) Det tar tid att göra om bilden man hade av sin partner och dessutom lära sig älska den nya bilden och leva med den. Det är långt ifrån säkert att man kan det även om man vill det.

DETTA är anledningen till varför Fjäril kär har alldeles rätt i det hon skriver om att sätta en tidsgräns. Det är inte alltid det går ovasett om hur mycket man skulle vilja. Faktum är att det verkar vara ganska sällan det går.

 

Nej, han har inte sagt vad han saknar i vår relation. Han har ju inte ens erkänt trots att jag sett två nummer i hans mobil under kodnamnen ?Arbetsförmedlingen Kurs? och ?Arbetsförmedlingen?, plus 6 kondomer som saknats i paketet.... Dessutom var det en tonårstjej som gjorde hjärtan på hans bilder på fejjan och ledsna smileys på bilderna han lagt ut på mig och oss tillsammans. Jag skrev till henne och frågade vad hon hade emot mig och hon skrev öppet på min FB attt de knullat på en krogtoalett, men att han kom för snabbt ?Därför får knullet bara två stjärnor av fem? och ?Jag tycker din man är sexig?.

Han jobbade på en verkstad i 6 månader och efter nån månad på jobbet kom han nästsn alltid hem vid 22 på kvällen (ibland tom 23) och påstod att han jobbat över. Jag vet att han inte jobbat över eftersom han inte fick mer i lön och att det var mörkt där när jag lät en vän köra förbi.

Började snoka i hans mobil då han en kväll gick hem till en arbetskamrat för att hjälpa honom med hans nya högtalare. Men han kom aldrig hem den kvällen och när jag ringde honom kom bara telefonsvarare. Det visade sig att han blockat mig. Efter tre på natten fick jag ett sms där han skrev att han råkade somna framför Netflix och mobilen dog men att han kommer hem nästa dag och att han älskar mig. Nästa dag när han kom hem hade han köpt jättefina sexiga kläder på Hunkemöller till mig, när vi skulle ha sex på kvällen började han gråta! Han gråter aldrig! Jag kramade honom och frågade honom vad som hänt och han svarade ett dumt svar om att han var ledsen över att jag blivit så smal. Vilket jag visste var bullshit eftersom jag alltid varit väldigt smal, vägde 40 kg när vi träffades och då grät han minsann inte när vi knullade. Det var på natten när han somnat som jag snokade i hans mobil och såg telefonnummerna. Efter att ha sökt på Eniro på första mobilnumret jag såg ?Arbetsförmedlingen Kurs? började jag skaka när jag såg det gick till en tjej och grät så jag förmådde mig inte ens att kolla upp mobilnumret till ?Arbetsförmedlingen?. Väckte honom och grät och skrek och han gick upp och satte på Xboxen!!!! Han sa att det var en kompis som gav ut hans nummer och att han var på krogen när han skulle hjälpa hans arbetskamrat med högtalarna och att han skulle radera numret men hade glömt det eftersom han var full. Han sa att hon var fet och ful och att hon var en psycho stalker som följde efter honom och försökte kyssa honom när han skulle gå. Frågade honom om han inte puttade bort henne och då sa han attt han puttade bort henne. Dagen efter var nummerna borta från hans mobil.

Vi hade ett jättebra varierat sexliv och hade sex i princip varje dag innan vår första som kom. Men efter det är det inte lika enkelt att få till det. Nu har vi dessutom två barn. Det är svårt att hitta tillfällen att ha sex och ibland är jag så trött efter att ha tagit hand om barnen hela dagarna och ibland långt in på nätterna att jag helt enkelt inte orkar. Känner ännu mindre för att ta initiativ nu när jag vet att han varit otrogen men inte ens erkänt det. Jag har dessutom messat tjejen som hette ?Arbetsförmedlingen Kurs? i hans mobil och frågade henne om hon var nöjd över att ha förstört för en 1-åring och gjort att hans föräldrar går skilda vägar och inte längre få ha båda sina föräldrar hos sig, berättade dessutom vad min man sagt om henne (att han sa att hon var en psycho stalker och han kallade henne fet och ful). Hon svarade inte på smset och svarade inte när jag ringde. Däremot polisanmälde hon mig!!! Naturligtvis ledde det inte till något men jag tolkar det som att hon inte känner ett uns av skuld trots att hon visste att vi hade en liten ettåring hemma och att hon inte tålde att höra vad han kallade henne när han kom hem till mig.

I vilket fall som helst mår jag fortfarande dåligt som fan över det och om han bara erkände det och sa förlåt och kände genuin ånger hade det känts lite bättre åtminstone. Men jag har valt att stanna och vi har ju skaffat ett barn till. Men jag känner mig så ful och otillräcklig.

Men herregud...det är din man du inte kan lita på, sluta beskylla en ung tjej för att han inte kan hålla på sig. Er familj är väl knappast hennes ansvar. Det kommer alltid finnas de som inte bryr sig och som är redo att ligga med upptagna personer, den som sviker din familj är din man och enligt din beskrivning kan du antagligen aldrig lita på honom, varken nu eller framöver.

Du tror uppenbarligen inte att någon kan lära av misstag och ta till sig av erfarenheter? Har du samma uppfattning om andra misstag, allt är oförlåtligt och den skyldige ska straffas för resten av livet?

Det är ett hån mot alla misshandlade kvinnor att jämföra otrohet med fysiskt våld som alltför ofta leder till deras död! Ett verkligt lågvattenmärke i tråden.