Anonym (Yxy)

Thu 24 Dec 2020 23:49

143 svar

Kan ni lita på er partner igen?

Min man otrogen för två år sedan. Själva otroheten är lagd bakom oss men jag kan fortfarande inte lita på honom, hur lång tid tar det tills jag kan det? Han gör allt för att jag ska lita på honom, är tålmodig och öppen. Jag vill inte vara svartsjuk och paranoid.

Och en till fråga - varje gång jag ser en serie, läser en bok om otrohet eller om det kommer på tal generellt (mina vänner vet om allt), slängs jag tillbaka och blir ledsen. Kommer det aldrig gå över?

Anonym (Du är normal)

Mon 28 Dec 2020 06:51

#31

Anonym (Yxy) skrev 2020-12-28 00:42:24 följande:

Självklart finns det undantagsfall men enligt vår parterapeut innebär ett ställningstagande (i detta fall att vi ska fortsätta leva med varandra) ett stort steg framåt och brukar vara avgörande. Jag älskar honom och vill leva med honom, där finns det inga tvivel, jag vill bara komma över vad han gjort och kunna blicka framåt.

Terapeut är ingen skyddad titel och vem som helst kan kalla sig det. Så er terapeut behöver inte ens ha läst en endaste sida forskning och kan bara sitta och gissa. Min poäng är att terapeutens ord inte ska tas som sanning.

Hur du mår är det som räknas och som borde styra om ni är ihop.

Kan du leva med att aldrig må bättre än nu? Kan du leva med att du aldrig mer kan lita på honom? Är du ok med att du inte är/kommer vara enda kvinnan för honom?

Skulle du må bra av ett sånt liv eller skulle du må bättre med en annan man som bara älskar dig och aldrig skulle fundera på att vara otrogen?

Anotherone

Mon 28 Dec 2020 08:31

#32

Anonym (Yxy) skrev 2020-12-27 13:19:11 följande:

Tack för alla era intressanta svar. Vi har gått i terapi efter otroheten - både som par och själva. Det har så klart hjälpt mycket men det fråntar inte det faktum att han var otrogen. Otroheten skedde när jag precis blivit gravid med vårt andra barn och hade jag inte varit gravid hade jag lämnat honom. Idag är jag glad att jag inte gjort det. Jag älskar honom och vill leva med honom, det väger otroligt tungt. Det finns idag inga planer på att separera utan vi har en fin vardag tillsammans. Trots det finns allt kvar som återkommande getingstick. Såg tex the Holiday på julafton och när C.D pojkvän varit otrogen fick jag en klump i magen och kastades tillbaka lite. Och historier om otrohet kommer ju alltid finnas, kommer jag (och mina vänner) alltid tänka på hans svek då? Idag har vi som sagt väldigt uppen kommunikation och jag får kolla på havs telefon hur mkt jag vill. Trots det och trots att jag realistiskt vet att han inte gör det igen kan jag bli panikslagen när jag ser att han sitter och skriver med någon på Messenger. Så dubbelt.... kanske är två år inte så lång tid? Det kanske tar längre tid? Har många glömt och hårt vidare efter två är eller är det jag som är larvig?

Om du gör dom kopplingarna hela tiden så behöver du nog mer tid. Eller mer samtalsstöd för att få verktyg att ta dig vidare. Och dina vänner, är det dom som tar upp ämnet eller gör du det?
Jag hade inte uppskattat att mina vänner ställt frågor.

I vårt fall så visste ju både släkt och vänner att vi hade separerat. Ett antal utvalda fick veta om anledningen. Dessa har aldrig tagit upp detta efteråt. Och hade dom gjort det hade jag gjort klart för dem att det här är inget som du har rätt att ställa frågor om, det är slutpratat om det. Om jag vill ha stöd eller prata om något av det som hänt så kommer jag att ta upp det.
Det är jag sjukt tacksam för så här efteråt känner jag. Att alla respekterade det val jag gjorde då och litade på mitt omdöme. Det är aldrig någon som i efterhand har hållt detta emot min man på något vis.

Anonym (Historii)

Mon 28 Dec 2020 09:39

#33

Kexsmula skrev 2020-12-28 01:09:40 följande:

Min man har varit otrogen minst två gånger och dessutom medlem på sexletarsajter med kukbild och allt... Även om han aldrig erkänt otroheterna och kom på en otroligt usel bortförklaring till sexsajterna har jag valt att stanna... Mest för att jag älskar honom otroligt mycket och dessutom eftersom jag vill ha en kärnfamilj och att vara ensamstående och bara ha barnen på halvtid vore en mardröm.

Jag tänker dock fortfarande på det, mår i periodvis väldigt dåligt och känner att det är något fel på mig. Blir illamående när jag tänker på han och de andra ihop.

Det går nog aldrig över riktigt då det är det största sveket man kan utsätta sin partner för. Tilliten är tyvärr fortfarande noll och jag har krävt att han ska ha platsposition på mobilen så att jag ser var han är. Han har dock stängt av den vid ett tillfälle då vi bråkade och han åkte iväg med en gammal vän han inte träffat på flera år och var borta i flera dygn utan att höra av sig... Mådde skit då, han låtsades som inget hade hänt när han kom hem och blev arg på mig eftersom jag var arg och ledsen.

Nu IOM Coronan har det varit lugnt och jag har kunnat slappna av mer, men han har hög sexdrift och jag försöker ha sex så ofta vi kan med två småbarn men det är inte lika bra som innan otroheterna då jag inte kan låta bli att tänka på de andra tjejerna han låg med och om de var bättre än mig... Önskar att han åtminstone var ärlig och genuint ångerfull istället för att ta till lögner och dåliga bortförklaringar.

Känner mig fulare nu också.

Önskar att jag betydde mer för honom och var den enda i hans ögon... Men jag har som sagt valt att förlåta och hålls ihop familjen och bearbeta det ensam. Men jag kommer nog aldrig glömma eller känna full tillit igen, tyvärr.

Sa han aldrig vad han saknade i er relation? Tönker det hade kunnat få dig att få svar på de frågor du har kring ?bra? ?utseende? osv. Jag tror inte han tycker du är ful iaf för då hsde ni Nog inte ens haft sex. Fanns en tråd om hur män ser på sina älskstinnor i jämförelse

Med frun här på fl. Alla skulle välja sin fru före älskarinnan men älskarinnan var mer kravlös och gillade sex mer

Anonym (Historii)

Mon 28 Dec 2020 09:39

#34

Kexsmula skrev 2020-12-28 01:09:40 följande:

Min man har varit otrogen minst två gånger och dessutom medlem på sexletarsajter med kukbild och allt... Även om han aldrig erkänt otroheterna och kom på en otroligt usel bortförklaring till sexsajterna har jag valt att stanna... Mest för att jag älskar honom otroligt mycket och dessutom eftersom jag vill ha en kärnfamilj och att vara ensamstående och bara ha barnen på halvtid vore en mardröm.

Jag tänker dock fortfarande på det, mår i periodvis väldigt dåligt och känner att det är något fel på mig. Blir illamående när jag tänker på han och de andra ihop.

Det går nog aldrig över riktigt då det är det största sveket man kan utsätta sin partner för. Tilliten är tyvärr fortfarande noll och jag har krävt att han ska ha platsposition på mobilen så att jag ser var han är. Han har dock stängt av den vid ett tillfälle då vi bråkade och han åkte iväg med en gammal vän han inte träffat på flera år och var borta i flera dygn utan att höra av sig... Mådde skit då, han låtsades som inget hade hänt när han kom hem och blev arg på mig eftersom jag var arg och ledsen.

Nu IOM Coronan har det varit lugnt och jag har kunnat slappna av mer, men han har hög sexdrift och jag försöker ha sex så ofta vi kan med två småbarn men det är inte lika bra som innan otroheterna då jag inte kan låta bli att tänka på de andra tjejerna han låg med och om de var bättre än mig... Önskar att han åtminstone var ärlig och genuint ångerfull istället för att ta till lögner och dåliga bortförklaringar.

Känner mig fulare nu också.

Önskar att jag betydde mer för honom och var den enda i hans ögon... Men jag har som sagt valt att förlåta och hålls ihop familjen och bearbeta det ensam. Men jag kommer nog aldrig glömma eller känna full tillit igen, tyvärr.

Sa han aldrig vad han saknade i er relation? Tönker det hade kunnat få dig att få svar på de frågor du har kring ?bra? ?utseende? osv. Jag tror inte han tycker du är ful iaf för då hsde ni Nog inte ens haft sex. Fanns en tråd om hur män ser på sina älskstinnor i jämförelse

Med frun här på fl. Alla skulle välja sin fru före älskarinnan men älskarinnan var mer kravlös och gillade sex mer

Anonym (va?)

Mon 28 Dec 2020 15:34

#35

Anonym (Samma här) skrev 2020-12-26 14:48:19 följande:

Nej! Frågan är .... varför har den här personen varit otrogen ?

Vi har ju ett förhållande och lika mycket ansvar ... när jag som kille attraheras av en annan tjej då är det något fel i mitt förhållade. Man måste bromsa först och kolla vad det är som fattas tills man ser den hos en annan..

Nej det är absolut inte frågan... du har fått det där helt bak och fram

1) Otrohet sker i både bra som dåliga förhållanden. Man kan vara hur nöjd som helst med sin partner och sitt förhållande och ändå vara otrogen helt enkelt för att man vill ha ombyte. Faktum är att det är den absolut vanligaste anledningen.

2) ALLA kan känna atraktion för andra än sin partner, det betyder inte alls att det är något fel på förhållandet. Man slutar inte vara människa för att man är i ett förhållande. Man kan fortfarande känna attraktion för andra men man VÄLJER att inte agera på det. Det är vad som skiljer normala människor från egoister.

3) Det ENDA båda har ett ansvar för är förhållande. Man har inget som hels ansvar för hur ens partner VÄLJER att hantera ett eventuellt missnöje. Om din partner är missnöjd över något men VÄLJER att hellre knulla någon annan istället för att prata med dig om sitt missnöje så har du inget som hels ansvar för att personen är en idiot som inte kan hantera missnöje på ett värdigare sätt. Det ansvaret ligger till 100% på idioten själv.

Anonym (va?)

Mon 28 Dec 2020 15:59

#36

Anonym (Yxy) skrev 2020-12-28 00:42:24 följande:

Självklart finns det undantagsfall men enligt vår parterapeut innebär ett ställningstagande (i detta fall att vi ska fortsätta leva med varandra) ett stort steg framåt och brukar vara avgörande. Jag älskar honom och vill leva med honom, där finns det inga tvivel, jag vill bara komma över vad han gjort och kunna blicka framåt.

Nja, ställningstagandet är ett val båda gör och ja den är viktig i den mån att det öht öppnar för möjligheten att komma vidare tillsammans (alternativet är ju att bryta upp med en gång) men det säger ingenting om att det betyder att man kommer lyckas.

Problemet är att människor är människor och inte robotar. Robotar kan göra ett logiskt val och sen hålla sig till det for ever för att de saknar känslor. Människor fungerar inte så. Bara för att du gör ett val som känns logiskt så betyder inte det att dina känslor (ditt undermedvetna) hänger med.

När man blir utsatt för ett svek av den magnituden så hamnar man i en kris. Den krisen tar år att kämpa sig igenom och man går igenom ett antal faser. I början av krisen (då de flesta föväntas ta ett beslut) så är INGEN egentligen redo att ta ett sånt beslut. Det är inte förrän man tragglat sig igenom sin egen kris man är redo att ta ett sånt beslut. Och det tar som sagt år. Så det är inte alls konstigt att du känner som du gör för du tog ett beslut utan att vara redo för det.

När ens partner är otrogen så spricker bilden man har av personen i småbitar. Personen var helt enkelt inte så ärlig och pålitlig som man trodde. Det kommer man inte ifrån. Det som händer då är att man måste göra sig en ny bild av sin partner. En bild som innehåller delar av den gamla bilden (den man trodde att ens partner var) men även nya delar som inte alls är lika trevliga (personen har visat sig vara opålitlig, kan svika och ljuga) och denna nya bild ska man försöka förmå sig att älska och leva med.... det säger sig självt att det inte är en lätt uppgift. Det är en process som tar tid (år).

Detta är anledningen till varför så många (om inte majoriteten) av förhållanden där det förekommit otrohet ändå spricker efter ett tag, trotts tappra försök att rädda det.

1) Det tar tid (år) att ta sig igenom sin egen kris och läka ordentligt.

2) Det tar tid att göra om bilden man hade av sin partner och dessutom lära sig älska den nya bilden och leva med den. Det är långt ifrån säkert att man kan det även om man vill det.

DETTA är anledningen till varför Fjäril kär har alldeles rätt i det hon skriver om att sätta en tidsgräns. Det är inte alltid det går ovasett om hur mycket man skulle vilja. Faktum är att det verkar vara ganska sällan det går.

Tecum

Mon 28 Dec 2020 16:58

#37

Anonym (Du är normal) skrev 2020-12-28 06:51:11 följande:

Terapeut är ingen skyddad titel och vem som helst kan kalla sig det. Så er terapeut behöver inte ens ha läst en endaste sida forskning och kan bara sitta och gissa. Min poäng är att terapeutens ord inte ska tas som sanning.
Hur du mår är det som räknas och som borde styra om ni är ihop.

Kan du leva med att aldrig må bättre än nu? Kan du leva med att du aldrig mer kan lita på honom? Är du ok med att du inte är/kommer vara enda kvinnan för honom?
Skulle du må bra av ett sånt liv eller skulle du må bättre med en annan man som bara älskar dig och aldrig skulle fundera på att vara otrogen?

Hur kan du veta att TS träffar en sådan man? Var finns garantierna att nästa relation blir bättre? Faktum är att TS kanske inte ens träffar en ny kärlek och om hon gör det finns inga garantier för att den mannen aldrig kan vara otrogen.

Människor är varken perfekta eller ofelbara och när man träffar någon det känns bra med ska man vara rädd om den relationen.

Anonym (va?)

Mon 28 Dec 2020 17:32

#38

Tecum skrev 2020-12-28 16:58:29 följande:

Hur kan du veta att TS träffar en sådan man? Var finns garantierna att nästa relation blir bättre? Faktum är att TS kanske inte ens träffar en ny kärlek och om hon gör det finns inga garantier för att den mannen aldrig kan vara otrogen.

Människor är varken perfekta eller ofelbara och när man träffar någon det känns bra med ska man vara rädd om den relationen.

Ja precis, man ska vara rädd om den relationen och inte förstöra den genom att svika och ljuga. Och gör man det ändå så ska man inte förvänta sig att ens partner kommer vilja fortsätta leva med en.

Givetvis kan man inte veta om en ny partner kommer vara trogen eller ej. Det är något som kommer visa sig med tiden. Skillnaden ligger i att en ny partner är ett oskrivet blad medan den gamla VET man är opålitlig och falsk. 50% chans att personen är ärlig är ändå bättre än 0% chans.

Kexsmula

Mon 28 Dec 2020 17:38

#39

Anonym (Historii) skrev 2020-12-28 09:39:58 följande:

Sa han aldrig vad han saknade i er relation? Tönker det hade kunnat få dig att få svar på de frågor du har kring ?bra? ?utseende? osv. Jag tror inte han tycker du är ful iaf för då hsde ni Nog inte ens haft sex. Fanns en tråd om hur män ser på sina älskstinnor i jämförelse

Med frun här på fl. Alla skulle välja sin fru före älskarinnan men älskarinnan var mer kravlös och gillade sex mer

Nej, han har inte sagt vad han saknar i vår relation. Han har ju inte ens erkänt trots att jag sett två nummer i hans mobil under kodnamnen ?Arbetsförmedlingen Kurs? och ?Arbetsförmedlingen?, plus 6 kondomer som saknats i paketet.... Dessutom var det en tonårstjej som gjorde hjärtan på hans bilder på fejjan och ledsna smileys på bilderna han lagt ut på mig och oss tillsammans. Jag skrev till henne och frågade vad hon hade emot mig och hon skrev öppet på min FB attt de knullat på en krogtoalett, men att han kom för snabbt ?Därför får knullet bara två stjärnor av fem? och ?Jag tycker din man är sexig?.

Han jobbade på en verkstad i 6 månader och efter nån månad på jobbet kom han nästsn alltid hem vid 22 på kvällen (ibland tom 23) och påstod att han jobbat över. Jag vet att han inte jobbat över eftersom han inte fick mer i lön och att det var mörkt där när jag lät en vän köra förbi.

Började snoka i hans mobil då han en kväll gick hem till en arbetskamrat för att hjälpa honom med hans nya högtalare. Men han kom aldrig hem den kvällen och när jag ringde honom kom bara telefonsvarare. Det visade sig att han blockat mig. Efter tre på natten fick jag ett sms där han skrev att han råkade somna framför Netflix och mobilen dog men att han kommer hem nästa dag och att han älskar mig. Nästa dag när han kom hem hade han köpt jättefina sexiga kläder på Hunkemöller till mig, när vi skulle ha sex på kvällen började han gråta! Han gråter aldrig! Jag kramade honom och frågade honom vad som hänt och han svarade ett dumt svar om att han var ledsen över att jag blivit så smal. Vilket jag visste var bullshit eftersom jag alltid varit väldigt smal, vägde 40 kg när vi träffades och då grät han minsann inte när vi knullade. Det var på natten när han somnat som jag snokade i hans mobil och såg telefonnummerna. Efter att ha sökt på Eniro på första mobilnumret jag såg ?Arbetsförmedlingen Kurs? började jag skaka när jag såg det gick till en tjej och grät så jag förmådde mig inte ens att kolla upp mobilnumret till ?Arbetsförmedlingen?. Väckte honom och grät och skrek och han gick upp och satte på Xboxen!!!! Han sa att det var en kompis som gav ut hans nummer och att han var på krogen när han skulle hjälpa hans arbetskamrat med högtalarna och att han skulle radera numret men hade glömt det eftersom han var full. Han sa att hon var fet och ful och att hon var en psycho stalker som följde efter honom och försökte kyssa honom när han skulle gå. Frågade honom om han inte puttade bort henne och då sa han attt han puttade bort henne. Dagen efter var nummerna borta från hans mobil.

Vi hade ett jättebra varierat sexliv och hade sex i princip varje dag innan vår första som kom. Men efter det är det inte lika enkelt att få till det. Nu har vi dessutom två barn. Det är svårt att hitta tillfällen att ha sex och ibland är jag så trött efter att ha tagit hand om barnen hela dagarna och ibland långt in på nätterna att jag helt enkelt inte orkar. Känner ännu mindre för att ta initiativ nu när jag vet att han varit otrogen men inte ens erkänt det. Jag har dessutom messat tjejen som hette ?Arbetsförmedlingen Kurs? i hans mobil och frågade henne om hon var nöjd över att ha förstört för en 1-åring och gjort att hans föräldrar går skilda vägar och inte längre få ha båda sina föräldrar hos sig, berättade dessutom vad min man sagt om henne (att han sa att hon var en psycho stalker och han kallade henne fet och ful). Hon svarade inte på smset och svarade inte när jag ringde. Däremot polisanmälde hon mig!!! Naturligtvis ledde det inte till något men jag tolkar det som att hon inte känner ett uns av skuld trots att hon visste att vi hade en liten ettåring hemma och att hon inte tålde att höra vad han kallade henne när han kom hem till mig.

I vilket fall som helst mår jag fortfarande dåligt som fan över det och om han bara erkände det och sa förlåt och kände genuin ånger hade det känts lite bättre åtminstone. Men jag har valt att stanna och vi har ju skaffat ett barn till. Men jag känner mig så ful och otillräcklig.

Tecum

Mon 28 Dec 2020 18:00

#40

Anonym (va?) skrev 2020-12-28 17:32:15 följande:

Ja precis, man ska vara rädd om den relationen och inte förstöra den genom att svika och ljuga. Och gör man det ändå så ska man inte förvänta sig att ens partner kommer vilja fortsätta leva med en.

Givetvis kan man inte veta om en ny partner kommer vara trogen eller ej. Det är något som kommer visa sig med tiden. Skillnaden ligger i att en ny partner är ett oskrivet blad medan den gamla VET man är opålitlig och falsk. 50% chans att personen är ärlig är ändå bättre än 0% chans.

Håller med, men eftersom ingen är ofelbar kan det vara läge att förlåta och gå vidare om relationen i övrigt är bra och de rätta känslorna finns där. Som hos TS.

Kan ni lita på er partner igen?

INNEHÅLL