Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?

Åhnej tyyyyyst, haha, sån ågren att läsa detta

Är din pappa, och har varit, en bra pappa som du tycker om? En pappa som funnits där för dig..........eller är det han som gjort att du känt dig som en "osäker liten skit"? 

Mina föräldrar var i ungefär samma ålder när jag föddes och jag var superstolt över att ha gamla föräldrar. I mina ögon innebar det att de var smartare och visste mer än alla andra föräldrar som inte levt lika länge och därför inte hunnit lära sig lika mycket. Var sjukt irriterande bara att det fanns en tjej i klassen som hade ännu äldre föräldrar så inte mina fick vara äldst.

I området jag bor är det normala att mamman varit upp mot 35 när första barnet kommer men det finns också de som varit upp mot 40. Och du finns vissa föräldrar jag reagerat på att det varit gamla och det är de föräldrar som verkar glömt hur det är att vara ung. Som är överbeskyddande och uppfostrar sina barn med ett överdrivet skötsamhetstänk. Hur är ni i er försäldraroll? Tror du att det kan vara så att det dotter kanske inte får riktigt samma regler som de med yngre föräldrar?

Och kan tillägga med en gång att jag självklart är medveten om att det inte är så att yngre föräldrar är slappare och mindre överbeskyddande, bara att kombinationen av att vara äldre och samtidigt vara mer strikt/feg kan göra att man verkar ännu äldre i jämförelse.

Mina föräldrar började möblera med oplanerade barn istf heminredning i tonåren. INTE bra. Hela min barndom längtade jag efter en "riktig" pappa. Liksom en som var trygg och man kunde sitta i knä på *typ* istf min spelevink till "far". Mina föräldrar och vi barn levde i två världar för de hade fullt upp med sig själva. Min trygghet fick jag hos min farmor och så är det för många barn...mor- och farföräldrar finns där......och DE är ju ofta rätt gamla.

Förlåt, men dessa barn låter snarare bortskämda än något annat. Alltså om det är detta de uttrycker, låter väldigt materiellt (status?) och då verkar de med barns logik fått in era åldrar i tänket också. Allt ska vara hypermodernt, påkostat och "nytt" (och då även föräldrars ålder). Tävlar de med kompisarna, att det är viktigt med ytan, vad man visar utåt - det är ju inte bra om det är så (och då är ju min fundering om ni är så också? Har barnen vuxit upp med att ni föräldrar pratar om resor, båt och annat materiellt, visar hur viktig det är att ha pengar osv?)

De ska väl vara tacksamma för allt de har, tänker jag. Och de ska vara tacksamma för att de har er, fina föräldrar. 

Hej!

Vi var 36 och 41 när våra barn kom.

Således är de idag 11 och 6 år. Vi då 47 år om man kan räkna rätt.

Jag har alltid skojat med mina barn om att de har en gammal mamma, men mina barn säger tvärtom: Nähä! Du är ju bara 47!

Då jag själv har en yngre mamma så förstår jag ifall de de tycker att vi är gamla, men jag tror att mycket beror på hur man är.

Kanske hjälper mitt jobb till? Jobbar som lärare på högstadiet och gymnasiet, och håller mig kanske automatiskt à jour med det som sker kring ungdomar och tonåringar?

Jag har faktiskt också varit ärlig och sagt till mina barn att det var svårt för mig att bli gravid och att det tog lite tid.

Det är inte så mycket man kan göra åt saken, oavsett. Vi är som personer inte direkt gamla i sinnet heller, men om de kommer en dag och säger att de skäms över oss p g a ålder så är det ju oftast under en period i livet.

Man väljer inte sina föräldrar och det hade ju blivit helt andra barn än dessa om vi hade blivit gravida vid andra tillfällen. Det har jag sagt vid något tillfälle.

Ett tillägg!

Vill bara säga att jag i mitt jobb (lärare) ofta får höra hur puckade eleverna tycker att sina föräldrar är-gammaldags och fattar ingenting! Oavsett ålder.

Det ingår i paketet.

Om jag då säger att ?jamen så gör ju jag också? så svarar de att ?men du är ju inte lika töntig som de!?

Självklart inte då jag inte är deras förälder.

Jag var 38 när twinsen kom. De har aldrig ens kommit på tanken att jag skulle vara gammal.
Det är väl ändå lite hur man för sig och gör tänker jag. Man kan ju verka gammal redan som 22 åring men ung som 45 åring.
Talar inte om mognad och ansvar utan om glädje och lite bus i vardagen.

Istället för att bli ledsen för något du inte kan påverka (din ålder) så svara att du är fantastiskt bra istället. Du har endast tränat på att bli fantastisk, innan dess ville du inte skaffa barn. Svara lite kul istället för att dra dig undan.
I mina öron så låter det lite som att du själv har lite åldersnoja som triggas av en enkel kommentar,

Håller med

Jag är 35 år och min dotter är 13 år. Hon kan skämmas ibland, men inte p g a att hon tycker jag är gammal utan för att hon är tonåring och det hör till då. 

TS, ni är inte gamla föräldrar. Tycker inte ni ska lägga så stor vikt vid att de tycker så. Som sagt, det hör till. 

Jag var 45 när yngsta barnet föddes och pappan några år äldre. Det barnet har aldrig reflekterat på att vi är äldre. Förövrigt så har de andra barnen aldrig skämts för oss.

Jag hade fyllt 40 når vi fick vårt första barn, och fick sedan ett till. Inget av barnen har blivit retat för vår ålder. Kanske beror på omgivningen? Jag kan ha missat om du har beskrivit det, men vi bor i en av Sveriges större städer. Mycket vanligt att få barn mellan n35 och 40 i de grupper där jag umgås.

 

Nej. Men om barnen skäms för att du ser gammal ut i den stenmarksmössa från 70-talet, så kan ju en lösning vara att byta mössa, iaf just vid hämtningarna på skolan. 

Jag sa inte att man skulle ändra på hela sig, men med barn kan det ju vara detaljer som påverkar, och att FRÅGA DEM om hur dom tycker lösningen ska se ut är fan inte ett dumt tips, att ha en dialog och anpassa OM MÖJLIGT.