Min man otrogen för två år sedan. Själva otroheten är lagd bakom oss men jag kan fortfarande inte lita på honom, hur lång tid tar det tills jag kan det? Han gör allt för att jag ska lita på honom, är tålmodig och öppen. Jag vill inte vara svartsjuk och paranoid.
Och en till fråga - varje gång jag ser en serie, läser en bok om otrohet eller om det kommer på tal generellt (mina vänner vet om allt), slängs jag tillbaka och blir ledsen. Kommer det aldrig gå över?
Tack för alla era intressanta svar. Vi har gått i terapi efter otroheten - både som par och själva. Det har så klart hjälpt mycket men det fråntar inte det faktum att han var otrogen. Otroheten skedde när jag precis blivit gravid med vårt andra barn och hade jag inte varit gravid hade jag lämnat honom. Idag är jag glad att jag inte gjort det. Jag älskar honom och vill leva med honom, det väger otroligt tungt. Det finns idag inga planer på att separera utan vi har en fin vardag tillsammans. Trots det finns allt kvar som återkommande getingstick. Såg tex the Holiday på julafton och när C.D pojkvän varit otrogen fick jag en klump i magen och kastades tillbaka lite. Och historier om otrohet kommer ju alltid finnas, kommer jag (och mina vänner) alltid tänka på hans svek då? Idag har vi som sagt väldigt uppen kommunikation och jag får kolla på havs telefon hur mkt jag vill. Trots det och trots att jag realistiskt vet att han inte gör det igen kan jag bli panikslagen när jag ser att han sitter och skriver med någon på Messenger. Så dubbelt.... kanske är två år inte så lång tid? Det kanske tar längre tid? Har många glömt och hårt vidare efter två är eller är det jag som är larvig?
Ett par i min omedelbara närhet separerade efter 10 år efter otroheten. Det blev inte bättre och såren revs upp hela tiden av olika skäl och vid olika tillfällen och det blev aldrig riktigt nån chans eller möjlighet till att läka på riktigt. Bitterheten och besvikelsen försvann aldrig och efter 10 år gick allt i kras. Båda två önskar i efterhand att de hade skilt sig tidigare och insett att de skulle ha slutat kämpa långt tidigare.
Så allt är ju relativt vad man tycker är vettig tid. Jag tror nånstans att du måste sätta upp en deadline för dig själv. Känns det fortfarande som öppna sår efter x tid kanske det är dags att inse att det inte blir bättre än så.
Precis så... fattar inte heller hur TS resonerar. Hon är inte bekväm med att han ljuger och ligger med andra kvinnor, vet att han kommer göra om det men väljer ändå att stanna...
Då finns ju inte så mycket mer att säga... det är bara för henne att vänja sig vid att han ligger med andra för bättre än så lär det anldrig bli.
Jag har som sagt läst allt ni skrivit och jag är tacksam för era svar. Tydligt är ju att det finns olika grader i helvetet....
För mig är att lämna inte ett alternativ (just nu, allt kan ju så klart hända). Jag kanske borde sätta en tidsram men då är det ju år som får avgöra. Jag mår så klart mycket bättre och tänker på det mindre än jag gjorde när jag fick reda på det. Är det någon som har någon statistik om otrohet?
Jag efterfrågar egentligen verktyg för att hantera den sorg jag fortfarande hanterar, finns det? Mer än olika typer av samtalsstöd.
Mina vänner påminner inte om otroheten men finns där att prata. Samtidigt är ju (antar jag) deras bild av honom förändrad. Han är ju liksom förknippad med otrohet. Kommer en diskussion om otrohet upp generellt vet ju liksom alla vad han gjort och det blir stel stämning...
Jag har som sagt läst allt ni skrivit och jag är tacksam för era svar. Tydligt är ju att det finns olika grader i helvetet....
För mig är att lämna inte ett alternativ (just nu, allt kan ju så klart hända). Jag kanske borde sätta en tidsram men då är det ju år som får avgöra. Jag mår så klart mycket bättre och tänker på det mindre än jag gjorde när jag fick reda på det. Är det någon som har någon statistik om otrohet?
Jag efterfrågar egentligen verktyg för att hantera den sorg jag fortfarande hanterar, finns det? Mer än olika typer av samtalsstöd.
Mina vänner påminner inte om otroheten men finns där att prata. Samtidigt är ju (antar jag) deras bild av honom förändrad. Han är ju liksom förknippad med otrohet. Kommer en diskussion om otrohet upp generellt vet ju liksom alla vad han gjort och det blir stel stämning...
Ingen?
Jag är mitt i en liknande situation själv. Vi har haft en period efter otroheten som har varit väldigt bra, men det fanns fortfarande något inom mig som inte kändes bra, så jag har börjat gå till en psykolog för att försöka komma vidare, på ett eller annat sätt.
Jag tänker att man skulle behöva veta mer för att kunna hjälpa dig. Hur gick otroheten till? Var det en fyllegrej eller en längre relation med någon annan? Hur fick du veta det? Berättade han själv eller var det något du kom på? Vad betyder egentligen det du skriver om att ni lagt otroheten bakom er? Eller var det kanske du som gjorde det som skulle bli bäst för alla andra i familjen, trots att en röst inom dig sa att otrohet inte är ok? Har han jobbat med sig själv sedan dess, och grävt i varför han gjorde som han gjorde?
Fick du någon hjälp i din terapi? När fick du den? Kanske behöver du gå och prata med någon nu? Kanske någon annan? Någon som kan hjälpa dig att gräva i dina känslor?
Usch jobbigt
Var hon singel ?