• Anonym (Ledsen)

    Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?

    Våra barn är 7 och 11 och båda skäms tydligen väldigt mycket över våra åldrar.

    Vi väntade länge med att skaffa barn, men inte SÅ lång tid (jag var 36 och min man 41).

    Är det fler här vars barn uttryckt att de skäms över att ni är gamla?

    Vi bor i ett Svenssonområde med enbart stora- till medelstora villor och barnen går på skolan som ligger i samma område. Men vi är de överlägset äldsta föräldrarna. I vår äldstas klass är föräldrarna mellan 30-40 år.

    Hur ska man tackla det här? Vad ska man svara?

  • Svar på tråden Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?
  • Anonym (Love)

    Har du frågat barnen hur dom tycker ni ska lösa detta? 


    Barn är smarta. Dom inser ju att ni inte kan bli yngre. Men samtidigt, det kanske är detaljer som (i deras ögon) skvallrar om att ni är äldre som ni kan förändra? 


    Nu menar jag inte att man ska förändra hela sitt jag för att göra barnen nöjda, men man kan ju iaf fråga dem om deras lösning.

  • Anonym (2barn)

    Jag var 33 respektive 37 när jag fick mina barn (min man är två år äldre än mig) och mig veterligen har de aldrig känt att de skulle skämts för vår ålder. Nu är de i och för sig inte tonåringar, men den stora är 10 och än så länge är hon mest väl stolt över sin mamma. Men det kanske har att göra med att hennes kompisar känner mig delvis tack vare att jag är ledare på en av dotterns aktiviteter och att de gillar mig för det jag gör där? Och att vi i slutändan inte skiljer oss så mycket från de andra föräldrarna som både är betydligt yngre men även att det finns dom som är något sånär i samma ålder. Sedan så ser både jag och min man yngre ut än vad vi är så det kanske bidrar?

    Mina föräldrar var 34 respektive 36 när de fick mig och trots att de var absolut de äldsta föräldrarna så skämdes jag aldrig över deras ålder, jag förstod ju att det var rätt logiskt att de skulle vara så gamla då det skiljer 13 år mellan mig och mitt äldsta syskon. Det jag tyckte var jobbigare och tråkigare var att mina föräldrar sällan eller aldrig var med på familjedagar, -picknickar, föräldramöten etc. De jobbade både skift, mamma kände sig osäker på svenska språket och var rädd för att bli dömd för det, och pappa kunde omöjligt själv ta alla sådana aktiviteter med oss fyra barn. Dessutom så blev han de gånger han var med, lite utfryst av mammorna som var med, Så jag fick klara mig tidigt att klara mig själv på sådant.

  • Anonym (Pia)

    Det finns nog massor med olika anledningar till att barn ?skäms? över sina föräldrar. En del är nog bara så, det kan finnas en jargong bland kompisar att man ska skämmas för sina föräldrar, det kan vara så att ni uppför er avvikande mot kompisars föräldrar, ni kanske har en stil som gör er till äldre människor. Jag tycker ni inte ska haka upp er för mycket på vad barnen tycker men ta en liten funderare på hur ni är till sättet. Gammal kan man även vara som ung så det har nog inte med åldern att göra och faktiskt inte med något alls att göra

  • Anonym (snälla!)
    Anonym (Love) skrev 2020-10-02 14:08:20 följande:

    Har du frågat barnen hur dom tycker ni ska lösa detta? 


    Barn är smarta. Dom inser ju att ni inte kan bli yngre. Men samtidigt, det kanske är detaljer som (i deras ögon) skvallrar om att ni är äldre som ni kan förändra? 


    Nu menar jag inte att man ska förändra hela sitt jag för att göra barnen nöjda, men man kan ju iaf fråga dem om deras lösning.


    Herregud vilket dumt "tips". Så om min son tycker jag är gammal så kan han föreslå att jag ska prova botox för att få bort min rynkiga panna? Eller varför inte att jag ska börja klä mig i en fräckare klädstil? Kanske lite mer glittriga, tajta kläder?
    Man är väl den man är, och inte tusan skulle jag ta stylingtips av ett barn. Inte ens mitt eget... 

    Ja, jag tycker absolut inte man ska lära barn att om man ska vända ut och in på sig själv för att ändra något i sitt utseende som någon annan tycker är fel. (Undantaget förstås om man går omkring med riktigt smutsiga kläder eller liknande. Men det var ju knappast vad det handlade om i det här fallet.) 
  • Anonym (hanna)

    Samma för mig. När jag var liten alltså. Fast det är ju en löjlig grej att skämmas över egentligen, men jag gjorde det ändå. Mina föräldrar var varken supergamla eller äldst bland kompisarnas föräldrar, men ändå kände jag att det var jobbigt på något vis. Dock känner jag att detta är något man skäms för max upp i typ nian och sedan kvittar det. På gymnasiet kunde det vara tvärtom, att kompisarna(tjejer) skämdes över sina unga mammor som kanske fortfarande gick ut, kanske var nykär i en lite yngre kille(som tonårstjejerna tyckte var såååå snygg) eller hade andra lite "yngre" vanor. 

    Själv fick jag barn riktigt ung(fast jag har aldrig varit ung i sinnet), men inte för att göra tvärtemot mina föräldrar eller för att mina barn inte ska skämmas över min ålder. 

  • fluu

    Jag kände så någon gång som liten gällande min mamma, men nu i efterhand så känns det mest som ytterligare en i raden av saker som gör föräldrar pinsamma. Dvs hade jag inte skämts över min gamla(hon var 32 när hon fick mig ) mamma så hade jag skämts över något annat. Barn skäms över sina föräldrar oavsett vad man gör. Min åttaåring har nu börjat lägga märke till att hennes kompisars föräldrar ofta undrar över min ålder(jag var 19 när jag fick dottern och jag har ett babyface), hon tycker att det är lite jobbigt, men precis som allt annat de tycker är pinsamt så går det över. Så häng inte upp dig över att dina barn skäms över dig, det betyder bara att du är förälder Flört


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Fliselisan

    Jag var 38 när sonen föddes, och känner mig inte alls gammal jämfört med de andra på förskolan. Dottern är 11 och där är jag i de flesta fall 5-10 år yngre än de andra föräldrarna. Vi bor i ett medelklassområde i Stockholm. Kanske äldre föräldrar här? Tycker inte alls ni låter gamla.

  • AnnaSthlm

    Troligen har du/ni själva något problem med er ålder och barnen läser av er. Rannsaka er själva.

    Vi väntade länge med barnen skriver du. Du UPPLEVDE att ni väntade länge. Du har troligen haft mycket ångest och kval över det valet. Tror du att ångesten försvunnit? Nu har era barn den.

    Fria dig själv så försvinner problemet.

  • Anonym (Ja)

    Min pappa var 43 när jag föddes. Jag har skämts otroligt mycket hela min uppväxt. Ljugit om hans ålder. Tycker fortfarande att det är jobbigt. Är 30 nu och han 73.

    Det satte sig liksom när jag var liten, och lögnerna gjorde det inte bättre. Ljuger absolut inte längre, får dock alltid någon kommentar, men nu tänker jag att det är inte mitt problem. Jag kan inte göra något. Men fortfarande inte kul.

    Men det är jag, en osäker liten skit som liten, även nu med kanske...

  • Anonym (Katt-tryne)

    Min pappa var 43 när han fick mig och när jag sen pratade om att han var äldre än alla andras föräldrar sa han att det är bättre att ha äldre föräldrar för då blir man bättre uppfostrad, unga som får barn får ouppfostrade barn för föräldrarna är inte mogna - för de är för unga. Jag accepterade det svaret - att jag var lite bättre för jag hade en äldre förälder som lärde mig bättre saker än vad de unga föräldrarna kunde lära sina barn. Säg till era barn "Det är BÄTTRE att ha lite äldre föräldrar för då blir man bättre uppfostrad och föräldrarna har mer kunskap om livet" eller något annat som beskriver att det är BÄTTRE att ha äldre föräldrar. De äldre har skötsamma barn som alla gillar för de är artigare och trevligare än de som har ynglingar till föräldrar

Svar på tråden Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?