Våra barn skäms över att vi är ”gamla”. Fler?

Jag var 33 respektive 37 när jag fick mina barn (min man är två år äldre än mig) och mig veterligen har de aldrig känt att de skulle skämts för vår ålder. Nu är de i och för sig inte tonåringar, men den stora är 10 och än så länge är hon mest väl stolt över sin mamma. Men det kanske har att göra med att hennes kompisar känner mig delvis tack vare att jag är ledare på en av dotterns aktiviteter och att de gillar mig för det jag gör där? Och att vi i slutändan inte skiljer oss så mycket från de andra föräldrarna som både är betydligt yngre men även att det finns dom som är något sånär i samma ålder. Sedan så ser både jag och min man yngre ut än vad vi är så det kanske bidrar?

Mina föräldrar var 34 respektive 36 när de fick mig och trots att de var absolut de äldsta föräldrarna så skämdes jag aldrig över deras ålder, jag förstod ju att det var rätt logiskt att de skulle vara så gamla då det skiljer 13 år mellan mig och mitt äldsta syskon. Det jag tyckte var jobbigare och tråkigare var att mina föräldrar sällan eller aldrig var med på familjedagar, -picknickar, föräldramöten etc. De jobbade både skift, mamma kände sig osäker på svenska språket och var rädd för att bli dömd för det, och pappa kunde omöjligt själv ta alla sådana aktiviteter med oss fyra barn. Dessutom så blev han de gånger han var med, lite utfryst av mammorna som var med, Så jag fick klara mig tidigt att klara mig själv på sådant.