Ess skrev 2020-10-13 16:40:32 följande:
Inläggsskrivaren tog upp min situation. Jag har läst tråden och förstår varför frun är irriterad över ts. Ts har ju hört henne själv säga det, att hon tar upp plats som de behöver till det yngre barnet och att hon är i vägen, en belastning mao. Sen är det nog så också att hade ts varit ens hälften så fantastisk som hon utmålar sig så hade nog problemet varit betydligt mindre.
Fast vad hemskt om man som 18 eller 19 åring strax efter man gått ut gymnasiet ska behöva känna man är en belastning och i vägen i sitt barndomshem där man vuxit upp och det av föräldrar.
Tror inte att ts pappa känner så faktiskt.
Vår dotter fyllde precis 16 år nu i höst och började i höstas i gymnasiet, vi har också yngre barn.
Aldrig att vår dotter som kommer att vara 18 år när hon går ut gymnasiet om knappt 3 år ska behöva känna att hon över en natt när hon slutar skolan blir en belastning och i vägen.
Vår dotter ska känna att vi stöttar henne och hjälper henne, pluggar hon vidare på en gång får hon bo hemma om hon vill och spara pengar istället för att ta lån, säkert skulle hon efter ett två år vilja flytta, kanske till studentlägenhet eller annat.
Som vi känner henne kommer hon att vilja flytta när hon kan men aldrig att hon eller våra andra barn ska behöva känna att dom när dom slutar gymnasiet är i vägen eller en belastning.
Känner heller ingen av våra vänner eller släktingar som resonerat så utan tvärt om, pluggar man vidare gör man allt för att hjälpa sin barn ekonomiskt så gott man kan beroende på ekonomi.
Nu är vi gifta och bor med våra gemensamma barn så jag har inga bonusbarn och jag bodde hela min uppväxt med bägge mina föräldrar men mina föräldrar hade bägge varit gifta och skilda innan dom träffade varandra och bägge hade barn sen innan så jag har 3 halvsyskon som jag är uppväxt med.
Mina föräldrar har alltid behandlat alla barn på samma sätt och alla har varit lika mycket barn hemma, man har inte gjort skillnad på barn (fast det är klart att jag förstår att mina mamma älskade sina barn mer och min pappa sitt barn mer)
alla har fått vara hur mycket dom velat hemma, bo kvar när man pluggade osv.
Jag är glad att vi alla har behandlats lika, jag hade varit fruktansvärt besviken på min mamma eller pappa om dom behandlat mina syskon på olika sätt.
Samma regler gällde alla barn, alla barn skulle känna att det var deras hem på samma villkor.
Självklart vill ingen ha 25-30 åringar hemma boende men att en 19 åring ska känna att hon är en belastning är tragiskt.
Jag blir ledsen när jag hör det.