Styvmorsan vill att jag flyttar men vart ska jag flytta?

Sambon/frun har inte ett skit att säga till om när det kommer till ts.
Inte ett skit.

Jag hoppas verkligen att ts pappa inte låtit styvmorsan köpa in sig i huset, och att han skrivit samboavtal/äktenskapsförord.

Behandlar man sin partners barn som hon gör så lär det sluta med att hon får lämna det gemensamma hemmet.
Ingen normalt funtat människa slänger ut en ungdom på 19 år för att ens partner "kräver" det. Då slänger man hellre ut partnern.

Sen kan man ju kräva vårdnaden om det gemensamma barnet med hänvisning till hur hjärtlös den andra föräldern är. Kanske inget man vinner, men då finns det iaf registrerat för framtida behov.

Bs

Trams

Styvmor är väl också vuxen? Inser du inte att det är dags för henne att lösa sina egna problem och inte lägga över ansvaret på sin partners barn?

Så länge hennes partner vill att hans dotter skall få bo kvar är det vad styvmor har att förhålla sig till. Trivs hon inte är det upp tll henne att själv förändra det hon kan. Dvs vill hon ha mer utrymme är det de (som du kallar det) malusbarn som hon dragit in i huset som hon får flytta på. Antingen skickar hon dem till sin pappa/sina pappor eller så får hon skaffa ett eget boende där hon kan breda ut sig bäst hon vill.

TS pappa har ju redan varit generös nog att låta hennes avkomma ta så mycket plats att de malusbarnen (återigen ditt uttryck) har varsina rum plus extra utrymmen. Vi får väl hoppas att styvmor i alla fall ser till att betala det mesta till hushållet och inte snyltar på mannen...

Jag tolkar det som att du i vanlig ordning inte har några vettiga argument.

Då måste det först finnas något vettigt att svara på och inte bara tramsigt svammel.

Farsan frågade idag var det har skurit sig mellan mig och styvmorsan. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag känner att jag inte gjort något annat än varit till lags. Han sa i alla fall väldigt bestämt att jag bor kvar så länge jag vill även om det blir tills jag är 90 år eller så för vår famij har bott på den här tomten i 150 år och det tänker han inte ändra på. 

Har läst igenom hela tråden nu, och du är ju bara 19 år, alltså nyss gått ut gymnasiet. Samtidigt är du så duktig som direkt börjar studera, jobbar, lagar din egna mat (!!!), städar ditt, och tvättar ditt, och även är för dig själv (=inget störmoment) (lite synd dock att du känner att du är ett pga styvmodern).

 Självklart kan du bo hemma! Hade lite samma situation när jag var yngre och bodde hemma. Är också en person som håller mig för mig själv, var mest på mitt rum, plockade undan efter mig, renlig av mig, tvättade mitt och även andras ibland, åt dock fortfarande av gemensam mat men betalde rätt mycket i hyra för jag jobbade på timmar. Har alltid varit en "skötsam och tystlåten tjej" typ. Min mammas man störde sig väldigt på mig också även fast jag inte gjorde en fluga förnär och höll mig för mig själv. Men han störde sig på in princip allt med mig, ville ta varje chans att börja "bråka" med mig och min mamma vågade inte säga ifrån. 

 Så fort jag väl skaffade egen lägenhet blev det en sån befrielse att slippa allt det. Vantrivdes verkligen på grund av min styvpappa, han kunde vara rentav elak ibland även fast jag var tystlåten, höll mig för mig själv och "skötte mitt". 
Men i din unga situation så bör du inte alls känna att det ska ske nu nu nu. Vilket din pappa inte ens verkar vilja heller. Men en sak jag har att säga, stå på dig <3. Låt inte kärringen styra eller vara obefogat dum mot dig. 
 

Men alltså, ni måste ju borja kommunicera med varandra alla tre. Han kan inte kora over sin sambo, hon kan inte kora over dig. Ni måste ju alla komma fram till nåt realistisk som funkar for er alla.

"Köra över sin sambo"?
Är det vad du kallar det när han låter sitt barn bo kvar i sitt barndomshem efter att han låtit en ny "styvhäxa" flytta in?

Tycker du att en ny partner har rätt att slänga ut de barn som bodde i hemmet när den själv flyttar in, speciellt när det som i ts fall är en styvmorsa med en hel skock ungar med sig i bagaget?