Jag funderar lite pa vad som kan vara styvmammans problem. I mina ogon uppfor sig TS exemplariskt. Hon har, utan att klaga, givit upp alla rummen i huset till styvmamman och hennes barn (dansstudio, mysrum osv.) och gommer sig uppe i rummet pa overvaningen. Gor allt sjalv, koper sin egen mat, lagar den sjalv, stadar efter sig, tvattar, betalar hem (dvs. for rummet hon anvander), jobbar, sparar, pluggar och gor inget vasen av sig.
Det finns styvbarn som beter sig bedrovligt, sa att det finns en orsak att inte vilja ha dem i huset langre. TS ar inget sant bedrovligt styvbarn.
Det finns personer som onskar att partnern inte hade barn sen tidigare, da detta stor deras bild av den perfekta familjen. Det kan vara en av anledningarna (styvmodern far den perfekta familjen, dvs. partner + alla sina EGNA barn sa fort TS forsvinner).
Det finns personer som skaffar fler barn an de klarar av och sedan klagar pa att det ar jobbigt. Blir for mycket stress och man ar helt slut varje dag, ingen egentid med partnern, man haller pa att ga in i vaggen osv. Da ar det latt att klaga pa allt (och det lattaste ar att klaga pa TS som inte hor hemma i hennes perfekta bild).
Det finns personer som alltid klagar. Man undrar ju varfor styvmoderns forra forhallande (forhallanden?) inte holl. I karnfamiljen hade hon ingen styvis att klaga pa, sa da klagades det kanske pa mannen, vilket resulterade i att antingen hon lamnade (for att hon inte var nojd) eller att mannen lamnade (da han inte orkade med allt obefogat klagande). Nu finns det TS att klaga pa, men om hon lamnar kommer personen att hitta nasta person eller sak att klaga pa, for det ar inte personen/saken som ar problemet utan nagot helt annat. Som exempel kan jag ta en kompis som trodde att alla problem i hennes liv berodde pa att hon hade sma brost. Inga killar var intresserade av henne, folk betedde sig pa ett visst satt mot henne eller behandlade henne antingen si eller sa, allt pga hennes brost (trodde hon). Dock forandrades INGET efter att hon forstorat brosten. Det var ju saklart hennes eget beteende och personlighet som orsakade alla hennes problem (vilket vi andra papekade), men hon trodde anda att allt var brostens fel. Jag gissar att TS inte ar styvmoderns verkliga problem, utan att hon kanske (omedvetet?) ar missnojd med en rad andra saker, men tar ut det pa TS, da det ar det lattaste att klaga pa.
Sen undrar man ju hur hon hade stallt sig till att skiljas, om det nu hade gatt sa langt. Om hon t ex. hade kravt att TS, som skoter sig, betalar hem och inte gor vasen av sig, maste ut, men att pappan satt sig emot. Hade hon da tyckt att det var battre att flytta med sina barn och att TS pappa hade 3-aringen varannan vecka? Det ar ju ocksa en losning om de inte kommer overens. Da slipper TS pappa allt brak och har i alla fall 3-aringen varannan vecka (vilket ar trakigt, men enda losningen om inte styvmamman gar med pa att han ar boendeforaldern). Hur skulle styvmodern stalla sig till detta scenariot?
Sen undrar man ju vad pappan och styvmodern har for overrenskommelse angaende huset, som varit i familjens ago i minst 150 ar. Det ar ju pappans hus som TS, hennes syskon + det 3-ariga halvsyskonet potentiellt ska arva nagon dag. Ar detta reglerat sa att det gar ratt till eller har styvmodern nagon slags ratt till huset da de har gemensamt hushall och hon ju bidrar till hushallskassan? (Vet inte nagot om sant, men bara en tanke eftersom forhallandet ju ar infekterat som det ar och vid dodsfall brukar det bli annu varre med sant om det redan finns en underliggande konflikt. De giriga brukar explodera, sa det ar bra att ha allt pa papper nar den sorgliga dagen kommer).