Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?

Det är nog du som är ute och cyklar. Att tycka något är pinsamt är väldigt normalt för barn och har inget att göra med att de behöver bättre perspektiv.

Perspektiv hjälper även 7 och 11 åringar att förstå vad som är eller inte är relevant att skämmas för. Absolut att de i nuläget är ute och cyklar vad gäller detta. Om föräldrarna t.ex. vore tjuvar eller rasister så vore det fullt legitimt och förståeligt att barnen kan skämmas för dem, men så verkar inte vara fallet.

De skäms pga. föräldrarnas ålder (som på intet sätt är extremt hög) och det i min mening är dumheter. Att de skäms kan, och mest troligt i detta fall, bero på brist på kunskap och/eller perspektiv och just därför borde familjen ha en ordentlig dialog kring detta (och annat) som är rationellt eller inte rationellt att skämmas för.

Att som du utgå ifrån att bara för att de är barn så kan de inte förstå bättre än så är nog tyvärr det mest alarmerande.

Jag håller inte alls med dig. Det är normalt i den åldern att tycka att många saker är pinsamma, fråga vilken barnpsykolog som helst. Tycker det låter otroligt löjligt att man skulle ha en ordentlig dialog kring en sån här sak som att skämmas för sina föräldrars ålder. Finns viktigare saker att lägga krut på ;)

Våra barn är 7 och 11 och båda skäms tydligen väldigt mycket över våra åldrar.

Vi väntade länge med att skaffa barn, men inte SÅ lång tid (jag var 36 och min man 41).

Är det fler här vars barn uttryckt att de skäms över att ni är gamla?

Vi bor i ett Svenssonområde med enbart stora- till medelstora villor och barnen går på skolan som ligger i samma område. Men vi är de överlägset äldsta föräldrarna. I vår äldstas klass är föräldrarna mellan 30-40 år.

Hur ska man tackla det här? Vad ska man svara?

Jag håller inte alls med dig. Det är normalt i den åldern att tycka att många saker är pinsamma, fråga vilken barnpsykolog som helst. Tycker det låter otroligt löjligt att man skulle ha en ordentlig dialog kring en sån här sak som att skämmas för sina föräldrars ålder. Finns viktigare saker att lägga krut på ;)

Fy, känner igen mig i det här. Jag föddes 89 med en mamma född 1950 och en pappa 1949. Det var hemskt!

Vi hade till och med en lärare som frågade i klassen om alla föräldrars åldrar och skrev ner de på tavlan och sen ringade han in alla åldrar som var höga och låga och sa något i stil med att här ser ni vilka som lever längre och vilka som inte har så lång tid kvar i livet.

För det första blev jag retad för att ha gamla föräldrar. Det visste ingen i klassen innan läraren frågade (vi gick i ettan eller tvåan) och sen blev jag jätteledsen och trodde att mina föräldrar skulle dö imorn typ.

Samma lärare sa att två med bruna ögon inte kan få ett barn med blå ögon. Båda mina föräldrar har bruna ögon och jag blå. Trodde att jag var adopterad under många år innan jag brast ihop hemma och frågade rakt ut. Men nej jag var inte adopterad däremot dog min pappa tidigare än andras föräldrar (som fortfarande är i livet).

Våra barn är 7 och 11 och båda skäms tydligen väldigt mycket över våra åldrar.

Vi väntade länge med att skaffa barn, men inte SÅ lång tid (jag var 36 och min man 41).

Är det fler här vars barn uttryckt att de skäms över att ni är gamla?

Vi bor i ett Svenssonområde med enbart stora- till medelstora villor och barnen går på skolan som ligger i samma område. Men vi är de överlägset äldsta föräldrarna. I vår äldstas klass är föräldrarna mellan 30-40 år.

Hur ska man tackla det här? Vad ska man svara?