• Anonym (Ledsen)

    Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?

    Våra barn är 7 och 11 och båda skäms tydligen väldigt mycket över våra åldrar.

    Vi väntade länge med att skaffa barn, men inte SÅ lång tid (jag var 36 och min man 41).

    Är det fler här vars barn uttryckt att de skäms över att ni är gamla?

    Vi bor i ett Svenssonområde med enbart stora- till medelstora villor och barnen går på skolan som ligger i samma område. Men vi är de överlägset äldsta föräldrarna. I vår äldstas klass är föräldrarna mellan 30-40 år.

    Hur ska man tackla det här? Vad ska man svara?

  • Svar på tråden Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?
  • Skogssport
    Anonym (51) skrev 2020-10-01 14:06:03 följande:

    Vi lär hamna där vi med som var betydligt äldre än ni när vi fick barn. Men hade vi varit yngre hade de inte funnits så man kanske ska kontra med det när de gnäller? Hur som helst? Barn hittar alltid fel på föräldrarna. Maken har en bekant som fick barn när han var 18 eller 19. När han fyllde 40 tyckte äldsta dottern att han var jättegammal- och då var hon ju själv över 20!    


    Haha vilken IQ-befriad tjej!
  • Skogssport
    LFF skrev 2020-10-01 14:07:23 följande:

    De allra flesta barn skäms i perioder över sina föräldrar. De är för gamla, de är för unga, de klär sig fult, de klär sig "fel", de är för ditten, de är för datten. Det hör liksom till. 

    Jag var för övrigt 37 när jag fick mina barn (tvillingar på snart 7 år) och deras pappa var 43.


    Har alltid trott att du är man. Gud va konstigt! (vi skriver i samma trådar om aktiviteter bland annat).
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Fy) skrev 2020-10-01 14:06:58 följande:

    Fy, känner igen mig i det här. Jag föddes 89 med en mamma född 1950 och en pappa 1949. Det var hemskt!

    Vi hade till och med en lärare som frågade i klassen om alla föräldrars åldrar och skrev ner de på tavlan och sen ringade han in alla åldrar som var höga och låga och sa något i stil med att här ser ni vilka som lever längre och vilka som inte har så lång tid kvar i livet.

    För det första blev jag retad för att ha gamla föräldrar. Det visste ingen i klassen innan läraren frågade (vi gick i ettan eller tvåan) och sen blev jag jätteledsen och trodde att mina föräldrar skulle dö imorn typ.

    Samma lärare sa att två med bruna ögon inte kan få ett barn med blå ögon. Båda mina föräldrar har bruna ögon och jag blå. Trodde att jag var adopterad under många år innan jag brast ihop hemma och frågade rakt ut. Men nej jag var inte adopterad däremot dog min pappa tidigare än andras föräldrar (som fortfarande är i livet).


    Låter som det var mer fel på läraren än på dina föräldrars ålder. Fy vilken opedagogisk lärare.
  • Anonym (Fy)
    Anonym (asdf) skrev 2020-10-01 14:11:04 följande:

    Låter som det var mer fel på läraren än på dina föräldrars ålder. Fy vilken opedagogisk lärare.


    Jag vill så gärna hänga ut han med namn men då blir man väll anmäld och blockerad.
  • LFF
    Skogssport skrev 2020-10-01 14:08:55 följande:
    Har alltid trott att du är man. Gud va konstigt! (vi skriver i samma trådar om aktiviteter bland annat).
    Har ju iofs blivit kallad för kille ett par gånger när jag var yngre. Det blir så när man har kort hår, keps, mjukisbyxor och en inte helt feminin skinnjacka när man åker buss
  • Anonym (T)

    Mina föräldrar är 39 respektive 46 år äldre än mig. Fast i min skola hade typ alla föräldrar i den åldern, det verkar väldigt vanligt där jag växt upp i centrala Stockholm. Gissar att ni bor på en mindre ort?

  • Limeblad

    Jag tyckte att jag hade gamla föräldrar när jag växte upp. De var 36 och 37 år när de fick mig. I efterhand tror jag att jag upplevde det för att de var lite mer strikta än mina kompisars föräldrar som var något yngre. Nu när jag själv är vuxen tycker jag inte att de är (eller var) särskilt gamla. Hade kompisar som tyckte sina föräldrar var oerhört pinsamma hela tiden. Tror inte det är något att bry sig om. Det är ju inte som att ni kan göra något åt er ålder.

  • Anonym (asdf)
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-10-01 13:33:50 följande:

    Våra barn är 7 och 11 och båda skäms tydligen väldigt mycket över våra åldrar.

    Vi väntade länge med att skaffa barn, men inte SÅ lång tid (jag var 36 och min man 41).

    Är det fler här vars barn uttryckt att de skäms över att ni är gamla?

    Vi bor i ett Svenssonområde med enbart stora- till medelstora villor och barnen går på skolan som ligger i samma område. Men vi är de överlägset äldsta föräldrarna. I vår äldstas klass är föräldrarna mellan 30-40 år.

    Hur ska man tackla det här? Vad ska man svara?


    Det blir ju bara jobbigt för er om ni tar åt er. Saker och ting är som de är. Kanske kan det hjälpa att försöka sätta det i perspektiv. Ni kunde varit bostadslösa knarkare. Det kunde liksom varit mycket värre. Plus ni har förmodligen bättre förutsättningar att ge era barn vad de behöver tack vare er ålder.
  • Anonym (Jenny)

    För det första skäms alla barn över sina föräldrar. Åtminstone om familjen är välfungerande nog att de vågar känna och uttrycka sådana känslor. Hade det inte varit ålder så hade det varit något annat liksom.

    För det andra så har jag svårt att tro att era barn faktiskt har en realistisk syn på de andra föräldrarna. Åtminstone några de som fick sitt första barn när de var unga brukar få ett syskon. Och för ett andra eller tredje syskon så är er ålder inte hög alls. Det borde med andra ord finnas några stycken av deras klasskamrater med föräldrar i er ålder med.

    Sist men inte minst får ni väl ta det som ett ypperligt tillfälle att ge era barn lite goda värderingar om att visa respekt, acceptans och tolerans och att det inte är ok att tracka folk för sådant som de inte kan göra något åt. Jobba på att bygga upp deras självförtroende och självkänsla så att de inte känner behov av att passa in eller förhöja sig själv genom att sänka andra.

  • Anonym (sådär)
    Anonym (Mia) skrev 2020-10-01 13:47:32 följande:

    Vi skaffade barn i ungefär samma ålder men vi är nog lite "ungdomligare" än andra i vår ålder, håller oss i god form. Tror inte det märks så mycket då.


    Tro mig, det märks. Bara för att man är vältränad så betyder inte det att ålder inte märks. En vältränad gubbe/tant med fast kropp och platt mage är fortfarande en gubbe/tant i ett barns ögon.

    Det handlar inte så mycket om det märks eller ej (för det gör det alltid), det är snarare en fråga om hur barn förhåller sig till ålder och åldersskillnader. Om de från tidig ålder får lära sig att ålder är något dåligt och som ska förhindras med alla medel så kommer de oxå förhålla sig till det så.
Svar på tråden Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?